Sigtuna: Kvinna hittad i vatten, misstänkt mord (2015-01-23)

Jag kände Tess. Två år tidigare hade jag lämnat min man och flyttade ihop med en annan. Hon dömde mig ganska hårt, liksom många andra vänner och bekanta som ju inte var insatta i hur mitt och makens liv var bakom stängda dörrar. Hon och U hade haft det svajigt till och från i flera år och hans psykiskt dåliga mående kom flera år innan detta hände. Han tog noll eller väldigt lite ansvar för familjens ekonomi utan ville förverkliga sig själv och T slet som ett djur för att hålla uppe deras liv och inte låta barnen komma i kläm i att de plötsligt satt med bara en, inte speciellt hög inkomst. Det syns inte minst på hennes ekonomiska situation vid hennes död vad det gjorde mot henne, jag fick ont i magen när jag i FUPen såg hur mycket krediter osv hon utnyttjat.
I alla fall. Tess var inte den som tog lätt på äktenskapet även om hon hade affär(er) vid sidan av. Jag blev rätt så utskälld när jag gjorde samma sak som hon gjorde månaderna före sin död. Vi hade inte så mycket kontakt då, lite ytliga uppdateringar, mest via FB, och jag trodde hon, förutom att hon ju klagat över problemet att stå kvar med lånen på huset och det jobbiga att inte ha vardagen med barnen mådde ok. Jag blev faktiskt bitvis arg när jag läste FUPen, över att hon inte berättade hur Ulf höll på... Men inser också att jag aldrig frågade, fortfarande lite avig över hur hon utttyckt sig när jag separerade från mina barns pappa. Men jag insåg att jag borde ha läst mellan raderna för nu när jag vet så förstår jag mer en del konstiga kommentarer hon fällde till mig månaderna före hon dog. Jag borde verkligen ha kollat hur det var med henne...

Med allt detta sagt så var det där "alternativet vore väl självmord" inte allvarligt menat. Hon skulle aldrig lämnat barnen, speciellt inte om hon trodde att Ulf hade cancer. När jag lämnade min man och flyttade in hos min nuvarande man så var det en extrem lättnad. Det var mitt val och jag var kär och lycklig. Ändå fanns stunder då jag undrade om jag gjort rätt, ändå brakade jag ihop totalt psykiskt och blev sjukskriven i 6 månader.

Jag är helt övertygad om att T gick igenom alla känslor jag själv gjorde. Det är inte en ovanlig reaktion vid en separation. Det är en livskris även om man är den drivande i saken. Om man dessutom måste flytta ifrån barnen och inte kan ha dem hos sig pga boendesituation (samma för mig, det tog ett tag innan vi hittade nytt så barnen kunde komma och bo med mig igen på halvtid, som senare blev heltid) så mår man inte bra, absolut inte när mannen förhalar skilsmässan så man inte kan gå vidare helt. Det var också likadant för mig. Det lyser sorg, stress och utbrändhet i Ts kontakter med J. Motstridiga känslor att ha ihop med ny förälskelse då allt borde vara fluffiga rosa moln. Men det är sällan det när man separerar med barn i bilden. Tvivel och funderingar om hon verkligen gör rätt är fullt normala i den situationen hon befann sig i. Hon var i ett limbo. Kunde inte lämna helt pga barnen och kunde inte leta nytt boende pga lånen på huset. Stressen över att rodda nytt förhållande, barnens reaktioner på separationen, Us beteende, jobb, flängandet mellan Sigtuna och Uppsala, att aldrig räcka till. Jag vet att det påverkade hennes humör. Och det är inte konstigt. Men att hon ibland tvekade på om det var värt det, helt normalt. Det betyder inte att hon ångrade sitt val vad gäller U. Däremot tror jag hon tyckte det var extremt tufft när det kom till barnen.

