Vid vilken förmögenhetsnivå blev du mindre engagerad i sociala frågor?

Du har helt rätt, jag respekterar inte socialister

Nu ser jag gärna att du gör en tydligen förklaring vad du menar med förmögenhet då detta är en väldigt relativ term. Men jag själv har en stor och fin lägenhet i ett fint område i Stockholm som jag absolut kan tänka mig att bo i resten av mitt liv. Värd drygt 12 miljoner i dagsläget. Har möjlighet att betala av lånen omedelbums om jag skulle känna för det, men det gynnar inte mig ekonomiskt. Under 35. På så vis betraktar jag mig själv som förmögen då jag förmodligen tillhör top 1% av min kategori, men som sagt var så är ju detta relativt.

För egen del har intresset för social- och miljömässig hållbarhet vuxit i takt med att jag blivit rikare, eller snarare kan man säga att ju mer komfortabel jag blivit rent ekonomiskt, desto mer har jag också blivit benägen att lägga en extra slant på dyrare alternativ som har certifikat som styrker att de uppfyller vissa hållbarhetskrav. Jag har möjlighet att rösta med plånboken och gör det också ofta. Att jag skulle köpa en kyckligfilé på ICA för 229:-/kg vore otänkbart när jag var 25 och studerade när det fanns annan kyckligfilé för en fjärdel av priset, men som levt i absolut bedrägliga livsförhållanden. Det är ett enkelt exempel som de flesta kan relatera till. Att rösta med plånboken kostar helt enkelt pengar och även om man som 20 åring gärna vill göra rätt för sig, så saknar man ofta möjligheten att göra det.

Kan du backa upp det påståendet, din trögtänkta lilla idiot.

Du fattar fortfarande inte vad det här handlar om, så överväg vad du vill tillföra.

Jag kunde inte hålla mig.

Jag är med på vad du menar, men jag var nog inte tillräcklig tydlig i min TS. Jag ställer samma fråga som till en innan; innebär det att du endast relaterar till och är engagerad i dess konsekvenser?

Fast tror att den positiva sidan av det är normal fallet. För privat sektor är samarbete och specialisering generellt lönsamt. Alla tjänar på det. Känner flera riktigt rika personer och ingen av dem har slutat bry sig. Personer som slutar bry sig har en personlighet som hindrar dem från att bli rika.

Det är skillnad på folk som blir rika på politiska kontakter. Politik lockar alltid fram det sämsta hos människor helt enkelt beroende på att det är nollsummespel. Där finns korruption, elakhet, inkompetens, girighet, etc.

Det finns ingen nivå på rikedom där man slutar bry sig. Hur man beter sig som rik skiljer sig inte mot hor man beter sig som fattig.

Varför är det naturligt?

Absolut, det är så det funkar och det är så det behöver funka, om det överhuvudtaget ska funka.

Jag märker att jag har svårt att göra mig förstådd. Om jag frågar så här; hur ser du på världens nuvarande resursutvinning och -fördelning och dess konsekvenser? Ser du någon långt pågående och ohållbar trend?

Ok. Det är kanske inte naturligt för alla men för lejonparten av den rika gruppen så är det naturligt. Förmögenheten beror på massa människor och för att få dem att ge sina liv för att hjälpa förmögenheten att växa så är det mer eller mindre ett måste att förstå dem.

Men visst, vi har ju exempelvis Herr Elons barn. De kommer sannolikt inte att behöva blanda sig med slasket speciellt mycket antar jag. Så det finns ju undantag.

Ser en mycket positiv trend egentligen. Tittar du på närmiljön så är den mycket bättre än på 8- eller 90-talet. Nästan alla industrier har rening av rökgaser. Det är inte fullt med svart sot i snön, även precis bredvid motorvägen.

Resurs-utvinning är ett konstigt begrepp egentligen eftersom inget egentligen förbrukas (undantag är Helium antar jag). Så snart det blir lönsamt att använda soptippar istället för gruvor så kommer det att göras.

De ohållbara trenderna som finns är alla mänskliga och inte tekniska egentligen. Typ att det verkar vara modernt att förespråka att samma ruttna vänster tankar som gjort fiasko överallt (Sovjet, Nazi-Tyskland, Argentina under Peron, Venezuela under Chavez, etc) kommer att funka just nu och just här bara folk röstar på näste korrupta politiker...

Läser man ett par av John Stuart Mill's böcker så argumenterade han alltid emot demokrati och ville inte att den skulle införas. Först måste de potentiella väljarna utbildas till att förstå lite mer om hur samhället fungerar. Annars blir ett demokratiskt styre ännu mer despotiskt än feodalsystemet. En feodalherre behövde övertyga den del av samhället som förstod politik och ekonomi (typ lokala Domare, Handelsmän, Industrimän, etc). Det gick aldrig bara att styra utan att ha samhället med sig. En modern demokratisk politiker behöver locka den mest korkade och lättlurade delen av befolkningen.

Frågan blir hur dumma och obildade den sämsta halvan av befolkningen verkligen är? Som skolan ser ut nu är väl det den mest ohållbara trenden?

Ja precis, t.ex. den psykiska ohälsan ökar, intelligensen sjunker, utbildningstrycket ökar, befolkningsökningstakten sjunker (vilket motverkar tillväxten), utvinningen av Jordens resurser har stegrat, och dess resurser utvinns väldigt mycket mer än vad som återskapas - allt detta sedan flera decennier tillbaka. ”Goda” affärer idag handlar inte så mycket om att uppfylla behov, utan på de mest kreativa sätt skapa behov.

Men varför är det naturligt att man är engagerad i människoöden eller har koppling till många människor och känner engagemang för att man jobbat med många människor eller fått dem att jobba åt dem?

Jag skulle säga att det är naturligt eftersom människan av sin natur normalt känner empati och engagemang för andra i sin närhet. Det ligger alltså i vårat evolutionära arv.