Att ha samma smak

Hur viktigt anser ni det är att ha samma smak som din partner om olika saker?
Själv tycket jag t.ex. det är en speciell känsla när man träffar någon som väldigt lik musiksmak. Och vissa andra grejer också.

Totalt oviktigt, kanske rent av något dåligt. Mina bästa relationer med andra har varit med människor som är väldigt olika mig som har gett mig nya influenser och perspektiv iallafall.

Ska man dra det till sin spets så vore det helt enkelt skittråkigt att dejta mig själv.

Det kan vara lite spice of life att ha någon som inte är som en själv.

"Om du är kär i någon och kan ge ett rationellt skäl varför ... så är du antagligen inte det" (Det du tar upp låter mer som ur en barnbok).

Jag och frugan har inte direkt något gemensamt smakmässigt. Vi gillar olika musik, mat, film, möbler osv. och vi har olika fritidsintressen.

Ibland kan man kanske sakna att ha någon gemensam nämnare, till exempel musik eller film, men det spelar inte så stor roll i det stora hela. Allting blir lite mer spännande när varje dag är som en dag i riksdagen: motioner avhandlas och debatteras, beslut tas eller skjuts upp till nästa förhandling, känslorna svallar.

Om ett förhållande ska lyckas bör man vara överens om fler saker än man inte är överens om. Hittills haft en enda relation där vår musiksmak var samma.

Man får hitta likheter över tid, men man kan också se det som att man lär sig något nytt av sin partner om de har annan fokus.

Totalt oviktigt.

Det är inte sådana banala saker som kärlek bygger på.

Sådana mindre saker som musik, mat eller liknande tror jag är helt oviktigt. Kanske till och med en nackdel att vara allt för lika. Blir ganska tråkigt till slut.

Däremot tror jag att en viss likhet i betydligt större och tyngre frågor är viktiga på lång sikt. Exempelvis att man har en någorlunda likartad människosyn (inte så att man måste rösta på samma parti men att man har iaf en någorlunda synkad människosyn).
Att man iaf har till viss del överlappande smak för vd man gör med sin fritid/semester. Att båda kan njuta och slappna av tillsammans under de ynka 25-30 dagarna av frihet per år tror jag är viktigt på sikt.

Smaken är som baken. Ska vara fet som en RAC-a-fella. Ciobani snackar vanilj och choklad, men hallon och citron, då? Finns inget bättre än veganska antifaluder, även om man är en tjock nasse.

Diversity is our strength, Universitetet gör en kränkt. Störst på datan, minst på gatan. Och så andra liknelser.

I all välmening så smakar det gott med bärs. Ibland "Guinness" och ibland "Pripps". Klart man inte vill dejta spegeln, man vill lyfta armen mot Solen? Se och hör, gå i Skogen och lyssna på Juden? Fåglar som kvittrar.

"Finns folk för allt" som det heter. Alla jagar sitt. Sittplats. Stå gör man när man är Ung. Ungdom och hänga på torget. Det är Livet.

"Claretta", klar etta. Alla andra kan valsa runt stången till små grodorna. "Whisky" Tango Core.

Uncle Ben handlar inte om ris (SD-Thailand). Det handlar om Star Wars. "Obi-Wan Kenobi, you are my only Hope". Faith, Hoes and Trix. Även som svensk så diggar man ju typ albanskor, liksom? Så smaken kan vara lite hursomhelst, det kvittar egentligen. Parodi på paroller.

Me ne frego till "No Scrubs".

Jag och min fru är också väldigt olika men efter 20år så märker man ju att man har ju växt ihop kring några få saker som vi gillar.

Ja så är det absolut. När man väl hittar något som båda tycker om att göra så gör man ju gärna det tillsammans. Är allt från att spela Yatzy till att gå på spa ihop.

Så länge det handlar om smak för mat, kultur, resor etc så blir det smidigt men om ni båda har samma smak för att tex suga kuk så kan det bli problem om hon inte är öppensinnad.