Vad ångrar du mest i livet?

Att jag tog karriären på för stort allvar.

Borde ha haft mer lättsam inställning till jobbet.

Jag ältar inte gammal skit. Vad fan ska det leda till, det kan man inte ändra?

Det enda jag ångrar är att jag började med nikotin i vuxenålder. Helvete vad dumt.

Sen har jag gjort mycket idioti, men det har å andra sidan lett mig in på oanade vägar. Maximerad serendipitet kan man ju inte ångra.

Egentligen ångrar jag ingenting, för alla beslut, dumheter och val ledde mig till den punkt jag är idag.

Det betyder också att självklart finns det massor av saker jag hade gjort annorlunda om jag fick leva om mitt liv från start.

Det går inte att ångra brister på insikt, men hade jag vetat då vad jag vet idag om mig själv, hade jag redan från början gjort ett yrkesval där jag är idag. Jag trodde att jag var gjord för kontorsjobb och teoretiska yrken, när jag egentligen är bäst lämpad åt att jobba med kroppen.

Att jag inte gick min egen väg mer utan lyssnade för mycket på omgivningen och deras förväntningar.

Vägen till "nirvana" är att gå efter magkänslan men med något mått av logik.

Tex att ha realistitiska drömmar och mål men ändå inte gå efter minsta motståndet och välja den enklaste vägen.

Jag kan väl ångra en del val jag gjort i livet, kanske att jag inte bröt helt med mina föräldrar istället för att hjälpa dem hela tiden!

Ångrar inget direkt när det gäller utbildning och jobb. Kanske att man inte vågade mer och tog chanser med tjejer när man var yngre. Tror jag missade en del tillfällen när tjejer visade intresse och man var för feg. Var olyckligt kär i en upptagen tjej och missade när hon blev singel. Hon till och med frågade om jag skulle komma och hälsa på och jag sa nej.

Jag ångrar att jag inte skaffade barn tidigare. Fick när jag var 33 år.

Levde rövare många år ute i världen med spännande äventyr, men inget av det mäter sig med kärleken för mina barn.

Tänkte att jag ville vänta tills jag ”växte upp och kände mig vuxen”. Men den känslan inföll aldrig. Men sen barnen kom har jag utvecklats långt mer än tidigare.

Som nån sa, så har ju alla vägar, misstag och framgångar lett mig dit jag är idag. Så det blir som det blir.

Jag med. Vid 37.

Skulle gärna haft en 10-åring nu och det som jag har att visa upp för dom senaste 10 åren nu är piss o inget i jämförelse. Det finns ingen anledning till detta förutom att jag varit för feg bara.

Ångrade att jag flyttade från GBG till en liten sketort som jag inte hade något att göra med, och till en arbetsgivare som jag inte kom överens med, allt för en kvinnas skull. Men efter ett arbetsliv har vi flyttat därifrån nu.
Sen är det klart att man missade några riktigt fina brudar bara för att man var omogen i ungdomen.
Sen kunde man ha tagit hand om sin ekonomi också.

Jag kan väl säga att jag var inte mogen före 30, men efter det var det roligt att ha barn, ett skratt varje dag.

Ja tänk om man varit smart nog att lägga undan 10% i indexfonder från det att man började få en inkomst.