Simona Mohamsson (L): ”1.000 miljardärer innan 2036” är målet

Du sänker dig till att dra upp gammal klassisk retorik från 1800-talet när du pratar om mervärde, men din analys faller ju helt platt i mötet med den moderna globala ekonomin. Karl Marx levde på 1800 talet, men nu skriver vi år 2026.

Låt oss titta på de tre fundamentala tankefelen i ditt resonemang:
1. Det falska valet: Arbetare vs. Miljardärer
Du ställer upp en helt fiktiv dikotomi: "Vem väljer du bort – medianlöntagaren eller miljardären?" Det är ett klassiskt populistiskt vänster-grepp.
Men sanningen är att de är helt symbiotiska, i vårt moderna samhälle finns ingen sådan valsituation, då båda är ömsesidigt och positivt beroende av varandra.
Om medianlöntagarna försvinner blir det produktionsstopp, ja. Men om entreprenörerna, riskkapitalet och ägarna försvinner händer ju exakt samma sak: produktionen upphör omedelbart.
Vem ska köpa in maskinerna? Vem ska ta lånen på miljarder med personlig borgen? Vem ska bygga de globala säljkanalerna och få in exportinkomster genom att tillfredsställa behov på världsmarknaden?
Utan kapital och visionärer, utan entreprenörer, blir arbetarna stående i tomma lokaler utan orderböcker, utan någon kund som betalar lönerna.
Att tro att fabriker rullar av sig själva är en mycket farlig socialistisk skrivbordsillusion som skulle sänka landet Sverige och alla människorna, så som det har sänkt alla länder och alla människor där man testat detta.

2. Värdeskapande är inte bara "slit på golvet"
Du hävdar att direktörens inkomst bara är "mervärde" taget från lastbilschauffören eller kodaren. Det är Karl Marx arbetsvärdeteori, och den teorin har ju varit ekonomiskt stendöd i över hundra år.
I dagens moderna samhälle där vi alla lever tillsammans skapas värde genom risk, innovation och skalbarhet.
Om en entreprenör satsar sina egna besparingar, jobbar 80 timmar i veckan utan lön i fem år, lyckas attrahera utländskt kapital och bygger ett globalt mjukvarubolag, då är det entreprenörens risk och vision som skapat jobben till kodarna från första början. Chauffören kör inte lastbilen i ett vakuum; hen kör den för att någon har byggt ett logistiksystem som är avsett för att tillfredsställa ett behov och hittat kunden som vill betala för det. Annars finns ingen lastbil och ingen anledning att någon kör lastbilen.

3. Skatteparadismyten och investeringar
Du påstår att slopad arvs- och förmögenhetsskatt har lett till fastighetsspekulation och förstörd köpkraft. Sanningen är precis tvärtom.
Vi tog gemensamt bort dessa skatter, under bred politisk enighet, inklusive Socialdemokraterna, för att t o m S hade kommit till insikt att det svenska kapitalet flydde landet och att det skapade pengabrist för staten.
När kapitalet flyr, minskar investeringarna i svensk industri. När investeringarna minskar, sjunker produktiviteten. Och när produktiviteten sjunker, stagnerar arbetarnas löner, vilket hade visat sig också i Sverige.
Att beskatta kapital till döds höjer inte arbetarnas köpkraft - det sänker den, eftersom företagen inte har råd att uppgradera till nya och bättre maskiner förlorar man konkurrenskraft och då blir det inga pengar för att kunna ge löneförhöjningar.

4. Arbetsgivaravgiften är en skatt på arbete
Du kallar arbetsgivaravgiften för "priset för social fred". Det stämmer att en del går till pensioner och sjukförsäkring.
Men du låtsas glömma att en enorm del (den allmänna löneavgiften) är en ren, oredovisad skatt på arbete, alltså en skatt på alla som arbetar, som går rakt in i statskassan för att finansiera helt andra saker än arbetarens trygghet, t ex för att finansiera samhällsproblemen och utanförskapet. Det är just detta höga skattetryck på arbete som "trycker ner medianlöntagaren", det är verkligen inte kapitalägarna.

