Du som är i övre medelåldern och frivilligt/ofrivilligt barnlös, ångrar du dig?

Jag tror du missförstår vad jag skrivit.

Jag säger inte att de som av någon anledning inte fått barn valt fel.

Om jag t ex skulle inte skulle fått barn så var det nog inget jag skulle gå och tänka på hela tiden. När det skulle komma på tal så skulle jag nog säga "Nej - det blev inte så". Mitt liv skulle se lite annorlunda ut.

Jag skulle förstå att vissa saker skulle vara enklare när man inte har barn osv.

Det jag däremot hoppas att jag inte skulle säga eller sitta och argumentera om vore saker som "Nej - jag VALDE att inte skaffa barn för då skulle jag inte kunna göra x,y,z".

Man kan leva ett bra liv utan att skaffa barn.

Kom ihåg att alla som skaffat barn också levt utan barn så de vet hur det är. De som inte skaffat barn har däremot aldrig upplevt känslan av sina egna barn.

Så du gör alltså samma sak som jag... Bra, då.är det utrett. Tack och bock.

Riktiga män jobbar hårt, skaffar familj och är plikttrogen.

Det är okej att misslyckas med familjedelen men då ska man inte argumentera för att det är rätt väg.

Jag ser inte barn som det unika tillfället där man "måste ha upplevt det" för att veta att man inte vill det?
Alla som pratar om sina barn försöker sälja in konceptet till andra, barn är som en religion för folk verkar det som.
Vi har valt att inte skaffa barn av flera olika skäl, och några av de som har skaffat barn väljer att titulera oss som psykopater.
Säg mig vad det finns för sundhetstecken hos en människa som resonerar så är du snäll.

Haha hur kom du till den slutsatsen?
Tror inte det är nån mening att du svarar mer om du bara ska yra

Ingen som argumenterar för det barnfria ser det som ett misslyckande.
Att du ser andra individer som misslyckade för att de inte gick din väg säger mer om dig än om någon annan.

Bra argument. Däremot vidhåller jag min ståndpunkt att familj är det traditionella och evolutionsmässigt rätta.

Jag kom fram tillbdet genom följande uteslutningsmetod:

Du tältar, Jag tältar.
Du har sällskap av en familjemedlem, jag har sällskap av en familjemedlem.
Du har tid att tälta, jag har tid att tälta.
Du har råd att tälta, jag har råd att tälta.

Enda skillnaden är att du kallar ditt för utmaning och min för lättja, men saker blir inte sant bara för att du kallar det för något.
Vi gör samma sak... No more, no less

Nyckelordet här är "min ståndpunkt". Du har all rätt att stå för den, men du har en medmänsklig skyldighet att acceptera när andra inte delar den.

Nej

Nu har jag barn. Mitt perspektiv är att du missat en chans att utveckla dig själv när du blir äldre och ej haft barn. Du utvecklas i ditt liv genom studier,arbete,intressen, resor, relationer med vänner, studie o arbetsrelationer, föräldra, syskon och partnerrelationer. Men enligt min mening så är det ingen relation som utvecklar dig själv som människa som när du får barn. Det jag märker på människor som aldrig fått barn, förutom att kanske nånting verkar saknas dem, är att de ofta är mer själviska, ska göra saker på sitt sätt och har svårare ta till sig sånt de inte gillar. Är du förälder så har du definitivt gått igenom en hel del faser som inte varit så trevliga utan jobbiga.Du har fått uppoffra dig många gånger och inte haft dig själv i fokus. Du har fått försaka dig själv många gånger och du blir nog en enklare person att samarbeta med. Bara min syn. Helt klart har jag stött på mer bittra äldre som inte har barn än de som har barn,

Ändå så vill du svar från andra barnlösa för att bilda dig en uppfattning hur du vill leva utifrån andras upplevelser.

Du är nog en sån som frågar en servitör vad han rekommenderar på menyn, trots att det är du som ska äta.