Citat:
Det var ju inte gissningar. Det var ju konkreta anledningar man kan tänka sig. Du kan ju inte påstå att de anledningarna jag angav skulle vara nonsens, för dom anledningarna kan nog vi flesta relatera till.
Gällande SR-artikeln så kan jag också tänka mig att man i den stora massan kan hitta en del "falsk-anmälningar" om man t ex räknar in dementa eller psykiskt sjuka personer. Men jag tror inte andelen är särskilt stor i "vanliga fall" och heller inte för att folk vill ha ut försäkringspengar. I övrigt kan jag inte säga så mycket om Örebro-polisens uppgifter. Jag säger ingenting i frågan om dom hade rätt eller fel. Men jag kan av inslaget konstatera att det bl.a var "magkänsla" man gick efter. Jag tyckte också distinktionen mellan "falsk" och "felaktig", kontra "lögn", var lite luddig. Det verkade också finnas skönsmässiga fall där det rådde väldigt delade meningar, så det är ju knappast en säkerställd studie vi pratar om.
Jag kan inte säga så mycket i frågan varför det skulle vara mindre felaktiga anmälningar idag. Men skulle så vara fallet så kan det givetvis finnas anledningar till det. T ex: att man avskräcks av att polisen gör bättre utredningar eller att "dagens samhälle och sociala medier" gör att fallet blir mycket högre om man skulle bli påkommen. Det skulle också kunna vara så att samhället/polisen blivit bättre på att "täppa till de luckorna" som gjorde att falska anmälningar var lättare/vanligare förr.
Jag säger det igen: Jag motsäger ingenting av vad de nämnda juristerna säger. Jag har redan sagt till dig att det är allmänt vedertaget att våldtäkt är ett av de brott med flest antal felaktiga domar - så tillvida att både oskyldiga döms och att skyldiga frias. Jag har sagt att jag är medveten om svårigheterna och problembilden som finns. Det jag däremot inte är ense med dig om är hur stor omfattningen och risken är i realiteten. Jag vill också påminna dig om att påståendet "att det är flest som döms oskyldigt i sexualbrottmål och att risken är högst att dömas oskyldigt i just sexualmål" inte ger något som helst svar på om det skulle handla om 10, 100, 1000 eller 10 000 fall...och det är ju det vår diskussion handlar om. Jag vill också påpeka att många av de juristerna du hänvisar till är advokater (Johan Eriksson, Björn Sandin, David Massi). Det är fantastiskt duktiga yrkesmän med oerhörd kunskap...och en av de yrkesgrupperna jag håller absolut högst i rättsväsendet. Men du får inte glömma att den linjen dom för alltid kommer att vara "advokatens linje". Så vill du på riktigt vända och vrida på denna frågan så tycker jag även du skall ta in domarnas, åklagarnas, polisens och målsägandesidans åsikter.
Gällande SR-artikeln så kan jag också tänka mig att man i den stora massan kan hitta en del "falsk-anmälningar" om man t ex räknar in dementa eller psykiskt sjuka personer. Men jag tror inte andelen är särskilt stor i "vanliga fall" och heller inte för att folk vill ha ut försäkringspengar. I övrigt kan jag inte säga så mycket om Örebro-polisens uppgifter. Jag säger ingenting i frågan om dom hade rätt eller fel. Men jag kan av inslaget konstatera att det bl.a var "magkänsla" man gick efter. Jag tyckte också distinktionen mellan "falsk" och "felaktig", kontra "lögn", var lite luddig. Det verkade också finnas skönsmässiga fall där det rådde väldigt delade meningar, så det är ju knappast en säkerställd studie vi pratar om.
Jag kan inte säga så mycket i frågan varför det skulle vara mindre felaktiga anmälningar idag. Men skulle så vara fallet så kan det givetvis finnas anledningar till det. T ex: att man avskräcks av att polisen gör bättre utredningar eller att "dagens samhälle och sociala medier" gör att fallet blir mycket högre om man skulle bli påkommen. Det skulle också kunna vara så att samhället/polisen blivit bättre på att "täppa till de luckorna" som gjorde att falska anmälningar var lättare/vanligare förr.
Jag säger det igen: Jag motsäger ingenting av vad de nämnda juristerna säger. Jag har redan sagt till dig att det är allmänt vedertaget att våldtäkt är ett av de brott med flest antal felaktiga domar - så tillvida att både oskyldiga döms och att skyldiga frias. Jag har sagt att jag är medveten om svårigheterna och problembilden som finns. Det jag däremot inte är ense med dig om är hur stor omfattningen och risken är i realiteten. Jag vill också påminna dig om att påståendet "att det är flest som döms oskyldigt i sexualbrottmål och att risken är högst att dömas oskyldigt i just sexualmål" inte ger något som helst svar på om det skulle handla om 10, 100, 1000 eller 10 000 fall...och det är ju det vår diskussion handlar om. Jag vill också påpeka att många av de juristerna du hänvisar till är advokater (Johan Eriksson, Björn Sandin, David Massi). Det är fantastiskt duktiga yrkesmän med oerhörd kunskap...och en av de yrkesgrupperna jag håller absolut högst i rättsväsendet. Men du får inte glömma att den linjen dom för alltid kommer att vara "advokatens linje". Så vill du på riktigt vända och vrida på denna frågan så tycker jag även du skall ta in domarnas, åklagarnas, polisens och målsägandesidans åsikter.
Jag anser att det mesta är hypotetiska tankegångar och gissningar, tyvärr. Det jag litar på är folk som de facto har varit inblandade i tusentals fall och sett hur det är på riktigt. Om även Polismyndigheten uttryckt problematiken med falska våldtäktsanmälningar så tyder även detta på att det sker mycket.
Men kolla gärna på domen och återkom sedan.