Slutsats:
Vi lever inte på 1800-talet. Det är inte kapitalet som kannibaliserar på arbetskraften. Det är en övervuxen offentlig sektor, våra skenande kostnader för utanförskapet och liknande, som kannibaliserar på både arbete, på löntagare och kapital.
Om du skattar sönder incitamenten för de som tar riskerna, de som står för innovationer och investeringar, de som faktiskt skapar och betalar kakan som du vill fördela,
så flyttar de i dag med ett knapptryck.
Då har arbetarna inga jobb att gå till, och staten har inga miljardärer kvar att beskatta. Kakan blir mindre för alla, och när du har fördelat hela den kakan som fanns så finns det ingen kvar i Sverige som bakar någon ny kaka.

1000 miljardärer som röstar på m gör väl varken till eller från?

bättre med 100 000 fattiga som byter block..

När den nyliberala marknadsmodellen (NPM) introducerades i välfärden skapades kvasimarknader med skattekronor som vinstkälla (skolkoncerner, privata vårdval, konsulter). För att styra denna konstgjorda marknad krävdes en helt ny, gigantisk apparat av administratörer.
Administrationens tillväxt i offentlig sektor beror på en skenande klass av upphandlare, controllers, HR-strateger och kvalitetsutvärderare. Nyliberalismen lovade att effektivisera staten, men skapade istället en historiskt unik kontrollbyråkrati för att övervaka privata vinstuttag av gemensamma medel.

Det gamla Folkhemmet (genom bland annat Rehn-Meidner-modellen) hade full sysselsättning som systemets absoluta prioritering. Arbetslöshet betraktades som ett systemmisslyckande. Staten använde en aktiv arbetsmarknadspolitik för att skola om och flytta människor från krympande sektorer direkt in i nya jobb. Arbetslösheten låg stabilt runt 1–3 %.

Under krisen i början av 1990-talet övergavs målet om full sysselsättning till förmån för nyliberalismens normpolitik och ett renodlat inflationsmål. Systemet kalibrerades om för att acceptera en permanent strukturell arbetslöshet (jämviktsarbetslöshet) i syfte att hålla nere löneökningar.
Det är ställt utom rimligt tvivel att det moderna utanförskapet är ett politiskt konstruerat fenomen. När staten drog undan fötterna för den aktiva arbetsmarknadspolitiken och stängde dörrarna till beredskapsjobb, skapades den permanenta massarbetslöshet som vi ser i dag. Att först designa ett system som kräver arbetslöshet, och sedan anklaga de arbetslösa för att "kannibalisera" på systemet, är rent hyckleri.

Det gamla systemet beskattade kapitalvinster, men gav enorma skattelättnader för företag som återinvesterade vinsterna i maskiner, forskning och real produktion. Det var så de svenska industrijättarna byggdes.
Genom att göra kapitalet i princip skattefritt och rörligt har man styrt bort mycket av miljardärernas intresse från riskfylld realproduktion till fastighetsspekulation, aktieåterköp och finansiella derivat.
Den nyliberala kakan består till stor del av luft (uppblåsta tillgångsbubblor). Kapitalets spekulation i bostäder har drivit upp boendekostnaderna till absurda nivåer, vilket har raderat ut medianlöntagarens reala köpkraft.

Du fortsätter framföra gammal politisk propaganda.
Men faktabaserat har du helt enkelt fel när du av ideologiska skäl fortsätter försöka hävda att 90-talets reformer och inflationsmålet avsiktligt har "designat" en nyliberal massarbetslöshet för att trycka ner arbetarna.

När vi lämnar din ideologiska retorik och istället granskar de faktiska, officiella siffrorna från SCB och Eurostat, så kollapsar ditt argument fullständigt!

