Familje-core och folk utan barn

Jag har inga barn själv, men de flesta av mina vänner har det.

Jag vill vara tydlig med att jag tycker att man ska skaffa barn, livet blir nog bättre då. Själv borde jag kanske avsluta mitt autogiro på åtminstone en räkning så att någon märker när man dör sen, och ligger där i hallen eftersom ingen familj finns som undrar var man är.

Men till saken: jag upplever att de som har barn vill *visa* mig detta.

När man ska umgås så skall det ALLTID ske med barnen närvarande, och detta oavsett deras ålder. Den sure tonåringen ska kallas ut ur rummet och tvingas sitta med. Den rastlösa 12-åringen ska stanna hemma när besök kommer (jag). Dom som är skilda och har barnen varannan vecka, vill bara träffas när de har barnen för "då kan vi ju umgås allihopa".

Det är såklart roligt att träffa barnen också, men... inte alltid. Ibland vill man umgås som vuxna?

Eftersom jag inte har några ungar så känns det som att folk vill visa upp sina familjer för mig "titta, så här ska livet vara!" Jag kanske läser in för mycket i det men... Ni som har barn, är det inte lite så om ni ska vara ärliga?

Helt rätt, ignorera deras barn. Bara för att de har barn behöver du inte ha det

Det är faktiskt inte för din eller deras skull. Föräldrar har i alla tider sökt ta upp sina barn i sammanhang med människor de vill att barnen ska knyta an till socialt, detta för att bredda deras sociala förmåga och kontaktnät.

Förr hade man mer en uppvisning av sina barn, där deras beteende med artighet, svara på tilltal och observera tyst var ett sätt att visa dem värdiga

Man tränar barnet att socialisera. Barn ska inte sitta ensamma med sina games hela tiden. Inte så bra.

Det är inte en osäkerhetsgrej då? Vissa hittar ju sitt värde i barn och/eller relationer. Det är viktigt att dom följer med då när man träffar andra, som nåt att stötta sig mot.

Kanske svårt för dig att svara på, men det kanske skulle vara en orsak?

Själv kan jag väl flika in med att jag blir glad när mina kompisar o syskon gör så. Jag gillar deras barn och gillar att få möjlighet att träffa lite barn ibland, iom att jag inte har några själv.

( Det är lite svårt att få till det som medelålders vit ensamstående psyksjuk man 🥹😅 )

Ja och det ÄR roligt att träffa folks barn. Men specifikt när ungarna själva vill leka ute eller som sagt, varannan-veckan när de inte har vårdnaden.

Det är liksom lite forcerat att barnen *ska* vara med, även när omständigheterna gör att de inte själva vill eller kan.

Kanske det är för socialiseringen som någon skrev här?

Sen tycker jag väl också (som trådnamnet antyder) att folk nu för tiden liksom vältrar sig i familjelivet på ett sätt som jag inte minns från förr.

Vet inte om det är pga instagram eller så - man vill SKAPA MINNEN och regissera allt som händer. Ingen gjorde sådär när man själv var liten, alla bara liksom flöt på (?)

Ibland läser man klagomål på föräldrar som skaffar barn men som sen inte är intresserade av dom. Jag upplever motsatsen: det är *oerhört* barnfokuserat.

Isch, det här låter så vrångt från min sida. Det är bra att man gillar sina barn :-)

Jag kan inte spekulera i varför de gör sådär.

Men jag undrar: har du testat att föreslå att ses när de med delad vårdnad inte har barnen, etc?

(Och jo, jag håller med om att samhället har blivit mer barncentrerat. Baaarncentrerat, även om föräldrar och barn i sig självklart kan vara trevliga människor.)

Ja, de säger "vi väntar till nästa vecka, då har jag ungarna så kan vi umgås tillsammans". Man kan ju inte säga "nä, det vill jag inte" :-)

äh vafan. vad är det att haka upp sig på?

vi är sociala djur. behöver umgänge. isolering är inte bra för någon. låt barnen lära sig att uppföra sig, det är nyttigt för dem. dessutom finns det många vuxna som barn gärna träffar, min farbror var en sådan exempelvis. när han kom på besök var jag alltid glad när jag var liten, ville sitta bredvid honom vid matbordet och sådär. jag har flera minnen med honom från när jag var liten, när han besökte våran båt när vi var på semster i Stockholms skärgård med sin nya tjej, gav mig lego och fotboll, kom på min födelsedag etc etc

ryck upp dig så blir ditt liv nog roligare ska du se. barnen är en del av deras familj och liv. framgå med gott föredöme

jag har inte heller några barn btw

Det beror nog på person.
En del använder barnen som en förlängning av sig själva
Någon stör sig säkert på att du inte själv skaffat barn och försöker uppmana dig till att göra samma.
Jag flyr sådant folk.

Är det ett stort sällskap som ska umgås ansluter jag hellre till barnen eller om där finns djur.
Dom är mycket roligare än dom vuxna.
Dom flesta barn är utforskare så om det är en tillställning tycker jag det blir roligare ifall man låter barnen ex. få vara med och greja i köket och annat.
Det kan ta lite längre tid men det är det värt.

Om du upplever att dom försöka pressa dig till att skaffa barn hade jag tackat nej till den relationen.

Och du har berättat detta för dina vänner? Om inte, gör det. Nej, det är faktiskt ingen stor grej. De flesta föräldrar gillar egentid med vänner.

Jag känner nog inga föräldrar som alltid umgås hela familjen. Jag gör det inte heller. Men dina vänners barn kanske gillar dig och då kan du ju ta det som en komplimang att de vill ses.