https://sv.wikipedia.org/wiki/Sorkfeber
I Sverige är sorkfeber vanligast norr om Dalälven men årligen noteras fall längre söderut. Det hittills sannolikt sydligaste säkra fallet härrör från en patient, som vårdades på infektionskliniken vid Centralsjukhuset i Kristianstad och där fastslogs att patienten inte varit utanför Skåne inom den tid som kunde vara aktuell för smittillfället[7]. Patientens virusstam var nära besläktad med virus från norra Finland och angränsande Ryssland. Dessförinnan har puumalavirus påvisats utefter Vätterns västra strand. Att inte fler fall noteras för södra Sverige är anmärkningsvärt eftersom sjukdomen är relativt vanlig i till exempel Belgien, Tyskland etc. och att den återfinns så nära som på Fyn i Danmark.
Genom studier av puumalavirusets genetiska karaktär, vet man att det i Sverige finns två varianter av viruset vilka har olika geografiska ursprung: den ena varianten har följt med skogssorkar som koloniserat Sverige efter istiden via nordligaste Finland, och söder om ungefär Sollefteå finner man en variant av skogssork och puumalavirus som delar genetiska drag med varianter från europeiska kontinenten. I Norrland uppskattas det att 16 procent av lantbrukarna har haft sorkfeber.[8]
Sorkfeber är enligt smittskyddslagen en anmälningspliktig sjukdom vilket innebär att fall ska anmälas till Folkhälsomyndigheten. Antalet registrerade fall ligger vanligen kring 150–400 per år. De högre siffrorna inträffar när sorkpopulationen når en topp, så kallat sorkår, vilket sker ungefär vart fjärde år. Den största epidemi som drabbat Norrland inträffade år 2007, då över 1 000 människor drabbades under årets första månader och totalt anmäldes 2 195 fall under året, vilket var en ökning från 213 året innan.[3] De milda vintrarna misstänks vara en förklaring.
