Albert Saporta - Högt inflationstryck skapar politisk kris och ekonomisk krasch

I Affärsvärlden uttalar sig kapitalförvaltaren Albert Saporta från GAM om vad han tror kommer att hända med flera länder i bl.a. Europa, men även USA.

https://www.affarsvarlden.se/artikel/schweiziske-forvaltaren-jordbruksravaror-stiger-med-guldet

1. I takt med den geopolitiska oron har kapital sökt sig till mer beständiga värden så som guld och silver, men på lite längre sikt kommer den trenden att fortsätta DÅ av oro för ett högt inflationstryck. Skälet till detta beror på

2. Enorma budgetunderskott i flera länder som politiska styren inte vill hantera utan istället fortsätter att gödsla på samt fortsätta driva upp levnadskostnader med skatter, avgifter och ökade regleringar som driver på inflationen, gör det svårare för folk att leva.

Politikerna väljer då att istället likt under -10-talet att trycka pengar, d.v.s. debasement av valutan, sedelpress och nedvärdering av valutor med inflationstryck som följd. Det leder till

3. Politisk kris med inflation i större skala och risk för omfattande folkligt missnöje under en finansiell kris där endast då politiker blir tvingade att hantera statsskulderna. Detta tros ske när folk inte längre kan betala.

Saporta gör sedan en liknelse med -70-talet och guldprisets stegring och tvåsiffrig inflation. HUR den politiska omsättningen slutar undviker han att spekulera i, men om vi tittar på 70-talets Sverige valde landet att a) bygga 12 kärnreaktorer för att minska beroendet av olja, b) gradvis börja avskaffa regleringar och skatter för att underlätta tillväxt, c) satsa mer på humankapital och forskning och d) sluta hålla olönsamma industrier vid liv (Northvolt/Stegra hint hint).

Min fortsättning, ej tidningsartikelns
4. 20 år senare valde Sverige att ansluta sig till EU, då framhävt som möjligheter för ökad handel, vilket jag tror de flesta svenskar som röstade för upplevde att det var, men som folk nu inser är mer som ett Sovjet 2.0 som är en del av problemet. Vill man öka tillväxten, sluta satsa på döda industrier och minska regleringen så måste Strassburg parlamentet läggas ned, Europadomstolen läggas ned, EU bli en enbart mellanstatligt handelsblock och gränser införas igen med gränspolis. Alla problem vi nu har är kopplade till EU och allt de gör är att förvärra och fördröja eventuella försök att korrigera detta.

1. Vad för åtgärder bör sparare göra för att undvika risken för ökad inflation, var ska de placera sina pengar?

2. Kan Saporta få korrekt i att de ekonomiska problem som Frankrike, Storbritannien och flera andra länder har leda till politiskt kaos eller blir det mer en långsam död och försämrade offentliga stöd?

3. Varför fortsätter EU att förvärra allt med högre kostnader för energi, insistera på koldioxidreglering in absurdum, satsa på batterier som vi inte har forskat på och inte har någon egen produktion av samt kräva att de industrier vi är duktiga på ska läggas ned?

Ja, i ett akut läge (som 2008) gäller det att hålla likviditeten (cash-flow) igång. I en uttdragen stagflation kan det vara bra att hjälpa upp efterfrågan, men utan ökad inflation. Inflationen inom konsumentpriserna är politiskt känsligare än inflation inom tillverkningsomkostnader.

Varför titta långt bort?
Under 1970- och 80-talen körde ju den socialdemokratiska regeringen med samma inflationspolitik. Med stöd av politikerna tvingade LO igenom höga löneökningar som inte hade uppbackning av motsvarande produktivitiets- eller vinstökningar. Företagen tvingades höja priset, inflationen tog fart, vilket ledde till nya krav på löneökningar.
Inflationen låg konstant på kring 10%, det var nästan omöjligt att låna till en bostad.
Sverige föll i välståndsligan. Från att ha varit ett av världens rikaste länder (3:e plats efter Schweiz och USA, vill jag minnas) föll vi till en plats strax över Finland.

Det politiska styret försökte då införa verklig socialism, dvs konfiskera privat egendom och ge det till en partiet närstående organisation.

När välfärden rasersats så kom den ekonomska kraschen som ett brev på posten. Många blev av med sitt livs besparingar. Det tog 20 år för Sverige att komma igen.

Saporta har en poäng. Så här kraschar system: politiken vill ha välfärd, subventioner och omställning, men vägrar ta kostnaden. Då återstår skulder och sedelpress. Inflation blir den fega skatten som ingen behöver rösta om.

