Citat:
Ursprungligen postat av
Knattarna
Nu säger ju Paulsson i och för sig att hon uppfattade något som eventuellt kunde vara ett radioanrop av Helin. Men det går ändå inte att konstatera utifrån det att Helin faktiskt larmade under själva samtalet. Jag lutar mer åt att det skedde strax efter. Då är man utan problem kvar inom 23:23-minuten.
Helin sände sitt IM först. Sedan områdesanropet. Enligt A14204.
Citat:
Tur då att hans larmtid på 23:23 redan var loggad i systemet. Redan ett par minuter efter händelsen. Att Helin skrev att piket 1230 och 3230 ”beordrades” till platsen 23:23 kan alltså inte bero på några förväntningar från Holmér.
Helins efterdaterade IM var loggat i systemet.
Om man ser samtalet från Solna taxi som en isolerad händelse.
Citat:
Att det står 23:24 i IM:et är inte ensamt ett bevis för att han faktiskt beordrade 1230 då. IM-tider är inte strikt kopplade till verkliga tider i någon teknisk mening. De kan avvika.
Nej, det är inget bevis. Det är en indikation att Helin beordrade piket 1230 till Centralstationen när han en minut tidigare hade beordrat samma piket till Tunnelgatan. Vilket han inte kan ha gjort.
Citat:
Det finns väl ingenting som hindrar att han först beordrade 1230 att biträda fylleriärendet 23:22 verklig tid men inte hann skriva IM om det förrän Paulsson ringde om Palmemordet. Efter avslutat samtal med Paulsson och genomfört Palme-områdesanrop börjar han svänga ihop ett snabbt fylleri-IM om 1230 inom 23:24-minuten vilket innebar att tiden 23:24 fylldes i per automatik. Vilket han inte hade tid att ändra eftersom han hade viktigare saker att göra. Kanske blev han avbruten av Zetterström.
Att båda tiderna för piket 1230 (23.23 och 23.24) inte kan vara rätt har du rätt i.
Citat:
Om områdesanropet hade sänts 23:25 blir det väldigt svårt att förklara varför Nieminen ser en springande man som tittar oroligt bakåt på David Bagares gata flera minuter efter skotten.
Ja, det blir det. Om man har större tilltro till ett onyktert vittne som kommer från en källarklubb på Johannesgatan 8 än till en tjänsteman som kommer från sin arbetsplats på Sveavägen 44.
Citat:
Att det är för sent för att kunna vara en reaktion på skotten utesluter både att det är GM, att det är en medhjälpare och att det är en okänd figur som bara råkade stå där. Varför skulle han i så fall springa på det sättet? Alla de alternativen faller eller blir extremt långsökta eftersom springet är helt frikopplat i tid från både mordet och polisinsatsen.
Det kan ju heller inte vara någon som springer som en reaktion på blåljus eftersom inga blåljusfordon kommit till platsen än. Kontentan blir att någon springer bort från mordplatsen och tittar nervöst bakåt helt utan synbar anledning. Alla kan nog enas om att det framstår som väldigt osannolikt. Och det är väl just därför du vill trolla bort den mannen helt, men det blir ju bara ännu mer skruvat.
Det är inte jag som vill trolla bort honom. Han är redan "borttrollad". Av det onyktra vittnet Yvonnes sällskap Ahmed (som framgår i E15-2-B och spaningsledningens möte den 11 juni 1986). Efter 40 års magiskt tänkande av Sveriges journalister räknas han inte för någonting. Trots att Ahmeds vittnesuppgifter bevisligen är mer tillförlitliga än Yvonnes i flera avseenden. Eftersom Ström bevisligen feltolkade Ahmed den 3 mars är det inte orimligt att Ström feltolkade Yvonne dagen före.
"Det sprang män lite överallt" (E63-8-A). Ström vilseleddes av krimjourens missvisande referat av mordnattens korta telefonförhör med LJ.
Yvonne fastnade i mediabilden av sina feltolkade vittnesuppgifter den 2 mars. Redan samma kväll. Hon fastnade ännu mer efter Aftonbladets intervju med Lars Jeppsson den 4 mars. Som talade om för Yvonne att du måste ha sett den springande mannen med handledsväskan på David Bagares gata. Inte på Tunnelgatan strax väster om manskapsbodarna. Där var det också snömodd och nerförsbacke och inga parkerade bilar hindrade henne att se handledsväskan. Poliserna som de mötte vid Luntmakargatan fick veta att de bara hade mött Lars och beordrade Yvonne och Ahmed att lämna namn och nummer till en polis vid mordplatsen. Oavsett vad de hade sett.
När Yvonne intervjuades i radio 1988 hade hon en efterhandskonstruktion. Den springande mannen hade tagit Jeppssons handledsväska. Jeppsson ropade
"stoppa honom, ta fast honom" (han frågade bara om de hade sett någon springa förbi). Det är patenterat absurt. Att Holmér inte utredde om Yvonne och Ahmed mötte Stig Engström på Tunnelgatan väster om manskapsbodarna är patenterat absurt. Yvonne och Ahmed hade alla förutsättningar att möta Engström där.
Citat:
Dessutom ska LJ stå och rulla tummarna i cirka två minuter efter att GM försvunnit över krönet. För att sedan springa efter honom i hopp om att kunna se vart han tar vägen. Ett nonsensbeteende som inte är återspeglat i hans förhör och som han uttryckligen förnekar idag. MOPspanaren har frågat honom.
