8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Nej, då hade det givetvis inte uppstått otydligheter och oro.

Vården har grovt åsidosatt 6 kap. 1 § patientlagen samt relaterade lagar och bestämmelser:

Patientens behov av trygghet, kontinuitet och säkerhet ska tillgodoses. Olika insatser för patienten ska samordnas på ett ändamålsenligt sätt.

https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/patientlag-2014821_sfs-2014-821/#K6

Oron från vårdens sida berodde inte på att läkare inte kallat till SIP.

Det finns absolut ingenting som tyder på att SIP saknats. Däremot finns en del som tyder på att SIP hållits, vilket jag redan visat i tråden.

Hur mycket du än googlar stämmer det jag sagt hela tiden angående SIP, du har bara inte lyckats fatta vad SIP är och syftet med den.

Du talar mot precis all fakta som framkommit gällande fallet Elsa. Det är vårdens eget agerande som skapat oron och det bryter uppenbart mot lagkraven på vården. Det står dig givetvis fritt att förneka fakta men dra inte in mig i det.

Du byter nu fot.

Det är inte någon frånvaro av SIP som orsakat oro för Elsa bland vårdpersonal, inte från vad vi kan utläsa från vad som framkommit.

Nej, det är givetvis inte ”frånvaro av SIP” som är orosanmält. Men en SIP hade kunnat förebygga oron. Liksom en massa andra åtgärder från vårdens sida. Vad är svårt för dig att förstå i 6 kap. 1 § patientlagen?

Vidare, när så socialtjänsten var direkt inblandad efter orosanmälan gick man direkt på tvångsåtgärd utan att pröva mindre ingripande åtgärd som SIP först. Även det bryter mot lagen.

SIP har utifrån vad vi idag vet hållits. Så enkelt är det.

Det här är en risk som är inbyggd i LVU-processen och viktig information försvinner i stort sett i vartenda LVU-mål. Det är helt otroligt att socialsekreterare fritt får sitta och tolka vad professionella säger och dra egna slutsatser av det. Det borde inte vara tillåtet, men så illa ser verkligheten ut dessvärre. Detta förstår inte folk förrän de själva hamnar i det byråkratiska klistret.

Ja det det skulle behövas en granskning av samtliga LVU. Men det skulle nog vara som att öppna pandoras ask och ett politiskt självmord, så därför kommer alla politiska partier vara emot det dessvärre.

Jag hoppas det, så det sänder signaler till andra tjänstemän att tänka efter före innan de drar igång sina osakliga smutskastningskampanjer mot föräldrar.

Det du skriver är ju ren lögn. Det som framkommit är en synnerligen bristfällig kommunikation och uppföljning. Det har dessutom avslöjats att vården gett Elsa alldeles för lite näring i droppet i många år. Vidare har ansvarige läkaren själv sagt att han aldrig pratat med föräldrarna om att trappa ner droppet.

Advokaten: ”Hon bryr sig för mycket – vilken mamma gör inte det”

[…]
Fick bara 900 kalorier
Under domstolsförhör sa Elsas läkare också att de inte diskuterat med föräldrarna att trappa ner näringsdroppet. Läkaren menar att mamman rapporterat så många jobbiga symptom att det inte varit aktuellt.

När Ekot och Kaliber går igenom journalanteckningarna ser vi att hon hade 900 kalorier i sitt näringsdropp strax innan hon fyllde 2 år.  
Det är ungefär samma energimängd i droppet som hon hade hemma – när hon var drygt 8.

Hon har alltså inte haft fullt näringsdropp på väldigt länge. Det här har mamman inte tidigare varit medveten om.

– Och det är väl klart som sjutton att hon kör slut på energi då, säger flickans mamma.

https://www.sverigesradio.se/artikel/elsas-mamma-kritiseras-lakare-erkanner-fel-i-domstolen

Med normal kommunikation och uppföljning skulle sådant inte kunna hända. Då hade vården agerat på mammans rapporter om Elsas dåliga mående och olika insatser prövats. Det var precis vad vården gjorde efter omhändertagandet med resultatet att Elsa blev mycket bättre. Senare har droppet enligt uppgift också tagits bort helt. Ingenstans framkommer varför detta inte kunde göras i hemmet.

Det vore extremt märkligt om inga SIP-möten hållits alls i det här fallet. Det stora problemet, som jag ser det, är att fel information verkar ha tagit sig in i systemet från början och sedan bara rullat vidare. Vi har dessutom en socialtjänst som inte är medicinskt utbildad men ändå ska tolka avancerade orossignaler från vården. Blir signalerna fel redan där kan det sluta i rena katastrofen.

Och det är precis det som verkar ha hänt här. Ett barn riskerar då att fastna i systemet under hela sin uppväxt, särskilt om föräldrarna inte har enorm kunskap, ork och förmåga att försvara sig. De flesta föräldrar hade aldrig klarat det som Elsas mamma verkar ha gjort.

Socialtjänsten måste på allvar ha trott att mamman var livsfarlig. Annars inför man inte ett så extremt restriktivt LVU från första början. Det är därför jag har väldigt svårt att köpa att MBP-misstankarna bara skulle ha försvunnit efter förhandlingen i domstolen. Snarare känns det som att teorin levde kvar inofficiellt trots att den inte höll juridiskt.

Och det här är heller inte första gången man ser exempel på att socialtjänsten i praktiken kör sitt eget race oavsett vad domstolar säger. Det är just därför dessa processer blir så rättsosäkra. När fel narrativ väl fått fäste i systemet kan det bli nästan omöjligt att stoppa utan massiv dokumentation, media och extrem uthållighet från föräldrarna.

Journalgranskningar har inte visat att mamman på något sätt skulle ha brutit mot någon planering som skulle kunna motivera orosanmälan. Orosanmälningarna utesluter att kommunikation, planering och dokumentation har fungerat enligt lagkraven.

Lägg till anmälningsplikten, och vilken effekt den får inom vården och skolan!

Båda dessa aktörers anställda är personligt ansvariga att orosanmäla vid minsta misstanke om att ett barn far illa. Och när oron väl uppstått finns förstås anledningar till själva oron (inte detsamma som att slutsatsen anmälaren gjort är korrekt).
I Elsas fall är det ganska enkelt att se vad som troligen skett inom vården i Örebro. Läkaren och eventuellt ssk har diskuterat Elsas symtom
och behandling med specialistläkarna i Uppsala. Läkarna i Uppsala har ansett att Elsas
kraftiga och återkommande smärtor är obegripliga iom att hon "har fullt näringsintag via dropp". När Elsas symtombild, pågående behandling (som alltså i det skedet tros vara en annan än den i verkligheten är) och mammans nya påtryckningar för tarmoperation diskuteras väcks tanken om Mbp. Saken diskuteras inom Elsas vårdteam och sedan med Barnskyddsteamet.
Orsaken till själva orosanmälan lyfts därför fram till soc med medicinsk och psykologisk tyngd, och vilken soctant ska ifrågasätta Barnskyddsteamet samt vårdteamet angående
vården av Elsa samt iakttagelser av (trodd) Mbp? Svaret är: ingen.

Soc har inte heller kompetensen att i efterhand bedöma huruvida Elsas journaler stödjer eller stjälper misstanken.

Den som ljuger är du. Jag däremot lyfter fram att just droppets felaktighet antagligen orsakat förbryllningen och i förlängningen orosanmälan.
Detta har dock ingenting med SIP att göra.