Inget sex på ett år pga mediciner.

Det bästa sättet att lösa detta på, för din heder och allas välmående:

Ge det 6-12 månader till, du får avgöra hur bråttom du har. Under denna period, träna som ett jävla djur på gymmet. Om någon frågar så säg nix nada, säg enbart ”haft lite ont i ryggen så tänkte se om jag kan träna bort det”. Lägg ned all skräpmat och alkohol. Ät cleant och räkna varenda jävla kalori. Drick vatten och är enbart kycklingbröst och broccoli.

Tappa din gubbmage. Bygg muskler.

Om vi ska vara ärliga här: Hade du sett ut som Brad Pitt så hade frugan velat bli påsatt oavsett hur deprimerad hon är. Det går inte att komma runt den faktan. Sex är inte längre värt besväret med en 45-årlig hyfsat otränad man.

Fortsätt bygga upp dig själv, köp snygga kläder. Kommer någon fråga, spela bara bort det. ”Slängt en del saker som var slitet och inte passar på min kropp längre, köpte nytt”.

Försök att supporta frugan under tiden. Är det verkligen bara depression eller kan det vara något annat? Du nämner OCD, kan hon ha några bakomliggande barntrauman som hon kan ta upp med psykologen? Saknar det några hormoner som gör henne trött, eller börjar någon kroppsdel ge upp som reglerar detta, kan hon ta blodprov för exakt allt som går att testa? Supporta henne att ta tag i allt detta. DISCLAIMER: Vissa personer har fastnat helt och VILL helt enkelt inte bli bättre, det är lättare att få sympati i all oändlighet. Det kommer vara i princip omöjligt för dig att vända det beteendet, det kan enbart hon själv göra.

Haters kommer att säga ”Asså jäkla cuck ska han bara runka å träna, asså vem ska han träna för eller vadå bla bla bla” men lyssna här:

Denna lösning har två utvägar:

Nr 1: Din fru blir glad av supporten och dessutom askåt på sin man som nu ser 5+ år yngre ut och har byggt svulstiga muskler. Du känner hur detta är en vändning för både dig själv och frun. Bjud ut henne på en överraskningsdejt som den gamla goda tiden, då känner även hon sig ung och attraktiv och det kanske vänder hennes humör.

Nr2: Din fru fortsätter vara deprimerad. Ingenting hjälper. Hon uppskattar inte det du gör utan blir enbart bitter av dina framgångar. Hon accepterar ingen hjälp från dig och vägrar prata med en psykolog. Efter 12 månader av träning i det tysta så ser du om hon vill ligga. Du får nobben med en ”inte nu har huvudvärk”. Ligg lågt ett par veckor till. Sen tar du upp bomben: Du gör slut. Inga men. Inga ursäkter.

Då har du gjort allt du kunnat. Hon har vägrat. Då måste du kunna prioritera DINA känslor. Om ni båda mår skit och inte kan hjälpa varandra så är det ju bara katastrof.

Då lämnar du förhållandet med en ny snygg kropp som de andra damerna kan uppskatta.

Nr3 finns och det är att vara otrogen, men det leder enbart till tappat respekt från både de som får reda på det men framförallt så tappar du respekten för dig själv.

Om det har varit såhär i ett år, ni har testat dosändringar + annan medicin och inget hjälper...då kommer inte tiden automatiskt fixa det. Ett permanent sexlöst liv är absolut inte något alla klarar av (I would never) och människor går sönder av att leva i kronisk frustration eller avvisning också.

Jag ser inte att ni har ett annat val än att försöka hitta en relationsform där ni båda får leva fullt. Och om ni inte gör det, är era behov inte förenliga. Sorgligt men sant.

Det låter INTE som att du försöker vara manipulativ eller “sexfixerad”, utan som att du försöker förmedla att du håller på att tyna bort i något som känns permanent och olösligt.

Vill du ha förslag på hur du kan prata/skriva detta till henne utan att du triggar reaktivitet, skuld och försvar?

Skulle säga att ett år är rätt länge om man lever i ett förhållande. Att det finns de som har det värre hjälper inte så mycket.

