Citat:
Jag tänker att det inte riktigt är så det funkar. Det är inte beräknande på det sättet. Kanske i något fall, vem vet. Det handlar om mer komplexa psykologiska mekanismer, där olika incitament samverkar.
Bland annat att det saknas ett konsekvenstänk, som av olika anledningar vägras att erkänna. Så man tar striden. Försöker argumentera för skäl och förnuft till vad man i grund och botten vet är osant.
Hjärnan försöker hitta rättvisa anledningar till något orättvist. Vi gör det hela tiden. Klassikern är att det är svårt att be om ursäkt. Fast vi på en djupare nivå plågas av att inte göra det. Varför är det så?
Ett resonemang som vi alla tar till ibland, kan t.ex. vara - om denna möjlighet ges mig, hur kan den då vara moraliskt felaktig? Eller om man säger det som ”tillfället gör tjuven”.
Eller kanske ”alla andra gör ju det” eller ”om inte jag gör det, så gör någon annan säkert det”, osv.
Vi kanske inte behöver debattera dom här grejerna, jag ser bara att det här kan innebära problem. För alla inblandade.
Ok, då missförstod jag. Det är så lätt att det blir en misogyn vinkel på dom här sakerna, och jag blandade ihop.
Bland annat att det saknas ett konsekvenstänk, som av olika anledningar vägras att erkänna. Så man tar striden. Försöker argumentera för skäl och förnuft till vad man i grund och botten vet är osant.
Hjärnan försöker hitta rättvisa anledningar till något orättvist. Vi gör det hela tiden. Klassikern är att det är svårt att be om ursäkt. Fast vi på en djupare nivå plågas av att inte göra det. Varför är det så?
Ett resonemang som vi alla tar till ibland, kan t.ex. vara - om denna möjlighet ges mig, hur kan den då vara moraliskt felaktig? Eller om man säger det som ”tillfället gör tjuven”.
Eller kanske ”alla andra gör ju det” eller ”om inte jag gör det, så gör någon annan säkert det”, osv.
Vi kanske inte behöver debattera dom här grejerna, jag ser bara att det här kan innebära problem. För alla inblandade.
Ok, då missförstod jag. Det är så lätt att det blir en misogyn vinkel på dom här sakerna, och jag blandade ihop.
Jag diskuterar ju här det cyniskt utstuderade med att hitta på en våldtäkt I syfte att begå försäkringsbedrägerier. Utan en tanke på att nära och kära försätts i kris och oro och eventuell sekundärtraumatisering/eller att personen skiter i hur dennas nära och kära mår av berättelsen att deras nära blivit "våldtagen ". Att göra detta med enda syftet: pengar och försäkringsbedrägerier. Detta luktar i min näsa: psykopat.
Ah! Lätt att missförstå såklart. Nej, TS vet jag inte så mycket om mer än att personen skriver i våldtäktstrådar på Aktuella Brott. That's it. Den andra skribenten däremot. Ökänd som misogynist, en regel för män en annan för kvinnor. Baktalar kvinnliga mordoffer rentav. Och försöker få alla män, inklusive mördare att framstå som offer och kvinnliga offer som hemska. Uppenbar misogynist.
Och nu anklagar denna skribent mig för midandri i olika trådar. Vilket inte stämmer. Jag försvarar offer oavsett könstillhörighet. Jag fördömer förövare oavsett könstillhörighet.
