8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Handläggaren eller ärendet?

jo men man måste förstå mammans oro. Det är en sjukdom med hög dödlighet och vården gjorde fel med näringsdroppet under sex års tid och Elsa blev sämre och sämre. Det går liksom inte att diskutera detta eftersom det är erkänt i domstol.

Nu vet man vad som är felet och Elsa kan få rätt hjälp, men det ska inte behövas ett LVU för den sakens skull. Det som behövdes var ett SIP-möte snarare och en plan framöver. Det var inte nödvändigt att traumatisera ett barn på det sättet i det här fallet när man lägger samman allt och ser hur svag orosanmälan om MBP fakiskt var och hur den anmälan kom till, samt att den läkare som anmälde (I.S) inte ens träffat Elsa. Bara det är ju en helt banans ordning.

verkar vara nämnden och handläggarna/cheferna

Också lätt att vara efterklok. Ingen av oss har detaljkunskap om vad som hände då och hur det ser ut idag där vi vet vad som förändrats, vi kan bara spekulera utifrån vad som kommer ut i media.

Hm, smetigt. Förstår att du kanske inte kan säga hur du vet detta men är det kopplat till ett annat ärende eller de befintliga 2 i Örebro?

Det finns mycket intressant info i domarna som länkats här som avslöjar mer än många tror om man skrapar lite på ytan. Jag tycker det påminner starkt om ett klassiskt LVU-ärende där soc inte fick som de ville i domstol, men över helt övertygade om att den första hypotesen de hade stämde. Därför justerade de rubriken till omsorgsbrist och vinklade uppgifterna i sammanfattningarna ifrån referenssamtalen.

Hur kan jag veta detta då? Jo för att jag har jämfört vad L.E faktiskt sa i vittnesförhöret live mot vad han påstås ha sagt enligt socialtjänsten i referenssamtalet efter att Elsa tvångomhändertogs och då ser man direkt att det måste vara skruvat eftersom historien säger emot sig själv på flera punkter om man lägger texterna sida vid sida.

Resten av referenssamtalen kan man bara spekulera vad som hänt med den informationen medan det passerade den utredande socialsekreterarens filter.

Men direkt i domen kan man faktiskt göra en riktigt bra och intressant analys. Den borde fler göra . Läsa och tänka efter.

Det vet jag inte, men det är möjligt att åklagaren väljer att inleda en förundersökning nu då den hade lagts ner i mars, men nu hade det kommit in nya intressanta uppgifter tydligen som fått honom att ändra sig.

Ja, men uppenbarligen har det funnits oklarheter i vårdplanen och fel i sammansättningen av droppet. Detta är vårdens ansvar. Om läkaren har svårt med mamman ska läkaren lyfta det till verksamhetschefen som har det överordnade ansvaret enlig 4 kap. 1 § hälso- och sjukvårdsförordningen:

En verksamhetschef enligt 4 kap. 2 § hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) ska säkerställa att patientens behov av trygghet, kontinuitet, samordning och säkerhet i vården tillgodoses. Verksamhetschefen ska utse en fast vårdkontakt enligt vad som anges i 6 kap. 2 § patientlagen (2014:821).

https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/halso-och-sjukvardsforordning-201780_sfs-2017-80/#K4

Det är klart man får byta vårdenhet. Missnöjesomlistning är vanligt. Och även att söka second opinion på annan klinik.

Det handlar om kontexten att det fanns en stark oro hos vårdpersonalen, att saker och ting inte verkade stämma och att det rör sig om ett barn.

Vårdens ansvar är att ordinera droppet, ja. Utifrån mammans rapportering av symtom och matintag. Det var i praktiken det man enligt utsago gjorde, diskussion kring dropper, fast muntligen. Tyvärr så var det mycket slarv med dokumentationen och även en del finputsning av intyg som skapade förvirring när annan part skulle skriva orosanmälan.

Som någon uttryckte, läkare som lät sig styras och en bulldozer till morsa. Givetvis inte ok men läkare är inte mer än människor.

Läkaren tyckte att kontakten med mamman fungerade väl, men när situationen började eskalera, och säkerligen utifrån påtryckningar från resterande personal, så landade man i att man var tvungen att agera.

Återigen, detta är något som man borde ha kommunicerat till soc via orosanmälan i ett tidigare skede (vilket man kanske gjorde men att soc avvaktade? Mamman är ju ändå socionom.)

Sannolikt att man då hade kunnat bestämma att pappan skulle ta ökat ansvar för att låta vården få en mer objektiv bedömning av flickan och hennes symtom. Det vet vi inte nu.

Situationen drogs till sin spets och MbP misstanke kom upp (på inte allt för löss grufer enligt vad som framkommit) och socialen agerade utifrån detta hårt. Ja, för hårt, tyvärr. Men syftet är att avskilja från mammans inflytade totalt vid denna typ av ärende för att kunna utvärdera objektivt så agerandet är på ett vis förståeligt avseende omhändertagandet, kanske inte på just det sättet.

MbP kunde inte styrkas enligt den samlade bilden, men så pass mycket framkom som talade emot mamman att man valde att fortsatt utvärdera utan hennes inflytande. Speciellt då flickan så snabbt bättrades (vilket inte har med droppet att göra).

Nu när vården vet att hon kan äta, mår bättre, kan prata med henne och vet att hon klarar sig utan dropp och assistenter över en tidsperiod som inte kan förklaras av fluktuation i sjukdomsgrad så släpper man LVU.

Är inte allt ovan ett ganska logiskt och rimligt händelseförlopp?

Soc agerade hårt men högst sannolikt helt rätt i detta ärende. Och ja, jag förstår att omhändertagandet absolut kommer att sätta sina spår hos flickan, men jag tror hon kommer att vara tacksam för det när hon blir vuxen och kan förstå situationen och de potentiella konsekvenser kring hennes fysiska hälsa som hade kunnat vara om allt tilläts att löpa på utan att soc eller vården agerade resolut.

Stark oro eller bisarr tolkning av journaler som straff är frågan domstolen inte ville kännas vid.

Men detta koncept föll hårt i domstol efter att kompisdoktorn ringts in som vittne och gjorde en helt annan bedömning.

Och varför tittade man från domstolens sida närmare på den orosanmälan där det stod att det inte var akut?

Är det inte märkligt? Och borde det lnte undersökts med tanke på tidslinjen och mammans inlämning av IVO-anmälan?

Jag förstår inte varför du inte kan vara ärlig med att när du säger "vad som framkom" i själva verket till absolut största del är återberättade historier från icke vårdutbildad personal som har en bias att få igenom LVU efter det mycket diffuss begreppet oro och hellre gripa in en gång för mycket än en för lite. Inget barn får ju dö.

Du läser domen som om den vore fakta utan att förstå hur beslutsunderlaget ens kommer till.

Och det är precis här rättsosäkerheten uppstår eftersom domstolen inte undersöker hur beslutsunderlaget satts ihop och vad som egentligen står i primärkällorna.

Jag hoppas media berättar sanningen om vad som egentligen hände så ni kan lägga av med era sjuka fantsier om att det var rätt att tvångsomhänderta Elsa.

Man behöver inte mycket fantasi för att komma på en betydligt mer skonsam lösning som inte skadat henne för livet mentalt.

Det är ju närmst psykopatiskt att säga att hon kommer förstå senare, efter man läst hennes brev.