Citat:
Ursprungligen postat av
Anders43J
Gang stalking verkar vara uppbyggd kring radikalfeminism och enligt radikalfeminismen är ditt privatliv politik.
Jag har tidigare nämnt i den här tråden att feminism är del av gang stalking nätverket jag skulle nästan vilja påstå att det är radikalfeminismen som styr gang stalking och den ständiga övervakningen.
Eftersom privatliv är politik så rättfärdigar det detta enorma nätverk av folk som ska iaktta dig för att dom tror att dom ska hitta något som dom kan använda emot dig.
Jag menar man hittar radikalfeminismen överallt i gang stalking till exempel heterosexuell sex är inte en mänsklig rättighet och är något som dom kan ta ifrån dig.
Enligt radikalfeminismen så är det alltså helt okej att bryta mot rådande lagar i liberala demokratier eftersom deras dröm samhälle är ett helt marxistiskt samhälle alltså dom vill ha det som i Sovjetunionen eller Kina.
Radikalfeminismen ser målet viktigare än tillvägagångssättet detta leder till "oheliga allianser", där radikalfeminismen i många fall lierar sig med moralkonservativ och i praktiken anti-feministisk aktivism eftersom dom dom är beredda att i princip göra vad som helst för att styra utvecklingen så att slutresultatet blir som dom vill.
Det är därför targeted individuals ibland kan bli trakasserad av konstiga kristna sekter eller andra religiösa rörelser som man normalt inte förknippar med radikalvänstern.
Samhället och media verkar helt fokuserad på att motverka högerextremism och glömmer nästan helt och hållet glömmer radikalfeminismen och radikalvänstern det är därför dessa kan leva och gro ostört utan att någon reagerar eller ens förstår att dessa är lika farliga och antidemokratiska som den högerextrema sidan.
Jag skulle nästan vilja påstå att radikalvänstern och högerextrema grupper är två sidor av samma mynt när samhället bara ser den ena sidan så får den andra sidan jobba helt ostört.
Jag tror man måste vara försiktig med att säga att radikalfeminismen “styr” hela gang stalking-fenomenet, för då gör man det nästan för enkelt för kritiker att avfärda allt som politisk fixering. Däremot tycker jag absolut att det finns en relevant koppling mellan vissa moderna kontrollideologier och idén om att privatlivet inte längre ska få vara privat....
Sloganen “det personliga är politiskt” kan i en mild tolkning betyda att privata erfarenheter påverkas av samhällsstrukturer. Men i en mer extrem tolkning blr det något betydligt mer obehagligt: att människors relationer, sexualitet, hem, tankar, beteenden och sociala liv blir legitima mål för övervakning, korrigering och bestraffning. Då är man inte längre i vanlig politik, utan i social kontroll.
Det är där jag tycker kopplingen till Zersetzung och modern psykologisk påverkan blir intressant. Om man har en ideologi där individens privatliv ses som ett politiskt slagfält, då blir steget kortare till att rättfärdiga intrång, ryktesspridning, social isolering och moralisk övervakning. Man kan intala sig att man “skyddar samhället”, “skyddar kvinnor”, “bekämpar farliga män”, “bekämpar patriarkatet” eller “förhindrar övergrepp”, samtidigt som man i praktiken trakasserar en människa utan rättsprocess.
Samtidigt tror jag inte att detta bara handlar om feminism. Samma mekanism finns hos religiösa sekter, högerextrema grupper, vänstersekter, moralpaniker, säkerhetsbyråkratier och olika former av aktivism där målet anses helga medlen. Det gemensamma är inte nödvändigtvis ideologin i sig, utan den auktoritära logiken: individen ska inte få ha en privat sfär, utan ska övervakas, formas, korrigeras och vid behov förstöras socialt.
Det är också därför märkliga allianser kan uppstå. En radikalvänstergrupp och en moralkonservativ religiös grupp kan hata varandra ideologiskt men ändå mötas i samma praktiska metod: kontroll av sexualitet, kontroll av privatliv, misstänkliggörande av avvikare och social bestraffning. De behöver inte vara överens om slutmålet för att använda sama teknik.
Jag tycker därför att det är mer träffsäkert att säga att vissa delar av radikalfeminismen kan fungera som en ideologisk legitimering för övervakning och social kontroll, snarare än att säga att radikalfeminismen ensam styr allt. Problemet är bredare än så. Det handlar om politiska och moraliska rörelser som anser sig ha rätt att gå in i människors privatliv och agera domare, jury och bödel utan någon egentlig ansvarsskyldighet.
Och där håller jag med om att samhället ofta är selektivt. Högerextremism granskas hårt, vilket är rimligt när den blir våldsam och antidemokratisk. Men radikalvänster, radikalfeminism och moralistiska aktivistmiljöer kan ibland operera mer ostört eftersom de använder ett språk som låter socialt accepterat: trygghet, skydd, omsorg, antirasism, eminism, inkludering. Det gör inte metoderna mindre auktoritära om de i praktiken bygger på övervakning, skam, ryktesspridning och social exkludering.
Det verkliga problemet är alltså inte bara vänster eller höger. Det är den totalitära impulsen oavsett färg. När en grupp anser att deras ideologi ger dem rätt att invadera andra människors privatliv, då har man passerat gränsen från politik till social förföljelse...