Det finns nämligen en fundamental, strukturell sanning om den svenska arbetsmarknaden som du helt försöker dölja och förneka, och den är helt avgörande för att förstå varför vår Svenska välfärds finansiering är under så hårt tryck.

Sverige har idag inte en arbetsmarknad, vi har en tvådelad arbetsmarknad:
1. Myten om "massarbetslösheten" punkteras av fakta
Tittar vi på den etablerade, reguljära arbetskraften i Sverige så ligger arbetslösheten enligt SCB på 6,2 procent.
• Internationell jämförelse: En arbetslöshet på runt 6 procent är i princip identisk med genomsnittet för hela Europeiska unionen (6,0 %).
Den är dessutom lägre än i länder som Danmark (6,9 %) och Frankrike (7,7 %).
• Slutsats: Sant är att det existerar ingen "politiskt konstruerad massarbetslöshet" för den reguljära arbetskraften.
En nivå på runt 6 procent är i ett modernt samhälle en helt normal, strukturell jämviktsarbetslöshet, i en modern rörlig och fungerande ekonomi där det alltid finns människor som är under vidareutbildning eller håller på att byta jobb.
Systemet är alltså inte alls riggat för att hålla folk arbetslösa.

2. Den tvådelade arbetsmarknaden och den verkliga siffran
Sveriges totala, officiella arbetslöshet dras upp till 9,7 procent . Varför?
Därför att arbetslösheten bland utrikes födda ligger på uppemot 20%.
Vi har alltså i Sverige därmed dragit på oss ett av de största sysselsättningsgapen i hela Europa.
Detta är ett rent matematiskt och statistiskt faktum, som ingen politisk retorik kan dölja.
Det är alltså inte det privata näringslivet, slopade kapitalskatter eller inflationsmålet som har skapat denna arbetslöshet.
Den högre arbetslöshetssiffran i Sverige beror på att en stor grupp människor som har kommit till Sverige står mycket långt ifrån den svenska arbetsmarknaden.

3. Den direkta kopplingen till välfärdens finansiering
Den här statistiken är helt fundamental för vår diskussion om "allas vårt gemensamma" och varför staten kräver allt fler och fler skattemiljarder:
• En krympande skattebas bär en växande försörjningsbörda: När arbetslösheten i en stor befolkningsgrupp biter sig fast på uppemot 20% innebär det att flera hundratusentals individer blir långvarigt beroende av vårt Svenska generösa bidragssystem (försörjningsstöd/socialbidrag, etableringsersättning, bostadsbidrag, barnbidrag och alla möjliga bidrag) istället för att gemensamt vara med och bidra till skattebasen.
• Medianlöntagaren pressas: Det är denna enorma, strukturella kostnad för utanförskapet som gör att den svenska staten tvingas bibehålla ett av världens högsta skattetryck på arbete (med den dolda allmänna löneavgiften för alla som jobbar).
Det är inte kapitalägarna som "kannibaliserar" på arbetarna – sanningen är att det är kostnaden för att försörja detta enorma strukturella utanförskap som äter upp medianlöntagarens köpkraft.

Slutsats:
Du kan inte lösa en kostnadskris som är orsakad av strukturell arbetslöshet och misslyckad integration, vilket lett till 800 000 människor i utanförskap, genom att höja skatterna på det privata näringslivet och de som investerar.

Om du straffbeskattar den privata motorn, så krymper du de enda reella nettoskatteintäkter som faktiskt betalar för såväl vägarna som för alla bidragen.

Om vi skippar den politiska retoriken visar fakta och siffrorna att den svenska modellen fungerar utmärkt i sin kärna (6 % arbetslöshet).
Problemet är att den offentliga sektorn dras med skenande kostnader för ett utanförskap som näringslivet och höginkomsttagare verkligen inte har skapat, men som näringslivet och de privatanställda ändå förväntas betala för!

Och som sagt: om de som bakar kakan tröttnar på att betala för ett systemfel, så flyttar de.

