Citat:
Ursprungligen postat av
insideoutman
Jaha, där kom standardutropet igen. Du låter som att a-kassan ska vara någon slags tröstpris för vuxna som inte fattar att försäkringar inte är samma sak som villkorslös försörjning. "Vem som helst kan hamna där" är bara ett sätt att slippa ta ansvar och låtsas som att arbetsmarknaden är ett lotteri. Sverige har visst råd, men råd betyder inte att vi ska finansiera ditt tyck-synd-om-mig-kort tills du behagar bli anställningsbar igen.
Citat:
Ursprungligen postat av
Merwinna
Fast som vi har påpekat nu, några stycken: kommer man under socialnormen så kan man gå dit och komplettera upp. Så det är ingen som blir utan tillräckliga medel att leva på. Soc betalar som jag skrev tidigare även mycket OVANPÅ normen, som patientavgifter i vården, tandläkarbesök, mediciner, specialkost, glasögon o.s.v.. Detta är sådant som många som arbetar måste skjuta upp och spara till, för att de inte har råd. En socialbidragstagare kan gå till tandis eller optikern direkt när de känner behovet, och bara skicka in fakturan till soc med nästa månadsansökan.
Vidare är det fel att kalla A-kassan för en försäkring, eftersom den absolut största delen av de utbetalda pengarna är vanliga skattepengar (arbetsgivaravgifter som också dras från andra människors löner). Det är bara en liten del som kommer från de inbetalda avgifterna. I en riktig försäkring så täcks utbetalningarna + försäkringsbolagets overheadkostnader av inbetalningarna, inga skattepengar går dit. Så NEJ man är inte finare än en socialbidragstagare för att man lever på något slags "försäkring" när man har A-kassa - den missuppfattningen måste det bli slut på. Och det kanske det blir nu, när A-kassan sänkts och fler får gå till soc, det är bara positivt i så fall.
Det märks att ni aldrig blivit ofrivilligt arbetslösa eller fast i det. När man anställer och ger favör från Arbetsförmedlingen åt ung, kvinna och invandrare har en medelålders, svensk, vit, heterosexuell, kristen, man ingen chans längre. Att man straffar mig med lägre ersättning eller t.o.m. indragen ger mig inte jobb utan försätter mig bara i en alltmer utsatt situation.
Först så gjorde man mig långtidsarbetslös, fördärvade mitt liv och nu vill man även straffa mig för detsamma. Som om det är mitt ansvar att det blivit som det blivit? Nu återstår bara att bli pensionär i förtid när jag istället velat arbeta i många år till. Men då blir åtminstone ersättningen högre än den nu blivit och de alltmer krävande aktiviteterna försvinner helt.
Staten ville spara pengar men nu får man istället ökade kostnader och en allt mer likgiltig befolkning. Får jag sen ändå jobb så kommer jag ha dubbla försörjningar men en möjlighet att bygga upp mitt liv igen som blivit totalt raserat. Jag kan inte påstå att jag varit likgiltig utan skaffat mig flera utbildningar som inte minst gemensamt borde gett mig ett drägligt arbetsliv och säker inkomst.