Kristna Guden är ond, varför har han följare?

Man ser klart och tydligt att du inte läst en enda bok i bibeln. Att du tror att bibeln säger att man skall brinna i helvetet visar din IQ lågpanna.

Skulle en god gud vilja tortera folk i en evighet? Det låter väldigt rimligt att en arg, avundsjuk, våldsam varelse är ondskefull, eller har du ett bättre ord för det? Och varför låter du så upprörd? Har du tvivel i ditt undermedvetna som ger dig ilska? Vill du att gud ska straffa honom? Hoppas du att han hamnar i helvetet?
Ni kristna tolkar ju texterna i bibeln så. Om du inte tror att gud gör så att folk blir torterade i helvetet i efterlivet så är du inte kristen.

Jag tror inte det. Jag skriver vad de flesta kristna tror och predikar.

Annars måste jag säga att din kristna tro verkligen gjort dig så kärleksfull. Du osar godhet.

Jag syftade till the nuclear option för att stoppa kriget mot Japan. Gud tog till syndafloden för att han redan hade bestämt att alla skulle dö för sina synder innan, och ondskan skulle inte upphöra utan ett ingripande. Dessutom kommer alla att få en uppståndelse från de döda, så varför tillåta ondskan att fortsätta? Det är verklig makt enligt mig. Du kan inte bygga ett samhälle med invånare som är onda, laglösa och fördärvade i sinnet. Därför fick alla dö. Tänk palestinier i Gaza som fått lära sig att hata judar. De kommer aldrig att inse att de inte har rätt att döda judar i Israel. Japaner drevs av samma sorts mentalitet tills de besegrades.

”Jag är den Jag är. Jag är har sänt mig till er.
Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig” - Bibeln

Budskapet är till var och en i samlingen(”er”i citatet) att var och en är Är, om du avgudar en idol så år du inte längre gudomligt fullkomlig.

Om man läser Bibelcitatet som att en överhöghet talar till en att följa en överhöghet så blir det en idoldyrkan och man avsäger sig sin gudomliga fullkomlighet. Och vips etablerars hierarkier som leder till tävling, kamp och hårda nyper och oroligheter, som de flesta ogillar, och så har Bibelns ord utnyttjats

Jag har nu tänkt över detta lite ett tag, för att bättre kunna verbalisera mina tankar som jag inte riktigt visste hur jag skulle beskriva förut.

Jag förstår vad du menar, vissa delar av gamla testamentet kan kännas 'elaka', om man ser dom på ett visst sätt. Jag tar ett exempel som jag kom på, som jag tror någon använt som ett argument förut, delen där gud säger att de som rör berget som moses går upp på kommer att dö, och att de som samlar manna på söndagen kommer att dö.

Vissa kanske tänker då: hur kan gud döda folk för det? Det kan ju inte vara gott?

Det är en logisk slutsats, och den följer om man går efter vad vi vet om moral, och hur den fungerar på jorden. En människa som säger till en annan "rör du detta berg så dödar jag dig", är inte god.

Men vad som missas här är någonting viktigt, gud är inte en människa.

Det handlar inte om att komma med försvar för guds handlingar, att försvara honom mot anklagelser, utan det hela handlar om någonting väldigt annorlunda: Vem är jag, och vem är gud?

Att anklaga en människa, är inte samma sak som att anklaga en myra, och inte samma sak som att anklaga en hund heller. Hur giltig anklagelsen är är högst baserat på vad det är som du anklagar. För att kunna veta hur giltig anklagelsen är, måste vi först veta vad det är som vi anklagar och dens natur, annars är anklagelsen meningslös då vi har ingenting att förankra den vid.

Vi vet inte vad exakt gud är, vi är inte kapabla till att förstå hans natur. Hur kan du då anklaga någonting som du inte förstår?

Enligt kristendomen beskrivs gud som allsvetande och allsmäktig. Försök då att förstå löjligheten i att en människa, anklagar en allsmäktig allvetande varelse som den inte förstår för att agera omoraliskt. Hela konceptet är i sin grund, galenskap.

Så för att summera:

Det handlar inte om att försvara gud, att refutera dina ankagelser, utan om någonting annat:

Att acceptera din roll, och guds roll. Du är inte gud, är därmed inkapabel till att anklaga gud.

Kan du länka en Etymologisk källa på det

Imponerande

Det spelar ingen roll vilken frukt man associerar till ”frukten”, det handlar om något som gav näring ät sinne[och kropp], äpple var mest symboliskt passande för européer, symboliskt finner vi samma äpple på ”Apples” produkter. Intressant om frukten är att i original berättelserna från Mesopotamien samt Grekland var frukten inte något negativt, människan uppmanades att enligt mesopotamisk mythos[var det en dryck] att dricka kunskapens dryck men människan vägrade och med det drog på sig synden.

Om ”helvete” har någon koppling till grekiskan där man skulle kunna utläsa ”El” i ordet så skulle det kanske kunna relatera till eld, men helvete ser mer ut att vara ur fornnordiska och betyda - att dölja/täcka över, som vara nergrävd/gömd [i grotta] eller liknande - underjorden

Hur kan du ord som "Etymologisk"? Det är ju ord som svenskaprofessorer skulle behöva kolla upp i ordboken.

Nu är det inte det specifika ordet att fördjupa sig i/gå till botten om i frågan, det var påståendet om ”Hellvete” som skulle betyda ”eld” jag vill ha förklaring om .

Vi äntrar Vattumannens tidsålder som lovar absolut kunskap för alla, professorernas tid är förbi.