LJ tillfrågades inte i förhören 1986. Han tillfrågades av domaren i Stockholms tingsrätt 1989. Hur långt var gärningsmannens försprång när LJ nådde krönet? LJ svarade
"någon minut lite drygt". Sedan
"en och en halv". Sedan
"mellan en minut och en och en halv". Hans tidsuppfattning påverkades av Aftonbladets intervju den 3 mars 1986 (som publicerades den 4 mars). Innan han träffade en kriminalpolis. Vad LJ minns idag är otillförlitligt. Att
"någon minut lite drygt" 1989 kan ha varit två och en halv minut (eller till och med tre minuter) tre år tidigare är inte orimligt.
Citat:
Stig Engströms uppgifter om när han fick syn på LJ och hur länge han stod där talar också för att LJ bara stod där en kort stund. Annars kommer ju Engström fram extremt sent till mordplatsen, eftersom han bara hinner se slutskedet av LJ:s vistelse i korsningen.
Ingen vet exakt när Stig Engström såg Lars Jeppsson från Sveavägen. Bara att Engström själv trodde att det kunde ha varit
"15 - 20 sekunder" efter hans ankomst till mordplatsen. Ingen vet exakt när Engström såg att Jeppsson var borta heller. Bara att det var en stund senare. Lisbeth Palme såg Jeppsson från Sveavägen
"1 - 3 minuter" efter skotten. Det visar att Jeppsson under inga omständigheter lämnade Luntmakargatan så fort gärningsmannen hade passerat krönet (enligt polisens mätningar). Jeppsson stod kvar och tittade mot Sveavägen. Frågan är hur lång tid han stod kvar och hur lång tid han sedan använde för att ta sig till krönet.
Citat:
Helin hade ingen anledning att tvivla på adressen när den ringdes in. Skäl att tvivla fick han först någon minut senare.
Larmoperatören Kenneth Ed i LAC ansåg sig ha skäl att tvivla på samma adress (när Ann-Louise Paulsson ringde från Järfälla taxi 23.23.40). Trots att Ed fick veta av Paulsson att polisen var larmad och att taxiföraren Anders Delsborn i taxi 2517 väntade på brottsplatsen. Vilket Helin inte kunde veta om taxiföraren gjorde. Ed motringde Järfälla taxi 23.25.35 och fick svar 12 sekunder senare. Då hade Helin redan motringt.
Att Ulf Helins områdesanrop till vaktdistrikten i innerstan sändes 23.25 bekräftades av pa Leif Bidefjord i radiobil 2160 (A14218 och EEE642), pa Klas Gedda i piket 3230 (A14205-4-B) och pinsp Sven Matzols i piket 1220 (juristkommissionens förhör).
Ingen vet när taxiföraren Anders Andersson fick syn på radiobil 2520 på Kungsgatan. Andersson hade hört i taxiradion att Ann-Louise Paulsson hade bekräftat för Anders Delsborn att polis var larmad (vilket Paulsson bekräftade omkring 23.23.30) när Andersson fick syn på 2520. Hur mycket senare han fick syn på 2520 framgår inte.
Vad vi vet är att klockan var 23.24.43 när radiobil 2520 stoppades av Anders Andersson och pkom Gösta Söderström antecknade tiden (23.28). Om vi accepterar bröderna Poutiainens förklaring att Söderström såg fem minuter fel på sin analoga armbandsklocka. Den gick en minut och 43 sekunder efter. Söderströms förare Ingvar Windén tittade på sin klocka på mordplatsen och var osäker vad den visade.
Ambulanserna lämnade inte mordplatsen förrän tidigast 23.28.30 (ingen sirén hörs på LAC-bandet när ambulansföraren Peter Andersson talar med LAC och hans ambulans lämnade mordplatsen med sirénen på). Sannolikt inte förrän 23.29 (med tanke på ambulansföraren Maria Degermans uppgift till larmoperatören Gia Carneström 23.31 och var ambulanserna befann sig då). Ambulanspersonalen uppskattade tiden på mordplatsen till 2 - 4 minuter.
Vittnet Leif Ljungqvist tröttnade på att vänta och avbröt samtalet med LAC 23.23.35. I nästa sekund svarade Birgitta Brolund
"polisen ... hallå". Ljungqvist steg ur bilen och gick fram till Lisbeth Palme.
Den viktigaste tidsmarkören i SBC är radiooperatören Jan Hedlunds samtal med larmoperatören Kenneth Ed. Samtalet slutade 23.25.10. Så länge samtalet pågick syntes inte Ulf Helins ingripandemeddelande på skärmarna i SBC.
Den viktigaste tidsmarkören på mordplatsen är Leif Ljungqvists samtal med larmoperatören Sonja Teir i LAC. Samtalet slutade 23.23.35. Så länge samtalet pågick hade inte polisen anlänt till mordplatsen.
Polisen anlände 3 - 4 minuter efter samtalet med LAC. Uppgav Ljungqvist. Även Ljungqvists passagerare. När bröderna Poutiainen frågade. Enligt brödernas bok "Inuti labyrinten" från 1995 (sidan 73). Nu var det inte 3 - 4 minuter. Det var 2 minuter. Om Ljungqvist och hans passagerare svarade på samma sätt framgår inte i boken. Bara att Jan Andersson bekräftade Leif Ljungqvists svar. Att det var mindre än 2 minuter är orimligt.
Vi vet att polisen (radiobil 2520) anlände högst 20 sekunder efter Ulf Helins områdesanrop. Om polisen anlände två minuter efter Ljungqvists samtal med LAC anlände polisen 23.25.35. Områdesanropet sändes tidigast 23.25.15.
