Vad ångrar du mest i livet?

Att jag inte flyttade utomlands tidigare, med tanke på hur samhället sett ut, de senaste tio åren.

Hur många fel kan en person ta upp? 😂

Säger bara köp ingen trisslott

Läste du ens vad jag syftade på idiot? Jag säger inte att man ska springa runt o slå folk det handlar om självförsvar vad fan tror du om mig att bara för att jag hade ett rykte så utnyttjade jag den och slog folk på random?

Vad fan är det för cp resonemang? det märks att du blivit mobbad och tog emot stryk jävla masochist

Må Jesus hjälpa dig.

Att jag inte bidragit mer till vår världs utveckling.

Att jag inte började investera redan som tonåring.

Jag ångrar att jag hade så dålig kontakt med min pappa, tills det var för sent…

jag hade en väldigt bra karriärsmöjlighet som liten.
Hade fått se världen och garanterat haft många öppna dörrar för bra jobb idag.
Isället priorterade jag att sitta med kompisar en park och dricka bärs.
Det kan jag ångra ibland, men va fan.
Kom ju gott från det med.

Har tänkt många gånger på vad jag ångrar eller borde ånga av mitt tidigare liv.
Det mesta ångrar jag inte. Många beslut är jag glad över idag.
Väldigt mycket är svårt att ångra för besluten fattades av en yngre och betydligt mer oerfaren person.
Mer omogen, med mer okunskap och mer påverkad av omgivningen, mindre självständig. Det är väldigt svårt att på förhand inse resultaten av sina beslut, speciellt som ung.
Det är svårt att ångra tycker jag.
Hur kan man ångra saker som man gjorde utan bättre vetande?
Ångrar ändå några få saker. Bland annat tidigare val av partner. Speciellt som ung 20 åring för så där 25-30år sedan.
Jag skulle hållt ihop med de/den som kändes rätt för mig istället för de som var sexigast och hetast och som kompisar mer dreglade över.
De var ju ofta ännu mer omogna och osäkra än mig.
Och det gick ju åt pipan ändå med de förhållanden.

Fint initiativ till tråd/diskussion detta! Tråkigt med de som börjar kasta skit på varandra när ämnet knappast borde generera kraftigt hat, meningsmotståndare.

Över trettio, ångrar inte så mycket som jag kanske borde men inser att det mesta som man kan sitta och grubbla på gett någon sorts erfarenhet/klokskap.

Det jag faktiskt ångrar är alla år jag lagt på drogerna och alkoholen. När jag ser tillbaka på allt det där undrar jag varför man tyckte den skiten var rolig och tycker synd om alla de unga män och kvinnor som tyckte att det där var ett värdefullt sätt att spendera sin tid på för att inte tala om de som föll av daga på grund av drogerna. Men antar att det är bättre att inse sådant där för sent snarare än aldrig.

att jag började med amfetamin och öl.

Förutom år så har du förmodligen förlorat stora mängder pengar som kunde gått till något mer nyttigt, hus, utbildning, investering. Lätt missa fjärilseffekten som skapas.

Bäst är att aldrig börja, näst bäst är att sluta

Det finns mycket man skulle kunna ångra... men det skapar bara bitterhet och tungsinthet.

Eftersom man inte kan göra om det man ändå ångrar så är det helt meningslöst. Det bästa är att bara släppa sådana tankar (om man kan).

Hade man däremot haft möjlighet att leva ett nytt liv när detta tar slut så kunde man ha lite nytta av de lärdomar man dragit av sådant som man skulle tänka sig att ångra. Men så är det ju inte.

Var nöjd i stunden, det är nuet som man har att leva i.

Jag ångrar i princip ingenting. Kanske för att jag inser att man blir svag och tappar tempo och energi. Det är här och nu som gäller. Samma har jag försökt föra över på mina barn. När de fått en besvikelse, älta inte utan gå vidare. Sen jag 100% började se till att vara här och nu än gå tillbaks i tankar som nostalgi, varför blev det si och så? Jag känner skuld till den och den, eller skuld för det här som jag orsakade, den personen var negativ för mig, Livet är orättvist, hitta på alternativa scenarior, eller för all del gå jättelångt in i framtiden, vad ska jag blir pensionär? Vad ska jag göra för arvspengar? o s v… sen jag slutade med sånt utan bara fokuserar på idag- just nu, så har min kapacitet att uträtta saker ökat enormt, jag har också, oklart hur, kanske via enorm viljekraft, lyckats pressa bort negativa tankar om/ i livet, så fort de dyker upp. I mitt”förra liv” så kunde jag vara deprimerad över mycket å stå still i livet, så är det inte längre. Blivit betydligt mindre känslosam och mer rationell, vilket också blivit mycket bättre för min personlighet och förmåga att lyckas. Ser det som jag förbättrat min personlighet på samma sätt som en idrottsman vill förbättra sina resultat och fysik. En idrottsman bryr sig inte om sina tidigare dåliga resultat eller lever kvar i nån medalj han fått, utan det är här och nu, den dagliga träningen, närmsta tävlingen som gäller!