Din text är ett skickligt konstruerat försvar för det rådande nyliberala status quo. Den bekräftar alla mina observationer om att det svenska systemet mår dåligt och att arbetarna pressas hårt, men dess dolda syfte är att till varje pris skydda kapitalet från skatt.

För att lyckas med det använder du integrations och migrationskrisen som en syndabock för att förklara de skenande kostnaderna samtidigt som den helt döljer att det är den nyliberala politiken själv (genom avregleringar, slopade beredskapsjobb, privatisering av etableringen och en helt oreglerad arbetskraftsinvandring) som har skapat och designat just detta dysfunktionella integrationssystem. På så sätt försöker du använda nyliberalismens egna misslyckanden för att dölja ett ekonomiskt dysfunktionellt system som i grunden handlar om fördelning och strukturell arbetslöshet.

Jag kommer aldrig någonsin rösta på L. L nöjer sig nog med 1000 röster från miljardärer.

1. Förklara gärna var du får siffran 700 000 ifrån.

2. Förklara gärna vad reell fattigdom är för dig?
Att de inte har råd med det senaste playstation 5 spelet?

3. Förklara gärna vad detta är för människor du refererar till? Svenskar? Invandrare? Om så invandrare varifrån och varför? Flykting? Ekonomiska migranter? Arbetskraftsinvandrare?

I Sverige pratar vi om relativ fattigdom, men jämför du det med folk som har en bra inkomst så är det egentligen riktig fattigdom. Du överlever men du kommer behöva vända på varje krona, lida psykiskt för du kommer ständigt vara ekonomiskt pressad. Du kommer ibland inte ens ha råd med mat, i synnerhet mot slutet av månaden - beror också lite på ens situation, men är du arbetslös och får inget stöd än bidrag så lever man under en väldigt pressad situation ekonomiskt.
Detta är vidrigt, det är inte det Sverige jag minns som jag växte upp i, flera decennier sedan var saker på rätt väg, där jämställdheten blev allt större. Högern vill att vi ska gå åt fel håll i princip, då det gynnar deras pampars plånböcker.

Och kom inte med någon efterbliven skitsnack som att "skaffa jobb då", extremt många som går på bidrag gör det för att alla andra alternativ är utmätta och det finns inget annat val än att göra så. Inte alla får arbete eller har en chans till att få det, t.ex. p.g.a. fysisk och/eller psykisk ohälsa..

Men vänta nu lite… Har jag missförstått totalt?
Det är ju nuvarande politik som höjer lönekravet för arbetskraftsinvandrare, vilket vänstern (där ingår sossarna och MP) jämt gnäller på.
Fördelning? Det skall inte fördelas! Folk skall stå för sin egen försörjning…
Strukturell arbetslöshet beror på en enda sak, att sosseregeringar och regeringen Reinfeldt lät landet översvämmas av oanställningsbara analfabeter från världens sämsta länder…
Arbetslösheten i den ursprungliga befolkningen ligger på ca 4%.

Finns massvis med svenskar och kompetenta invandrare som är arbetslösa. Många är sjuka idag, både fysiskt och psykiskt.

Att ni älskar att sparka på folk som redan ligger vet vi redan. Fascister är narcissistiska hjärtlösa kräk.

Jag förstår inte riktigt varför detta skall vara som ett mål (L)?

Är det inte viktigare att man har som mål med ett fungerande och välmående samhälle (befolkning)?

Hur många miljardärer som sen kommer upp ur myllan, det är bara att vänta o se. Som politiker är det vanskligt att sätta siffror. Då bättre att säga något i stil: betydligt fler miljardärer eller använda sig av en %-sats. Nu blir det som att Simona M (L) bara tänker på pengar. Visst politik handlar i stora delar bara om pengar men man behöver inte slänga det i "in your face!" inför valet.

Slutligen. Kan tycka att (L) har viktigare prioriteringar med tanke på deras prekära läge i oppinionen. Men jag kan ju ha fel där

Ni socialfall borde vara glada om det blir fler miljardärer som betalar era bidrag.