8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Stark oro eller bisarr tolkning av journaler som straff är frågan domstolen inte ville kännas vid.

Men detta koncept föll hårt i domstol efter att kompisdoktorn ringts in som vittne och gjorde en helt annan bedömning.

Och varför tittade man från domstolens sida närmare på den orosanmälan där det stod att det inte var akut?

Är det inte märkligt? Och borde det lnte undersökts med tanke på tidslinjen och mammans inlämning av IVO-anmälan?

Orosanmälning som straff är nog inget som någon person överhuvudtaget tror på.

Och du kan aldrig förkasta en misstanke enbart genom en journalgranskning. Har kompisdoktorn varit där och sett interaktionem med vårdpersonal? Mammans och barnets samspel? Alla nyanser som framkommer vid observation men som inte strikt dokumenteras i journalen?

Detta är så verkligetsfrånvänt så man inte vet var man ska börja. Men jag vet att du inte ser det själv så det ter sig meningslöst att ens lyfta.

Varför svarar jag ens?

Men hur kunde då MBP förkastas direkr i domstomel? Det konceptet föll ju direkt

Stark oro sa du? Mamman begärde ut orosanmälningarna och där stod det att det inte var akut i en av dem.

Det undersökte aldrig domstolen. De gick i princip helt på soc linje som de alltid gör trots att L.E skyddat mamman på flera centrala punkter live i domstolen..

Adams pappa och Adam misstänktes för att vara pedofiler och om inte kompisdoktorn ryckt in så hade Elsa kunnat vara fortsatt placerad på obestämd tid.

Varför? För att soc kan gömma undan bevisen som talar emot en placering bakom sekretess.

Detta är extremt farligt och borde omedelbart rättas till av lagstiftaren.

I en av dem.... Vad stod det i de andra?

Återigen, du läser och tar in det du vill. Det är uppenbart utifrån det du skriver att du har noll insikt i vad problematiken innebär och hur vården fungerar (och ska fungera) överlag. Du läser och tar in det som stödjer sin tes.

Som Uglo sa tror jag, confirmation bias och Donning Krueger-effekten personifierad.

Men hur kunde då MBP förkastas direkr i domstomel? Det konceptet föll ju direkt

Stark oro sa du? Mamman begärde ut orosanmälningarna och där stod det att det inte var akut i en av dem.

Det undersökte aldrig domstolen. De gick i princip helt på soc linje som de alltid gör trots att L.E skyddat mamman på flera centrala punkter live i domstolen..

Adams pappa och Adam misstänktes för att vara pedofiler och om inte kompisdoktorn ryckt in så hade Elsa kunnat vara fortsatt placerad på obestämd tid.

Varför? För att soc kan gömma undan bevisen som talar emot en placering bakom sekretess.

Detta är extremt farligt och borde omedelbart rättas till av lagstiftaren.

Vårdens ansvar är att ordinera droppet, ja. Utifrån mammans rapportering av symtom och matintag. Det var i praktiken det man enligt utsago gjorde, diskussion kring dropper, fast muntligen. Tyvärr så var det mycket slarv med dokumentationen och även en del finputsning av intyg som skapade förvirring när annan part skulle skriva orosanmälan.

Som någon uttryckte, läkare som lät sig styras och en bulldozer till morsa. Givetvis inte ok men läkare är inte mer än människor.

Läkaren tyckte att kontakten med mamman fungerade väl, men när situationen började eskalera, och säkerligen utifrån påtryckningar från resterande personal, så landade man i att man var tvungen att agera.

Återigen, detta är något som man borde ha kommunicerat till soc via orosanmälan i ett tidigare skede (vilket man kanske gjorde men att soc avvaktade? Mamman är ju ändå socionom.)

Sannolikt att man då hade kunnat bestämma att pappan skulle ta ökat ansvar för att låta vården få en mer objektiv bedömning av flickan och hennes symtom. Det vet vi inte nu.

Situationen drogs till sin spets och MbP misstanke kom upp (på inte allt för löss grufer enligt vad som framkommit) och socialen agerade utifrån detta hårt. Ja, för hårt, tyvärr. Men syftet är att avskilja från mammans inflytade totalt vid denna typ av ärende för att kunna utvärdera objektivt så agerandet är på ett vis förståeligt avseende omhändertagandet, kanske inte på just det sättet.

MbP kunde inte styrkas enligt den samlade bilden, men så pass mycket framkom som talade emot mamman att man valde att fortsatt utvärdera utan hennes inflytande. Speciellt då flickan så snabbt bättrades (vilket inte har med droppet att göra).

