Citat:
Ursprungligen postat av
KapitalismKnullad
. Vi har aldrig haft så stora klyftor. Aldrig haft så mycket miljardärer och fattiga.
https://fof.se/artikel/barnfattigdomen-i-sverige-varst-pa-90-talet/
Fattigdomen utmärks främst av barnfattigdom. Den var värst på 90-talet, främst i vågorna av finanskrisen.
Vi är på väg in i en ny finanskris som framförallt kommer drabba medelklassen, bärare av livsstilskonsumtion, och det är långt värre än 1990-talet.
Att Sverige har miljardärer är ett ekonomiskt sundhetstecken. Jag är enig om att borgerligheten jobbar för glatta livet att införa skattelättnader åt dessa, men det viktiga är att pengarna stannar i Sverige. Att kommunister som Mamdani skrämmer bort miljardärer från New York gör på lång sikt att skatteintäkter försvinner, hur subventionerade de än är. Det är bättre att ha 1% av en miljard än att inte ha den, n'est-ce pas?
Vad ni kommunister inte tycks förstå är att en miljardär är stakeholders i landets ekonomi. Företag fixar deras villa, andra företag säljer dem varor och tjänster i högre grad än en fattig dräng. Det gör att den fattiga drängen kan ha ett arbete.
Skillnaden på fritt företagande och statligt sådant är att trendanalyser hos politiker bygger på plattityder som är trendiga för stunden men som får långt gående konsekvenser för ekonomin som ägs av skattebetalarna. Vi har inget ansvar att utkräva när politiker ur alla skrån langar in pensionsfonder i en batterifabrik som en byfåne kunde se på långt håll var en bluff. Vi monterade ner järnvägen på 80-talet, vi monterade ner kärnkraften o s v. Det är inte miljardärer som gör dessa felanalyser, utan förtroendevalda, icke sällan vänster, politiker.
Så vad är vitsen att rösta vänster när du får 150:- mer i lönekuvertet efter skatt? Att nån städare som driver egen firma ska gå i konkurs? Ni är fan helt verklighetsfrånvridna.