Fri vilja - samlingstråd

En illusion kan liknas vid att jurister i Storbritannien tar på sig vita peruker, och därmed har en metafysisk funktion som står över förnuftet.

Antingen är man naiv och anser att det behöves, eller följer en logisk diskussion och anser det infantilt.


Ps: den australienska "filosofen" vet inte bättre än alla andra, köp en ny bok...

Nu tror jag att vi möjligen talar förbi varandra. Eller skjuter på olika mål.

Det finns en mänsklig psykologi och social praktik gällande ansvar och utdelande av klander och beröm, som är nyttig och bör praktiseras trots att det inte finns ansvar eller möjlighet att förtjäna något i ontologisk eller kompatibilistisk mening. Om detta verkar vi vara överens.

I förbifarten nämnde jag att känslans inre resonans är vidskeplig. Det jag menade var att det som mänskligt motiverar att exempelvis dela ut eller insupa beröm och ta ledning av sådant är en känsla av att det kan förtjänas i en högre, ontologisk, mening. Instrumentet beröm fungerar på människan eftersom hon alltså har en, som jag kallar det, vidskeplig grundkänsla för saken. Vilken inte går att frigöra sig från.

Och lika bra är väl det. Jag vet inte om det var det du invände mot?

Jag rekommenderar att alla, oavsett nivå att ha läst denna boken åtminstone tills ni fattar den.


https://en.wikipedia.org/wiki/The_Problems_of_Philosophy

Nästa steg är 𝐸=𝑚𝑐2, men hoppa inte över direkt utan att förstå grundkursen innan.

Samt del 3 har jag inte tagit upp ännu.

Tack för tipset, jag har inte läst denna.
Hans bok om västerländsk filosofi var standard när jag läste filosofi på nittiotalet, vet inte om detta gäller än.

Jag tror ändå det är en fördel om du är tydligare i vad du vill utveckla här.

Filosofi är inte ett facit utan en metod att förfina idéer, när dessa idéer luftas i debatt så får man möjligheten att utveckla sina idéer.
Jag är inte här för att få ryggdunk utan för att komma vidare i mina tankar.
Även om det är frustrerande ibland uppskattar jag den kritik som driver mig framåt och tvingar mig att omvärdera mina argument och framför allt att göra dessa tydligare.

Intellektuell ärlighet och tydlighet är dock riskabelt då kritiken inte försvinner i fluff utan riskerar att träffa rakt i hjärtat av argumenten och idéerna.

Det är endast i ärlighet man kan komma framåt, även om riskerna är högre.

OK, låt mig då förtydliga hur jag uppfattade skiljelinjen för att förklara vad jag ”opponerade” mig emot. 😊

För mig räcker det att människor faktiskt har psykologiska kapaciteter såsom konsekvenstänkande, självreglering och mottaglighet för sociala incitament för att ansvar ska vara ett verkligt och meningsfullt fenomen på mänsklig och social nivå. Om en person har relevant autonomi kan sociala sanktioner, incitament och proportionerliga konsekvenser påverka framtida beteende både hos individen och i samhället i stort. I den meningen fyller ansvarsutkrävning främst en preventiv och beteendereglerande funktion snarare än att uttrycka någon metafysisk skuld eller “förtjänst”. Ansvar blir därför ett användbart socialt fenomen, ungefär som pengar.

Så som jag uppfattade dig (kanske felaktigt) är att ansvar i praktiken fungerar, men att dess psykologiska drivkraft ytterst bygger på en falsk känsla av metafysisk förtjänst, och att den mänskliga upplevelsen av ansvar därför innehåller ett illusionärt eller vidskepligt element. Det jag invände emot var att detta nödvändigtvis måste utgöra grunden för att ansvarsbegreppet ska vara meningsfullt och användbart.

Det jag skulle hålla med dig om, givet att jag återgett din position korrekt, är att din beskrivning förmodligen stämmer för hur en betydande andel av befolkningen förhåller sig till ansvar, sannolikt på grund av en kombination av evolutionärt programmerade intuitioner kring rättvisa och kulturella traditioner kring skuld och förtjänst. Den funktionella synen på ansvar överlappar ofta med ansvar baserat på metafysisk förtjänst i praktiken, men det finns också viktiga skillnader, t.ex. hur vi hanterar människor med lägre grad av autonomi. Jag tycker att dessa skillnader är tillräckligt viktiga för att vi bör utforma samhällsbygget utifrån en mer funktionell än metafysisk förståelse av ansvar.

Equanimity är viktigt nu för att inte förlora fokus. Jag har varit provocerande för att uppnå ett resultat, men nu vill jag endast observera och se vad som händer.


https://en.wikipedia.org/wiki/Equanimity


Edit: detta inlägg kan innehålla en smula av självironi....

Fint att se att ni kämpar på. Jag håller fortfarande med om att med en materialistisk grundsyn så finns nästan lika lite möjlighet till autonomt väljande som det finns att uppleva illusionen av att välja.

Då står jag fast vid att nyckeln att komma vidare och integrera relevant kunskap ligger i att utforska den telepatiskt andliga kommunikationen. Om jag säger att ni kanske avhåller er från den domänen med hänsyn till LOPU (Lagen Om Pinsamheternas Undvikande) så vet jag att många fnyser åt ett sådant angrepp. Detta fnysande kallade Goethe för negationens ande som han gav namnet Mephistopheles och fortsatte att förfina och aktualisera hans tal genom hela livet.

