"Man ska vara glad att man har ett jobb."

Vad är misär egentligen? Socbidrag?

Att jobba, komma hem, skita, och gå och lägga sig igen är också misär.

Jag har tänkt liknande tankar. Jag ser det som att jag byter bort någonting som har högre värde (min tid) mot något som har lägre värde (den lön jag får).

De som ärver rikedom har en sanslöst stor fördel (förutsatt att de är upplärda och har ekonomisk kompetens).

Rimligen vill man ju ändå leva en livsstil som tilltalar en själv och hur man vill leva kommer ju då diktera ens ambitioner.

Det går att argumentera för att det är slöseri att jobba även om man tjänar summor pengar.

Det är lätt att tro att man vill leva en extremt lyxig livsstil men de flesta brukar vara nöjda med ett dugligt hem, vänner, mat på bordet, kunna gå ut på restaurang, kunna hitta på sociala aktiviteter och kunna resa och kanske lämna sig ett litet arv till barnen etc.

Jag är precis över 30 år och jag har redan insett detta sedan en tid tillbaka så jag har lagt in en högre växel och prognosen ser bättre ut än för snittet, betydligt bättre, men det är inte bra nog så bara att fortsätta.

I jämförelse med hur arbetslösa ibland har det så är det ibland inte lika pressat. Det beror ju på vilket jobb man har.
Och jag håller med att arbeta är inte lätt, det är egentligen en form av legal slaveri om man tänker på det, dock att man är med på det för att dra fördelarna av det i form av kompensation, en lön. Vissa gillar sina jobb, andra inte. Tycker vi arbetar alldeles för mycket, 6h max per dag borde det vara.

Och folket som säger så är ofta folket som vill ha förändringar i samhället som gör det möjligt för sådana som dig att inte jobba ibland och ändå inte bli hemlös, alltså är progressiva och vågar förändra samhället. Folk som varit (ofta ofrivilligt) arbetslösa vet att det kan vara tufft ibland, dels att arbete inte bara ger dig lön, det ökar din sociala interaktion med andra i samhället t.ex.
Tror du verkligen på lögnerna om att folk på bidrag har det så lätt/att det genererar bra pengar? Ofta räcker inte pengarna till trots man inte slösar och köper det essentiella i form av mat, hygien, medicin, kostnad för att använda transportmedel t.ex.
Har man levt på en vanlig låg/normal lön så framstår bidrag väldigt pressat ekonomiskt egentligen. Och vi borde kämpa så att även folket som inte har det bra ställt får det bättre i framtiden, då kommer annat i samhället också bli bättre egentligen då det har en stor inverkan på många andra grejer tänker jag.

Riktig jämställdhet, där folk visserligen kan vara rika, men att vi övervunnit även relativ fattigdom är något man borde sträva efter egentligen. Även idag ser vi hemlöshet ute på gatorna, det är något jag önskar vi bekämpade ännu mer.

Har du inte hört om negerfamiljerna som håvade in nära 100.000:- per månad? Enbart bidrag och diverse tillägg. Lycka till att få dessa förmåner om du är vit svensk.

De flesta arbeten vi utför är totalt meningslösa och planeten hade mått bättre av att vi lade ner skiten. Men cashen till den osynliga styrelsen måste in.

Tur vi har fina hotellplatser på anstalterna. Skulle det knipa så kan man alltid mörda någon.

Fint land vi lever i. Men mongot Rubio hyllade Sverige till skyarna.

En normal vecka jobbar jag 50 timmar, just nu är det lite mer så det är klart, blir inte mycket fritid, men jag försöker lägga mitt extrajobb så att jag gör det på vardagar. Så 5 dagar 8-16:30 jobb (heltid) och sen ca 3-4 timmar per dag extrajobb 3 dagar i veckan.

Får då i alla fall en vardagskväll (mån-tors) helt fri och sen varje fredag kväll och hela lördag och söndag.
Det funkar bra för mig. Just denna vecka blev det fel i schemat för att jag fuckade upp det, så fick jobba både fredag kväll och några timmar imorn också, men det är mitt eget fel.

Annars är jag nöjd med att ha varje fredag kväll och hela helgen ledigt.
Hade gärna jobbat mindre och skippat extrajobbet, men frun är långtidssjukskriven sedan många år och får inte många tusenlappar när så lång tid har gått, så det är som det är.

Jag har ärvt en gång. Ca 1 miljon, men ca 220 000 gick bort i skatt. Sen hade både jag och frun en hel del skulder som skulle bort. Sen köpte man saker som man behövt länge och reste lite och sen var pengarna slut.

Kommer troligen få ett till arv inom några år, men troligen betydligt mindre, gissar på 300-400k. Dessa ska sedan helst inte röras till pension mer än att förvalta dom bra i fonder eller trygga aktier.

Jag förstår. Du är en krigare och jag respekterar det.

Men tänk på att det finns mörkermän utan något som helst bidrag till landet, som tjänar bara någon tusenlapp mindre än dig, utan att lyfta ett finger.

Rösta rätt i höst.

Absolut, därav att jag aldrig skulle rösta vänster. Där ska bidragen flöda och man ska kunna tjäna mer än jag gör för vissa bara genom att utnyttja maximalt med bidrag.

Det kan jag aldrig acceptera så därför kommer jag aldrig rösta vänster så länge som jag jobbar.

Har du något exempel där man kan tjäna mer utan att arbeta?

Jag har för första gången i mitt liv varit arbetslös nu I 5 månader, med tanke på att jag är 56 och har spetskompetens inom ett relativt smalt område så kändes det ganska oroligt, men har nu blivit erbjuden tre tjänster, inte inom mitt område.....så ja....jag är faktiskt glad att jag har ett jobb.

Är faktiskt glad att jag inte bara har ett utan två jobb (hade 3 för några år sedan).

När jag blev arbetslös 2009 så gick ekonomin helt åt helvete och efter detta så följde ett antal år med brev från kronofogden och man hade aldrig råd att äta sig mätt, matbudgeten låg på 200kr/månad.

Sen när man fick en chans 2012 så tog jag denna, ett sms från en enhetschef i grannkommunen som ville att man skulle sommarjobba, tackade ja och sen samma höst så utbildade jag mig till Undersköterska och jobbar än idag kvar i vården.

Ekonomin är på topp, jag bor större och har ett sparande, kan resa var och varannan månad om jag vill. Får det sociala via mina jobb och jag ser fram emot att gå till jobben varenda gång det är dags.

Så ja jag är glad att jag har jobb, att gå hemma och inte göra någonting kan knappast göra att man blir lyckligare, till och med världens rikaste människor jobbar fortfarande fast de skulle kunna pensionera sig och ändå leva ett rikt liv.

Är man less på sitt jobb så byt jobb då, avskydde själv industrin när man jobbade där och ångrar inte att man satsade på vården för man får så mycket tillbaka. Och det finns pengar att tjäna bara man vill, snittade själv 48k/månad under hela förra året och jag jobbade inte ihjäl mig direkt.

Beror ju helt på vad man jobbar med. De flesta på Flashback verkar jobba inom industri eller service och ja då är din fråga aktuell. Man har själv ett ansvar att hitta ett arbete som inte ”upplevs” som ett arbete. Jag tror utbrändhet och depression delvis härstammar från mentaliteten att ”Jag måste lägga spikar i en låda i åtta timmar för att sedan kunna leva mitt liv.” Med andra ord, den starka separationen mellan jobb och fritid tror jag inte är hälsosam. Och för att bryta den måste man som sagt hitta något man trivs med.