Nu när vården vet att hon kan äta, mår bättre, kan prata med henne och vet att hon klarar sig utan dropp och assistenter över en tidsperiod som inte kan förklaras av fluktuation i sjukdomsgrad så släpper man LVU.

Är inte allt ovan ett ganska logiskt och rimligt händelseförlopp?

Soc agerade hårt men högst sannolikt helt rätt i detta ärende. Och ja, jag förstår att omhändertagandet absolut kommer att sätta sina spår hos flickan, men jag tror hon kommer att vara tacksam för det när hon blir vuxen och kan förstå situationen och de potentiella konsekvenser kring hennes fysiska hälsa som hade kunnat vara om allt tilläts att löpa på utan att soc eller vården agerade resolut.

Ja, det du skriver låter logiskt MEN det innebär flera allvarliga fel från vårdens sida. Det är just dessa fel som lett fram till nuvarande situation. Om vården istället agerat enligt regelboken hade situationen sannolikt inte uppstått.

Enligt föräldrarna handlade problemen om att Elsa var trött och hängig och ibland också led av smärta. Trots flera inläggningar hittades inga förklaringar och mamman upplevde svårigheter med att få kontakt med ansvarige läkaren och experterna i Uppsala.

I ett sådant läge ska vården dokumentera och utreda bristerna tillsammans med föräldrarna. Det ska upprättas en tydlig vårdplan och genomföras mätbar uppföljning.

Om det trots detta fortfarande inte fungerar behöver verksamhetschefen kopplas in. Det kan t.ex. behövas en neutral tredje part på kliniken om kommunikationen med läkaren inte fungerar.

I alla dessa steg MÅSTE allt som rör barnets vård, inklusive beslut och planer med föräldrarna, journalföras.

Av det som framkommit har vården systematiskt åsidosatt detta och därför står nu ord mot ord. Så får det absolut INTE gå till.

Konsekvensen är att en hel familj drabbats oerhört hårt av en mardrömslik och traumatiserande livssituation som snart pågått i ett år.

Orosanmälning som straff är nog inget som någon person överhuvudtaget tror på.

Och du kan aldrig förkasta en misstanke enbart genom en journalgranskning. Har kompisdoktorn varit där och sett interaktionem med vårdpersonal? Mammans och barnets samspel? Alla nyanser som framkommer vid observation men som inte strikt dokumenteras i journalen?

Detta är så verkligetsfrånvänt så man inte vet var man ska börja. Men jag vet att du inte ser det själv så det ter sig meningslöst att ens lyfta.

Jag håller helt med om att det föreligger brister i dokumentationen. Annars hade vi inte suttit här och diskuterat.

Men precis som du skriver så handlade problemen enligt föräldrarna om att det var mycket trötthet, hängighet, smärtor samt svårigheter att äta. Detta var inget som vården uppmärksammade vid en objektiv granskning inneliggande. Det fanns en tydlig diskrepans. Detsamma avseende dosen av näringsdroppet och flickans tillväxt.

Att man inte hittar en rimlig förklaring betyder inte att det föreligger en underliggande sjukdomsproblematik utan en möjlighet att funktionella symtom kopplade till psykiskt mående och miljö kan ha spelat stor roll. Även en möjlighet till att föräldrar, medvetet eller omedvetet, gav en felaktig rapportering av symtomen till vården.

Min uppfattning är att de försökte att utreda och styra upp detta. Men det går inte om mamman har en helt annan åsikt och vill driva den somatiska vården vidare i en annan riktning.

Då måste man agera. Vilket man gjorde.

Förstår du min utgångspunkt?

Exakt. Socialtjänsten är inte jesus som systemriddarna verkar tro.

Jag håller helt med om att det föreligger brister i dokumentationen. Annars hade vi inte suttit här och diskuterat.

Men precis som du skriver så handlade problemen enligt föräldrarna om att det var mycket trötthet, hängighet, smärtor samt svårigheter att äta. Detta var inget som vården uppmärksammade vid en objektiv granskning inneliggande. Det fanns en tydlig diskrepans. Detsamma avseende dosen av näringsdroppet och flickans tillväxt.

Att man inte hittar en rimlig förklaring betyder inte att det föreligger en underliggande sjukdomsproblematik utan en möjlighet att funktionella symtom kopplade till psykiskt mående och miljö kan ha spelat stor roll. Även en möjlighet till att föräldrar, medvetet eller omedvetet, gav en felaktig rapportering av symtomen till vården.

Min uppfattning är att de försökte att utreda och styra upp detta. Men det går inte om mamman har en helt annan åsikt och vill driva den somatiska vården vidare i en annan riktning.

Då måste man agera. Vilket man gjorde.

Förstår du min utgångspunkt?