Vad hände med alla karlakarlar, finns det några kvar i dessa tider?

Nej. Du har helt missförstått hela seriens upplägg.

Jaså? Hur tolkar du den då? Jag har sett en hel del avsnitt genom årens lopp, kan jag verkligen ha tolkat den så fel??

Ja, det har du. Det är dessutom inte mitt jobb att förklara gamla serier för dig. Om du inte förstår diskussionen är det bättre att du är tyst och inte deltar i den.

Klart de finns kvar men precis som ”klassiska/traditionella kvinnor” så är de sällan till dejtingmarknadens förfogande.

Nu vet jag inte om det var den infallsvinkeln TS hade men jag hör titt som tätt från singelkvinnor att de tycker att de aldrig träffar några riktiga män. Jag har enbart anekdotisk bevisföring att luta mig mot men alla karlakarlar jag känner har stabila förhållanden från 20-25-års ålder åtminstone.

Jag tror som tidigare nämnts i tråden att unga grabbar gått på feminismens lögner om att vara en mjuk och snäll kille. Tjejer säger en sak, men vill egentligen en annan. PK-åsikterna talar utåt men biologin styr egentligen.

Inte alls. "Karlakarl" är ett begrepp som härstammar från 1700-talet. PÅ den tiden talade nog ingen i Sverige om "macho-män". Som istället är ett begrepp som smugit sig in i svenskan under modern tid.

För att förstå vad "karlakarl" innebär behöver man alltså gå till det samhälle och de uppfattnignar som rådde när begreppet myntades.

Det du försöker göra är att överföra din egen moderna "macho"-definition till ett 300 år gammalt begrepp, istället för att faktiskt försöka förstå vad det betyder.

Och av ditt språkbruk att döma beror det på att du identifierar dig själv nåt slags manlig kulturkrigare, som står upp mot den "förtryckande feminismen", inte dricker "latte" (och speciellt inte på Söder) och skriver om "velkärringar" och "hormoner" och annat liknande tjafs.

Vad gäller tapetsera och byta blöjor så är min poäng att det inte är nåt problem för en karlakarl, och att det skulle ha nåt med hans "manlighet" att göra registrerar inte på radarn. En karlaklar från 1700-talet är nämligen noll upphakad på att han skulle behöva framstå som "manlig", i rak motsats till en modern macho-man.

Vi kan också ta det ur ett sånt här perspektiv: om vi skulle plocka hit en riktig karlakarl från 1700-talet (eller varför inte 1800-talet, eller t.o.m. 1900-talet) och förklara för honom att det i vår tid pågår en diskussion om vad en "karlakarl" är, och att den hör hemma under "Manosfärer, maskulinism och mansrörelser" som i sin tur hör hemma under "Livsstil", vad tror du han skulle säga om det? Förutsatt att han lyckades klämma fram nåt innan han skrattade ihjäl sig.

DET är skillnaden mellan historisk svensk "karlakarl" och en modern pungpolerande, icke-lattedrickande, hormoniserad svensk "macho-man".

Jag vet vad Al Bundy handlar om, jag tänkte bara ge dig en chans att presentera din märkliga teori. Du kanske inte förstått vuxenreferenserna i serien? Hans kärring HAR ju bröst och så, ändå vill han inte ha sex med henne? Fundera på varför.

So what? Trådstartaren syftade förmodligen på manliga män, inte specifikt på ordet "karlakarls" etymologiska historia...


Och som du har en alldeles egen tolkning på. "Macho" kan förvisso syfta på dålig eller påklistrad manlighet, men måste inte göra det. Även "karlakarl" kan användas sarkastiskt.


För tredje eller fjärde gången - det har jag inte alls sagt. Jag har inte ens nämnt ordet "modern" i den här diskussionen. Manlighet är tidlöst och har funnits i tusentals år. Även för tusen år sedan existerade såklart några män som ville vara manliga men inte lyckades. Det är liksom inget nytt.


Att jag krigar mot er i woke beror på att jag är individualist och jämställdist. Jag kritiserar er vänsterfeminister ungefär lika ofta som jag kritiserar incels.
Du själv däremot verkar vara språk-autist.


Och mässingskruvar är inget problem för mjölk. Vet du ens vad du vill ha sagt?


Förstår du inte att det är du själv som byggt upp en bild av någon "karlakarl" på 1700-talet som du gjort till ett ideal, och sedan när du försöker försvara denna fiktiva idealman så låter du i andras öron som om det inte på 1700-talet existerade pretentiösa män? SJÄLVKLART GJORDE DET DET ÄVEN DÅ!


Alla macho-män är inte påklistrade, kan jag lika gärna säga. Det är ni i vänstern som bestämt att "macho" ska vara ett ord med negativ laddning.


Tror du det är JAG som bestämt att Flashback ska kategorisera denna grupp så? Knappast, jag är nog tvärtom Flashbacks största fiende med tanke på alla gånger de bannat mig.

Det är rätt många kvinnor OCH män som inte fyller de gamla svenska idealen, och en hel del av dem ser det dessutom som en dygd att INTE göra det och att istället dumförklara de som hör till den "gamla skolan".

- - -

Jag hade en gång i tiderna en chef som var ökänd för att han i samband med anställningsintervjuer också ställde frågor i stil med: "skulle du kunna bygga ett eget litet hus i skogen om du var tvungen", "skulle du kunna fånga och flå djur om din överlevnad hängde på det", "skulle du vara beredd att vandra hundra mil om det var din enda chans att komma fram" osv.

