Du som är i övre medelåldern och frivilligt/ofrivilligt barnlös, ångrar du dig?

Haha precis, vilken ångest när man inser att det är här man spenderar sin tid.

Kan fortfarande få barn men nej.

Barn är bara massa jävla stress, ansvar och kostnader. Otroligt tidskrävande och meningslöst om man inte är fri och ekonomiskt oberoende så det stinker om det.

Barn är bra för folk som inte vet vad de ska göra av tiden.

Vilken tur att vi levt ihop i över 20 år och själva vet vad vi kallar enighet och inte behöver förlita oss på FB-experterna då.

Majoriteten av svenskarna har ju ingen kontakt med sina äldre. Sverige är otroligt segregerat, även mellan generationer.

De flesta äldre har tur om de får besök 2 gånger per år.

Stämmer delvis, men de som är under säg 50 nu är ju inte boomers.

Boomers har tydliga problem som mor/far-föräldrar, därför har de inte bra kontakt med sina barn.

Om man frivilligt steriliserar sig så har man sannerligen skräpgener.

Du låter osäker, så du kommer nog skaffa barn . Frivilligt barnfria ångrar sig väldigt sällan, då det är väldigt vanligt att man har som gemensamt att man vetat om det sedan ung ålder.

Ensam kan du bli när som helst, förhållanden, äktenskap kan krascha etc. Beror väl lite på vad du är gjord av. Finns ju dom som klarar av att vara själva ruggigt bra och aldrig känner sig ensamma. Även om det är ovanligt att människor är så starka mentalt. Beror väl samtidigt på vad för slags liv du levt. Om du är van att ta dig igenom mycket svåra saker på egen hand. Det går ingen nöd på dessa, tvärtom vad jag sett.

Själv har jag inte ändrat mig heller. Och undrar mest vilka som tycker det är en så fantastisk värld vi lever i. Du har massvis med olika saker som händer i världen för inte tala om hur människor blivit rent allmänt. Noll solidaritet, egoism etc. Får ångest bara av tänka på barn som ska växa upp i den skiten som håller på utveckls överlag.

Har aldrig känt mig mer lättad faktiskt, skulle inte sova speciellt bra på nätterna om jag hade barn. Med vetskapen om att dom kommer få ärva skit i princip.

Så jävla många svenskar som ej har kontakt alls med sina föräldrar. Dvs noll gånger per år.

Alla är vi olika.

Vissa ser en begränsning i att skaffa barn, det kanske det är, i vissa perspektiv. Man får offra egentid men barnen ger något mer än egentid. Sen har ens egna föräldrar offrat sig för en själv och att då göra samma sak för ens barn känns meningsfullt.. jag upplever det som egoistiskt att tänka att barnen endast tar en massa tid. Hade ens egna föräldrar tänkt så hade man själv inte kommit till.

Om man saknar socialt liv, fritidsaktiviteter och mening så är barn bra.

Har man det + ett ekorrhjulsjobb, då är det bara destruktivt.

Är man rik som ett troll kan man ock skaffa barn. Men för den stora massan är det meningslöst.

Det är därför folk med barn, speciellt kvinnor envisas med att skryta om eller berätta vad de och deras barn gjort i helgen osv för det är så jävla rostigt att man måste försöka intala andra om hur bra det minsann är.

Det suger balle att ha barn.

Folk målar upp och fantiserar ihop en illusion och utopi när de pratar om barn.
I 90% av fallen är verkligheten den motsatta.

Det är absolut så och hela svenska samhället är uppbyggt så att ingen behöver göra någonting för andra och alla i en familj har råd att bo ensamma i en liten etta någon annanstans.

Detta sagt så kommer även de i snitt 2 besöken per år att vara positiva!

Då tar jag inte ens upp möjligheten att bli farfar/mormor, då får man minimum 6 år (dagisperioden) nära sina barn och deras barn om man bor nära.

Möjlighet att bli farfar känns också meningslös. Springa i Sverige på ålderns höst efter att ha slavat ett helt arbetsliv, för att agera gratis barnpassare. (När föräldrarna blir varse om att det inte alls var så kul med barn)

Bättre att glassa på solkusten, typ Karibien eller nått och investera i sin hälsa.