Citat:
Ursprungligen postat av
TomatKungen
År ut och år in skriver antifeministerna/manosfär-anhängarna sina alltjämt märkliga fördomar om kvinnor i allmänhet och feministiska kvinnor i synnerhet.
Några axplock av detta:
1. Antifeministernas märkliga myt: Att kvinnor röstar som de gör för att de vill ha hit en massa män från kvinnoförtryckande länder och att dessa män helst också ska fortsätta med sitt kvinnoförtryck här.
Sanningen: kvinnor röstar rött för välfärden. Läs igen: kvinnor röstar rött för välfärden. För bra sjukvård, barnomsorg, skola etc. Sådant som finansieras av skattemedel. Och visst: många kvinnor känner empati för människor i krigsdrabbade zoner och vill hjälpa dessa, i synnerhet vill de hjälpa kvinnor och barn och eventuellt även män med bra kvinnovänliga åsikter. Men framförallt rösta de rött för välfärden.
2. Antifeministernas märkliga myt: Att kvinnor hellre satsar på karriär än på make och barn. Och därmed väntar "för länge" med familjebildandet.
Sanningen: En övervägande majoritet av alla kvinnor över 30 har barn. Men väljer att föda färre barn/kvinna. Det är i övrigt inte många kvinnor som "gör karriär". Men som vårt kapitalistiska samhälle är uppbyggt, så behöver kvinnor ha jobb. Det är också en trygghet för kvinnor att ha arbete och egen lön, ifall maken visar sig inte vara en god och bra make. Och för att få jobb krävs utbildning. Under utbildningen är ju en utmärkt tid att finna en make och senare skaffa barn med honom, när fast anställning är fixad.
Anledningen att barnafödande går uppåt i åldrarna är alltså inte "karriärens" fel. Den kan ju kvinnor ro i land kring 25 års ålder. Utan det är andra anledningar som ligger bakom att barnafödandet skjuts upp. Individualismen? Tekniken/smartphones? Oro i Sverige och i den närmaste omvärlden? Svårigheter att få en bra familjevänlig bostad? Hypoteserna är många.
3. Antifeministernas märkliga myt: Att det är vanligt att kvinnor ljuger om våldtäkt. Och att de "ångrar sig dagen efter frivilligt sex".
Sanningen: Det krävs ett jädra speciellt psyke för att ljuga om våldtäkt. Leva med den lögnen hela livet. Behöva fortsätta ljuga för släkt och vänner. Därtill stigmatiseras och märka att vissa tycker att "hon får skylla sig själv", vissa anser att "hon ljuger" och andra "tycker synd om" henne. Det tär givetvis hårt på ett psyke med allt detta även om våldtäkten är sann. Har en kvinna inte blivit våldtagen, så krävs det ett väldigt speciellt psyke för att försätta sig själv i situationen det innebär att "komma ut" som "våldtäktsoffer". Det är inte många som har ett sådant speciellt psyke. Men visst finns de! De som ljuger om våldtäkt. De finns, men är inte många. Dock gör de stor skada.
Snarare än lögnare är det säkerligen flera fall där offret har känt sig våldtagen under själva akten och motparten har en annan uppfattning. Sk. oaktsam våldtäkt. Men det ska bevisas att så är fallet också. Och detta är svårare. Därmed har beviskraven ändrats något, vilket får antifeministerna att gå i taket och tro att i princip varje våldtäkt är lögn. Men återigen: det är ytterst få som har ett psyke skruvat nog att klara av att ljuga om våldtäkt för resten av livet.
Ja, det var några punkter. Det finns fler.
Och i denna tråd är det alltså inte ovanstående punkter som ska diskuteras. Dessa punkter diskuteras till leda i en jädra massa olika trådar nog som det är.
Utan frågeställningen att diskutera i denna tråd är:
1. Vad kommer det sig att antifeministerna alltid ska ha så märkliga myter om kvinnor?
2. Varför har antifeministerna så svårt att ta till sig när man förklarar för dem hur det rent logiskt ligger till? Varför fortsätter antifeministerna med sin ologiska resonemang år ut och år in?
3. Vad får antifeministerna ut av att svärta ner kvinnor på en mängd olika sätt?
1) Då menar du att kvinnor som grupp och då framförallt feminister är mot invandringen?
2) Oavsett hypotes om varför, så är det kvinnor som blir gravida och kvinnor som föder barn?
3) Fast här slår du ju sönder din egen ”myt” och ringar in det som kritiserats, för ingen påstår att alla våldtäkter är påhittade; ”
Men visst finns de! De som ljuger om våldtäkt. De finns, men är inte många. Dock gör de stor skada.”
1. Fast, nu slår du ju fast att det är något du påstår, det blir ju lika logiskt som att fråga; ”
Har du slutat slå din fru?”
2. Fast, logik och fakta är inte synonymt, bara för sakens skull. Men det du påstår är att det som påstås inte är fakta? Du har bestämt på förhand vad som är fakta och allt som motsäger det, oavsett källa, är falskt.
3. Fast, handlar det om att ”svärta ner” kvinnor om man beskriver verkligheten? Istället för att försöka ändra beskrivningen av verkligheten är det inte bättre att agera så verkligheten passar narrativen istället för att narrativen ska beskriva en verklighet som inte finns?