Vill hon ha ett liv själv eller med dig? Isf kan man ju tycka att hon kan ha sex med sin kille ändå. Inte lika ofta kanske men ibland. Hon som är ego som inte bryr sig. Jag hade lämnat eller haft nån på sidan sålänge. Inget fel med det, hon har ett val.

Jag är imponerad över att hon hade sug när hon var deprimerad.

Säker på att hennes bekymmer beror på en kronisk brist av serotonin? Läkare brukar skriva ut det för att du kan de enkelt checka av ”patient botad!” så att det ser bra ut på papper.

Han hon inte fått något psykologiskt stöd så är det ett tecken på att det är vad som sker. Eller så lider hon av en permanent hjärnskada där medicinering är det enda alternativet - men så är det faktiskt nästan aldrig.

Men visst är det enkelt för läkaren! Och visst hoppas patienten på att lösningen på livets problem bara är en tablett bort! Så är det givetvis nästan aldrig heller. Beror problemen på ett verkligt problem så måste även problem i verkligheten hanteras. Visst kan de gå hand i hand och att både få psykiskt stöd och medicinering kan vara aktuellt. Men hade din fru sug innan så låter det inte som att hon led av kronisk depression, utan ”bara” (kanske allvarliga) faktiska problem i livet, som man löser genom att tackla problemen.

Men å andra sidan så kan hon ha mått dåligt och fejkat att hon mådde bra på den punkten. Har man varit deprimerad länge blir man duktig på att dölja det också. Men isåfall är det inte medicinen som tagit död på hennes sexlust. Ovh det har inte med kärlek att göra. Är man deprimerad så känner man sig bara så djupt ledsen och skadad att det är allt som ockuperar hjärnan, även saker man gillar blir ”Fan vad fint. Jag förtjänar det inte”, och liknande hur man man än vrider och vänder på det. Det är ett tankesätt man fått, ovh hjärnan lär sig, så har man haft detta tankesätt länge så blir kopplingarna mycket starka rent fysiskt, precis som om man övar på att spela fotboll varje dag, med tiden så sker det automatiskt.

Säger jag att hon fortsätta eller ej? Varken eller. Men jag tycker helt enkelt inte att ditt antagande verkar matcha mina perspektiv

Mängder med hemska svar här i tråden.

Alla förtjänar kärlek.

Att tvinga någon att vara i en relation för att DU mår bra av det, men din partner lider, ÄR INTE SNÄLLT PÅ NÅGON NIVÅ.

Visst man ska finnas där för varandra när saker inte är bra. Men förhållanden ska inte vara kryckor, man ska komma med något fint till sin partner, kan man inte uppfylla detta för att man mår dåligt så tar man ansvar för det och släpper sin egen partner fri.

Shit, tappar hoppet om människan....

...eller så börjar du ta skiten själv, så hamnar ni i samma båt så att säga. Problemet löst!

Din mentalitet är också delvis orsaken till att folk är deprimerade.

Folk som ger upp när den andra behöver hjälp. Tids nog kan du ha gett upp alla dina egna chanser också, och du blir en av dem. Eller en person med bara ytliga relationer, även när du vill ha något djupare. Många hamnar där

Hur gammal är du? Inte jättemånga fingrar antar jag?

Ja självklart. Han kan dessutom ha sex med andra och vara kvar i förhållandet, och hoppas på att den asexuella frun inte bryr sig om det. Själv skulle jag inte har nån lust att vara kvar i ett dåligt förhållande med någon bara för att denna person inte vill bli av med sina ekonomiska och sociala fördelar på att vara i ett förhållande, jag skulle satsa helhjärtat på att hitta någon att ha sex och en massa andra saker ihop med. Jag har ingen anledning att vara bankomat och butler till någon som tycker sig ha nån slags rättighet att få det av mig. Fetglöm.

Ha sex med dig själv?

Nej absolut inte. Kvinnor gillar verkligen inte gnälliga män

Det bästa. Oj oj oj vad man får ut av det