Så småningom blev han förstås anmäld av någon platssökande, men han kunde förklara och motivera varför han ställde sådana frågor. Nu använde han knappast ord som "karlakarl", men han hänvisade till att det gällde en statlig tjänst och vad som tidigare krävts och än idag krävdes enligt den statliga värdegrunden. Det han var ute efter var alltså de "gammaldags" egenskaper man förknippar med extra duktiga män och kvinnor.

Den enda lilla plump han fick i protokollet var att han ställt litet olika frågor till män och kvinnor, nåt han förklarade med att hans avsikt var att få dem att känna sig mer bekväma med frågan. Den enda förändring panelen som granskade hans agerande föreslog var att han i fortsättningen skulle försöka ställa samma frågor till både män och kvinnor (vilket han såvitt jag vet också gjorde).

Det här knyter på så vis an till "karlakarl"-diskussionen att begreppet står för just exemplarisk pålitlighet, trohet, lojalitet, förmåga att hantera svåra situationer, mental styrka och en grundläggande inställning att man bör ta itu med saker själv kombinerad med en oräddhet att göra just det. Garanterat gammaldags, men lika fullt helt relevant också för en uppsjö av moderna arbetsuppgifter. En modernt viktad arbetsintervju har ett annat upplägg, undersöker andra egenskaper och använder andra ord. Och HR, som är proffs på att ta fram och bedöma kandidater, utgår från att alla moderna arbetssökande är egoistiska opportunister och gnällspikar, och bedömer dem ofta mer utgående från vilka problem man kan få än från hur bra de potentiellt kan utföra sina kommande arbetsuppgifter.

Poängen är att synen och förväntningarna på en modern "medarbetare" är nåt helt annat än de gamla kraven på en "anställd". Det betyder inte att nåndera är "fel", men det innebär att de inte mera står för samma sak, fast det skulle vara fråga om en arbetsuppgift som funnits i 100 år. Och det är också skillnaden mellan en "karlakarl" och en "macho-man", det hänger fortsättningsvis en penis mellan benen men det som är en självklar "dygd" för en karlakarl innebär en "svaghet" för macho-man, och vice versa.

Därför är det tunnsått med "karlakarlar" i dagens Sverige, medan det kryllar av "macho-män"...

Soulmates vet jag inte... Finland skiljer sig rätt mycket från övriga nordiska länderna och lika mer Ryssland och baltländerna i öst. En stor del av den finska manliga befolkningen bär på en Y-kromosom-haplogrupp (N1c) som har sitt ursprung i Sibirien/Ural för tusentals år sedan. Denna delar de mycket riktigt med bland annat de baltiska länderna och delar av Ryssland, men inte med skandinaver. Om Norge och Danmark är Sveriges syskon (vi förstår varandra och har nästan identiska språk) så är Finland mer en kompis men inte syskon.

Dessutom skillnade på männen.. Under flera decennier prioriterade det svenska samhället istället att män skulle ta ut föräldraledighet, dela på hushållsarbetet och utveckla sin emotionella sida. Den svenska mansrollen blev "den jämställda pappan".. I Finland (och i stora delar av Östeuropa) är idealet ofta det motsatta: en man ska vara rak, tydlig och tåla en rak konfrontation utan att kränkas. Den svenska samtalskulturen kan därför uppfattas som handlingsförlamad eller "omanlig" av de som föredrar ett mer traditionellt, direkt ledarskap.

Ur ett traditionellt/konservativt perspektiv (där mannen ska vara beskyddare, försörjare, tuff och handlingskraftig) har Sverige absolut rört sig långt bort ifrån idealet, medan Finland har behållit mycket mer av det. I Sverige har det blivit en prestigegrej för män att vara duktiga hemma. En man som har stenkoll på tvättmaskinens program, källsorterar plast och kartong till perfektion, och lagar surdegsbröd eller avancerade middagar från grunden, möts av ryggdunkar. Den moderne svenske mannen ska också förväntas vara påläst. Han ska ha koll på HBTQ+-frågor, inkludering och privilegier. På många svenska arbetsplatser och i sociala cirklar är det direkt diskvalificerande att inte skriva under på den här progressiva värdegrunden... Den svenska modellen bygger ju på att båda jobbar heltid.... Idén om en man som försörjer sin kvinna är i princip stendöd i Sverige idag. Kvinnor gör karriär, tjänar egna pengar och fattar egna beslut. Hon "Kan själv".... Eftersom jämställdhet har bankats in i generationer finns det en stolthet hos många svenska kvinnor i att inte vara beroende av en man för praktiska saker. Att bygga ihop IKEA-möbler, byta däck på bilen, borra i betongväggar eller fixa med ekonomin är saker som moderna svenska kvinnor förväntas klara av utan att behöva ropa på hjälp. Detta försvårar såklart män att kunna behålla den där mansrollen som de hade förut... Vilket ses som både bra och dåligt beroende på vilket kön du frågar.

Jag fick aldrig mailet med de uppdaterade kraven, var har du fått detta ifrån?

Ibland stöter man på dom och det är skönt. Men visst är det inte vanligt. Sjukt många man kan tycka är manliga eller jobbar med stereotypiskt manliga saker är riktiga gnäll/skvaller-käringar. Men dom finns i alla yrken skulle jag säga, solida män.

Ett stabilt förhållande som håller ihop långsiktigt är nog ett av kännetecknen för en karlakarl enligt mig.