Oavsett om ni förnekar fnysande och skrattar bort att ni skulle ha drag av negationens ande så tror jag att ni håller med om förekomsten av fenomenet skam och känslor av pinsamhet. De av oss som har välsignats med att kunna känna sådana känslor vet att de har materialistisk representation på olika vis i kroppen. Även de som aldrig upplever sådana reaktioner i sin egen kropp har förmågan att njuta och glädjas av att se den fysiska manifestationen i omgivningen. Dessutom är pinsamhetskänslor detekterbara med både analoga och digitala instrument. Detta kan sedan omvandlas till data som kan systematiseras och inkorporeras i vårt teoretiska modellbyggande.

På grund av olika dynamiska samband mellan individer, det vill säga andar i kroppar, så tror jag bestämt att skickliga teoretiska modellbyggare är överrepresenterade här. Det finns större andel med stolthet till sin förmåga till teoretiskt modellbygge här än på andra ställen. Likväl har vi alla här en erfarenhet av individer i vår närhet med helt andra objekt för sin LOPU. Tack och lov.

Så var kan då den telepatiskt andliga kommunikationen detekteras? Är det först och främst i miljöer med stor stolthet till teoretiskt modellbygge och kraftfullt dominerande inslag av negationens ande? Eller är det snarare i miljöer som inte påverkas så mycket av fnysande kring andligt språkbruk?

Jag vill hävda att det sannolikt är i den senare typen av miljöer som vi finner svaren. En sådan miljö av andlig telepatisk kommunikation är mellan foster och moder. Där får ni hålla med om att fnysande avfärdande är väsentligt lägre än i den genomsnittliga flashback-tråden? Jag vill påstå att moderns fnysande avfärdande mot fostrets andligt telepatiska kommunikation är negativt för fostrets växande.

Till detta påstående kanske ni kan notera en reflex till fnysande och instinkt till avfärdande utifrån erat materialistiska modellbygge? Fråga er då var det verkar gå bäst med fostertillväxten? Är det i miljöer som bejakar erkännandet av den andligt telepatiska kommunikationen, eller sådana som fnyser åt den?

Nu är det väl som så att många med mig aldrig någonsin kommer få uppleva hur ett foster växer i sin kropp och hur det är med denna fina och viktiga andligt telepatiska kommunikation. Detta oavsett hur mycket vi ber, går i trans, eller skamlöst använder oss av andliga referenser i vårt tal. Den fysiska binära miljön av våra kroppar omöjliggör fenomenet.

En miljö som finns och är tillgänglig för alla är dock den av psykedeliska ceremonier. Även andra miljöer som bejakar den andligt telepatiska kommunikationen finns det gott om. Även för den skickliga teoretiska modellbyggare här som inte räds sådana miljöer så riskerar olika uttryck av negationens ande dominera och härska över möjligheten till nödvändigt bejakande sinnelag.

I psykedeliska ceremonier så finns det absolut även möjlighet för fortlevnaden av negationens ande. Alla former av teologiska och filosofiska tvistemål kan nå in även där. I och med förmågan att vända upp och ned och in och ut på alla modellbyggen, så även de mest grundligt murade materialistiska sådana, så kommer även de individer med allra starkast kroppsligt ingrodda manifestation av negationens ande uppleva en andligt telepatisk kommunikation där.

Det är inte bara en fråga om LOPU som håller folk därifrån, även rädsla och respekt för den juridiska lagstiftningen. Liksom kanske tyngdlagen i den dagliga miljön som binder oss. Vetskapen att om jag som teoretisk modellbyggare i miljön av andra stolta teoretiska modellbyggare inte kommer orka upprätthålla insikterna från dessa dynamiska kulturella upplevelser i och med att de motsäger det materialistiska modellbygge som härskar i min dagliga miljö.

Likväl är Amazonas inte asfalterad och till hösten så kommer svamparna som våra förfäder utvecklats i symbios med återigen upp ur en del fält. Det talar för att insikten om att vår förmåga att uppleva något och att kunna autonomt välja riktning för fokus och rörelse har en andlig bas, som aldrig helt kommer kunna rationaliseras bort.

Jag förstår samt förlåter dina naiva små steg här till en dialog. Men det har jag redan reducerat bort denna veckan. Ska vi bygga en modell med level 1, 2, 3, 4... osv för att inte tala förbi varandra hela tiden?

Roerlig styr nästan alltid in fri vilja och ansvar till en moralfilosofisk diskussion.
Men detta är inget självklart. Ansvar kan finnas utan koppling till förtjänst.
Själv kommer jag ifrån existentialismen där ansvar snarast är mer ontologiskt än juridiskt eller moraliskt.
Även kompatibilister som Dennett beskriver ansvar som ett självständigt begrepp med flera funktioner, inte enbart som bärare av moralisk förtjänst.

Om jag säger att alla viktiga beslut som folk har tagit var av deras fria vilja, men som inte kunde ha blivit annorlunda, är jag då en determinist eller någon som förespråkar fri vilja?

Varför skulle något viktigt beslut kunna ha blivit annorlunda om man vid just dessa tillfällen bara följde sin vilja?

Exempel: Om jag är extremt sugen på att köpa en båt och gör det, varför skulle jag då kunna ha köpt en motorcykel istället vid samma ögonblick som jag bestämde mig för att beställa båten?

Jag ser även att "metafysikerna vill få det " till få det till systemfel att det måste finnas ett meta-system i ett 100% av allt, dvs universum.


Har vi tid till att förklara högstadiet i varje inlägg?


Det tar ett helt liv att koka perfekt ris, men är mitt ris samma recept som du själv gillar, eller alla andras?
Ett ordspråk jag precis kom på... Men koka aldrig som en bas som du själv hittar på. Då kan vi äta samma ris vill jag påstå...