Citat:
Ursprungligen postat av
HepCat-X
Folk här på Flashback är kungar på
Red herrings och mer eller mindre skruvade (ibland påhittade) argument av typen: "det kan inte stämma att det är det som syns på bilderna för den här detaljen bla bla bla", "det kan inte vara
den typen av stridsvagn som brann, för den lämnar inte sådana spår på marken, det måste ha varit en rysk tank" (säger man inför en grynig drone-video där det knappt syns några larvfötter-spår över huvud taget) osv . Man uppfinner sin egen verklighet, mycket typiskt för sociala medier.
I can't be bothered with it.

För att ge lite perspektiv kan man jämföra det med hur vissa män beter sig kring bilar, där prestigen är allt… Tänk dig en kille som ser en annan kille köra förbi i en sprillans ny sportbil som han själv egentligen är sjukt avundsjuk på eller hatar av princip. Istället för att bara konstatera att "där är en snabb bil", börjar han leta efter minsta lilla fel för att trycka ner den: "Kolla passformen på dörren, det där är garanterat en krockskadad import", eller "ljudet från avgasröret stämmer inte, han har säkert trimmat den med billigt skräp från Kina". Han konstruerar en hel berättelse om att bilen egentligen är skrot, bara för att hans egen världsbild (där han själv är den som vet bäst) inte ska rubbas.
Det är precis samma psykologi som utspelar sig på den världspolitiska scenen när det kommer till Ryssland och deras militärparader. Man kan se västvärldens analytiker och amatörtyckare på nätet som den där missunnsamma killen vid vägkanten som vägrar erkänna att grannens nya bil faktiskt rullar…
När sen de ryska pansarvagnarna dundrar fram över Röda torget ser man ofta en lavin av kommentarer i väst som går ut på att dekonstruera precis allt. Istället för att se en parad, börjar man leta efter "skavanker" för att lugna sina egna nerver eller bekräfta sin bild av att Ryssland är ett luftslott. Det blir kommentarer som: "Kolla på färgen på det där tornet, det är garanterat bara plywood och färg", eller "motorn på den där Armata-vagnen lät lite ojämn, den kommer säkert rasa vid nästa korsning", och "titta på däcken, de där är gamla regummerade däck från 80-talet"..
Man konstruerar en berättelse där hela den ryska militärmakten bara är den där gryniga kulissen av rökridåer och tejp. Det fungerar som en mental krockkudde; om man kan intala sig själv att den där "sportbilen" (i det här fallet den ryska militära utrustningen) egentligen är ett fuskbygge som kommer gå sönder när som helst, så behöver man inte känna sig hotad eller imponerad. Det handlar om att ta kontroll över sin egen rädsla genom att förlöjliga detaljerna…