Om U däremot blir fälld? Det är frågan. Jag har aldrig haft någon tvekan över hans skuld men det hjälper ju inte. Jag tror tyvärr att han har stora chanser att komma undan men hoppas på en annan utgång.

Jag kände dem inte, men det finns några gemensamma bekanta, andra beröringspunkter, utöver intresse för en del rättsfall där kvinnors frigörelse är central och att de blivit hotade och skadade av män de försökt lämna.
Jag förstår vad du säger, men ville.vinkla litet för helhetsbilden.
Förstår att U var krävande.
Bra att det här tas upp igen men märkligt att det inte verkar finnas något nytt.
Det ställs kompletterande frågor till den rättsläkare (Katarina) som undersökte T 2015.
Det frågas "Minns du det eller det?" (Om t.ex. glukoshaltens gränsvärden o dylikt).
Inget nytt direkt i svaren..

Det är så mycket som kan hända bakom husets fyra väggar som ingen har en aning om!
Att spekulera i vem som mådde sämst och vem som ville ta livet av sig eller inte är obetydligt....

Detta med barnen..
T skrev till väninnan J att "Fi" och "Fa"
(barnen) kan ju bo var de vill, hos sin pappa eller med oss i Uppsala".De var bara i tonåren.
Det har framkommit att de kände sig lämnade utanför. Det är så jag menar att vissa brister fanns i omsorgen där.
Om T var rädd för U, vilket är mycket troligt, förstår jag inte hur hon vågade låta dem bo hos U. Inga planer om omhändertagande av andra släktingar framkom i T och J:s korrespondens. Om minnet är rätt förekom senare U:s pappa som ställde upp!
Deras hundar och katter fick inte mat och rastades inte osv.
Den ekonomiska aspekten blir mer och mer intressant och nu skrevs av "Carin71" om T:s kreditkort.
"U vill ingenting" skrev T ofta.
Jag tycker ändå att vad som hände bakom husets väggar är ganska lättolkat. De hade stor bekantskapskrets, var öppna med sina förehavanden utom i början av T:s "affärer". När livet spårar ur och pengarna är slut, händer det. I en isvak!
Förstår inte att hon gick med på att prata med U just vid isvaken, som hon redan hade kommenterat som jobbigt.

Något självmordsbrev från T har inte hittats.

För att återgå till handlingarna, så finns fup från igår och det handlar om cannabisodlingar i U:s hem som påträffades vid husrannsakan angående mord. Daterat 2025 i februari.
Vidare har åklagaren kallat två vittnen, en E Lilja och en "Wielan" (uppläsaren visste inte hur det uttalades). De finns på videolänk som inte skickas ut.
Har för mig att namnen dykt upo bland räddningspersonal från 2015.
Det verkar som att allt gås igenom en gång till i hopp om att finna nytt ..

Ja, för ingen normalt funtad människa skulle planera att dränka sig i en isvak under smällkalla vintern. Extremt plågsamt sätt.

Hon var antingen rejält neddrogad eller redan död när hon hamnade i vattnet. Obduktionen måste kunnat klargöra endera av dessa alternativ.

Hon höll ett mobiltelefonskal i ena handen och en vante i den andra. Svårt om hon varit rejält drogad.
Om frivilligt hopp i isvaken, så yttrade rättsläkaren att det går mycket fort att dö på det sättet, men vid forskning har det ändå framkommit att det är ytterst sällsynt.

Det borde stått något om det i FUPen isf, åklagarens teori är ju att han lurade ner henne till vaken och dränkte henne och kom ihåg att hon körde bil dit.

Alltså, det är något som inte stämmer här i det detta fallet.

Någon som har hört hur det har gått i rättegången? Är han fortsatt häktad eller försatt på fri fot i väntan på dom?

Vet man hur kommande dagar ser ut i rätten? Tänker vilka som kvarstår att höras osv.

Är kvar i häkte, igår.
Rättegången beräknas vara avslutad 13 maj.