Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Angående beloppet på 5 miljoner kronor vardera, så sa Thomas Allgéns advokat Filip Rydin såhär till Ekot:
"Till att börja med är det ett belopp som aldrig kommer kunna kompensera dem fullt ut, men den här typen av ex gratia-ersättning är ju inte nån skadereglering som syftar till att de ska få ersättning för inkomstförluster och annat, utan vi har tittat på allvarligheten i det som de blivit utpekade på, men framför allt den långa tid de har fått utstå konsekvenserna av det som det inneburit för dem".

Det blir ju att betrakta mer som en "symbolisk summa". De har även beaktat beloppen av tidigare ex gratia-ersättningar som betalats ut i andra fall.

Nej så vitt framkommit har det inte gjorts.
Fru Allgen var journalist och anställd på en stor kvällstidning när det hela var aktuellt.
(Betänk hennes kontakter med andra journalister/arbetskamrater som hon lätt tubbade att skriva negativt om läkarna)

Förutom att hon hittade på barnets berättelse om mord, sadism, kanibalism och styckning lyckades hon också få polisen att rycka ut till ön där makens föräldrar hade sommarställe och gräva upp tomten i jakt på CdCs huvud som hon hittat på skulle finnas där.

Därefter utbildade hon sig till jurist vid Stockholms universitet med Cristian Diesen som handledare. Diesen var en välkänd antagonist mot läkarna.

Såväl hon själv som dottern har än idag skyddade identiteter. Faktiskt lite obegripligt varför.

Hon har i alla år förhindrat att dottern någonsin mer fick ha kontakt med sin far Tomas.
Pappan som helt frikändes från ex.hustruns falska incestanklagelser, som hon drev genom bland annat fyra olika läkarkonsultation bl a med undersökning i narkos av det lilla barnet. Absolut inga tecken på sexuella övergrepp kunde någonsin hittas.

Jo, hon borde antagligen undersökts psykiskt.

Man brukar ibland bunta ihop Palme., da Costa-, Quick- och Kevinutredningarna som de sämsta i landet någonsin och det kan jag nog till viss del hålla med om men det finns en del som skiljer. Palmeutredningen handlade inledningsvis om klassiskt dåligt polisarbete medan de tre andra kom efter hand innehålla rena galenskaper och i den kategorin hör inte PU riktigt hemma, däremot i högsta grad da Costa-utredningen.

Jag har personligen ingen kännedom om henne men alla varningsklockor ringer när man sätter sig in i hur hon agerar. Men intressant för det har inte kommit fram att hon hade den skölden runt sig.

I grund och botten är det egentligen irrelevant huruvida Christina Allgén var psykiskt sjuk, drevs av hämndbegär eller inbillade sig själv att tro på dessa fantasifoster. Ty även om CA hade gett ett sansat och stabilt intryck, vilket hon milt sagt inte gjorde - betänk bara påståendet om att hennes lilla dotter en dag plötsligt talade japanska! - kvarstår det faktum att ett litet barn på knappt 1,5 år inte kan ta in, minnas och sedermera återberätta ett utdraget, komplext skeende såsom det återges i CA:s beskrivning. Det borde ha räckt för att avfärda hela historien, oavsett CA:s bevekelsegrunder.

Att hon istället i praktiken fick ta över delar av utredningen och bland annat bli informerad om att polisen, föga förvånande, inte fann något av intresse i familjen Allgéns trädgårdsland säger allt om den kladdiga, oseriösa symbios som uppstod mellan CA och utredarna.

Fantastiskt inlägg och ett utmärkt exempel på ”det vet man ju”-mentaliteten som dominerade under 90-talet. Vi ringde in 2026 för någon månad sen.

Du har helt rätt i att vare sig Fru Allgen var psykiskt sjuk - i folkmun "vrickad" - eller inte, så vilar det stora ansvaret och felet för att hon fick så mycket inflytande helt och hållet på de ansvariga utredarna och inblandade i mordutredningen.
De skulle inte låtit sig duperas av denna kvinna som så uppenbart fabulerade och också hade så tydliga hämndmotiv mot maken som hon upplevde sig försmådd av och ville bestraffa.

Hon ansåg till och med att makens tillfredsställese av sig själv genom mastubation var i klass med otrohet. Hennes frikyrkliga bakgrund i Pingtsrörelsen gjorde att hon inte ansåg detta acceptabelt och blev upprörd när han erkände.

Hennes absurda drivande av falska incestanklagelser borde varit stora lysande varningsskyltar när hon sedan kom med nya anklagelser mot ex.maken om mord, sandism, kanibalism och styckning.
Det borde utredarna genomskådat och därför tidigt avfärdat henne och allt hon hittade på.

Ja, och om man utgår ifrån att CA faktiskt var kliniskt sjuk (vilket som sagt inte vore förvånande) torde det inte ha varit gynnsamt för hennes hälsa att bemötas av diverse olika myndighetspersoner, från poliser till psykiater, som de facto bekräftade hennes vanföreställningar.

Parallellerna mellan da Costa-fallet och Quick-fallet är oräkneliga, men detta skulle i sådana fall vara ytterligare en. Quick uttryckte själv att han tvekade; att han ibland under läkemedelspåverkan var osäker på huruvida han faktiskt gjort sig skyldig till något mord. Detsamma kan ha gällt CA. Möjligen var anklagelserna initialt ett sätt att medvetet sabotera för TA, men under tidens gång när hennes berättelse togs på allvar kan det ha övergått i att hon övertygades om att vad hon sade faktiskt hade en grund i verkligheten.

I vissa förhör lyser det nästan igenom, när CA frågar polisen huruvida hon har konstruerat berättelsen, om hon är förblindad av sitt hat. Detta är en mycket stark varningssignal, som man helt ignorerade.

Fahlström var inte skriven på Lokstallsgatan 1984. Men enligt konkursförvaltaren (Fahlström kånkade på våren 1984) och polisen (Fahlström förhördes i oktober1984) bodde han på Lokstallsgatan 1984.

Har du möjligen hittat var han var skriven? I förhören nämns en adress på Borgmästargatan där han skulle ha haft en mottagning fram till 1984. Med tanke på hur rörig tillvaron tycks ha varit kanske han inte adressändrade.

Här ser man återigen ett exempel på den fullständigt bakvända logik som präglar uppfattningen om att läkarna är skyldiga. Utöver att det konsekvent saknas en konkret redogörelse för hur, när och var läkarna skulle ha mördat och styckat da Costa - övertygelsen om deras skuld är närmast religiös - påstås det ofta att da Costa kränks eller glöms bort när rättsövergreppet mot läkarna belyses.

Vad man då bör beakta är att de som propagerar för läkarnas skuld och fäster tilltro till vittnen som exempelvis Marianne Seppälä i slutändan pekar ut den omvittnat barnkära da Costa som delaktig i att låta ett barn bli utsatt för sexuella övergrepp. Denna anklagelse mot en död kvinna, som inte kan försvara sig, är i mitt tycke en värre kränkning än ett konstaterande om att man ännu inte funnit hennes egentliga gärningsman.

Nu är jag ny till denna tråden och jag har inte hela tråden i huvudet, men ska jag anta att slaktaren aldrig blev DNA-testad eller är jag fel ute här?