Som industriell investerare ser jag kärnan: Europa har gjort energi dyr, tillstånd långsamma och regler oförutsägbara. Samtidigt tror man att konkurrenskraft kan köpas fram med bidrag. Det fungerar inte. Industrin kräver billig stabil energi, snabb kapitalallokering och tydliga spelregler.

Det som kallas grön industrialisering är ofta bara omfördelning. Skattebetalaren tar risken, politikerna tar äran, och när kalkylen spricker står vi där med konkurser och tomma fabriker.

Sparare bör äga reala tillgångar och bolag med prissättningsmakt. Undvik att sitta lång i statspapper från länder som lever på framtida löften.

Kontentan är att det blir politiskt kaos när folk inte längre har råd med boende, mat och energi. Då kommer populismen, sedan nödlösningar och till slut kapitalflykt. EU driver på detta eftersom systemet belönar fler regler och fler projekt, inte resultat.

Men det är inte som att USA som saknar många regler, har det bättre?
Det är bättre att driva bolag där, ja. Men pengarna går fortfarande till eliten och distribueras inte till samhället.

Lösningen är att skatta bolag och rika mer.
Varför behöver någon ha mer än 10 miljarder på kontot? Varför ska det vara accepterat?

Vanligt folk tog löneutvecklingssmäll i Sverige under den höga inflationen medan företag sedan 1 år senare rapporterade rekordsiffror och vd:ar belönades med feta bonusar.
Om man inte förstår hur korrupt samhället är så vet jag inte.

Vi är redan nu i den kurvan där eliten är så pass rika att de ackumulerar allt i rekordfart.
Först kom de efter underklassen, sen medelklassen, om 10-20 år har de ätit upp överklassen eftersom återbäringen går till de som äger mest kapital.

För att göra det enkelt.

Anta:

Elit: 100 miljoner kr, 10 % avkastning
Överklass: 10 miljoner kr, 5 % avkastning
Medelklass: 500 000 kr, 2 % sparande/avkastning

2. Efter 30 år

Elit: 100M⋅(1.10) 30 ≈1745M

Överklass: 10M⋅(1.05) 30 ≈43M

Medelklass: 0.5M⋅(1.02) 30≈0.9M

Tillslut så äger eliten allt.
Allt.
Samhället måste göra något åt det.

Du har rätt: färre regler betyder inte ett friskare samhälle. USA är ett bra exempel. Det är lättare att driva bolag där, men systemet är byggt för att skydda finanssektorn, monopol och tillgångspriser. Vanligt folk betalar via skulder, bostadskostnader, dyr sjukvård och svag löneutveckling.

Klassiskt skolade ekonomer hade kallat det för en rentier-ekonomi, där vinster inte längre kommer från produktion utan från att äga och ta betalt: ränta, hyra, monopolpriser. Då blir ekonomin en sugpump uppåt. Och din matte är obekväm men korrekt: när kapital får högre avkastning än löner växer klyftorna automatiskt, oavsett moral.

Men lösningen är inte bara “skatta rika mer”. Man måste beskatta ekonomisk hyra, bryta monopol och stoppa finanssektorns parasitbeteende. Annars blir skatten bara en kostnad som skickas vidare till konsumenterna. Lägg till skuldreformer, annars fortsätter framtida inkomster gå till banker istället för till samhälle och investeringar.

Tyvärr kommer det aldrig att hända eftersom man måste stoppa politikers beteenden.
Politiker går till val på att gynna befolkningen.
När de sedan vinner valet gör de det eliten vill.

Det är bara att titta på SD som gick till val på att inte försämra det för arbetarklassen.

Man gjorde det enklare att sparka i utbyte mot en SKATTEFINANSIERAD omställningsutbildning med extremt höga krav så ingen kan komma in. Sedan sänker man ersättningen för arbetslösa samtidigt som man sänker skatten för riskkapitalister.
Det här går inte ens att hitta på.

Jag personligen har själv hyfsade tillgångar men vad spelar det för roll när inflationen äter bort allt på grund av att man trycker pengar där majoriteten tillslut hamnar i elitens plånböcker.

Problemet är att de som lyfter fram detta nästan alltid marginaliseras, eftersom de attackerar själva kassaflödet i systemet: bankerna, monopolvinsterna och fastighetsrentandet. Det är där makten sitter, inte i höger vänster.

SD är som alla andra, stora ord i opposition, administratörer av samma maskin i regering.

Och Godin i Frankrike är ett exempel på något dagens politiker knappt kan föreställa sig: industriell produktion kombinerad med social arkitektur som faktiskt byggde samhälle, inte bidragsberoende. Han byggde ett ekosystem där arbete, boende, utbildning och kapital hängde ihop.

Vi har gått åt motsatt håll. Idag bygger man system som maximerar avkastning på tillgångar och kallar det framsteg.