Du som är i övre medelåldern och frivilligt/ofrivilligt barnlös, ångrar du dig?

En sak som är bra är att man får en slags extrem mindfulness by proxi av barn. Barn har ju ingen förmåga att tänka framåt, de lever i lycka eller olycka och så lever man tillsammans med dem som förälder. Man upplever liksom lyckan i att ge en liten studsboll eller lyckan att få något som barnet gjort.

Sen är det rätt coolt att skapa ett barn som är som en riktig människa som man kan interagera med och så. Man knullar lite och så kommer det ut något ur fittan på en och ritar en bild av rymden, det är fan helt sjukt. Så när man upplever barnets vardag så får man uppleva lyckan inför det lilla, hänförelsen inför det enorma, svindeln inför att man bara kan göra helt nya människor och lära känna dem och få höra på vad de tänker. Vara någons allt, någons trygghet och enda punkt.

Om du har bra med pengar och bor på ett bra område så löser det sig nog om ungen får ADHD.

Börjar närma mig 60 år tjejen lite yngre

Inga barn och vi pratar om det i bland ångrar inte en sekund att vi sa bägge nej till barn en gång i tiden.

Jaha, att ångra sina barn är väl bland det mest förbjudna. Så hur ärliga svar tror du att du får du om du ställer en sån fråga?

Det är långt ifrån alla som är lämpliga föräldrar.
Men som förälder upplever jag att människor utan barn saknar ett fundamentalt perspektiv på tillvaron. Och personer som gjort ett aktivt val att vara barnlösa ter sig ofta som självupptagna, platta och substanslösa.

Det är inte meningen att livet skall vara bekvämt och friktionsfritt.
Att tjäna de man älskar skänker mening åt tillvaron.

Face to face är det svårt att hitta ja.

Så i detta forum kanske?
Och ändå är de SJUKT ovanliga här med.

Alltså, nästan ingen ångrar det. Och de som gör det, har ofta väldigt speciella anledningar.
===
Det ska också tilläggas att du finner nästan ännu färre som inte har barn som ångrar att de inte fick det.
Men det är givetvis med gråten i halsen och utan vetskapen vad de missar.

Precis
Jag hör även från väldigt intelligenta människor "det låter så jobbigt att missa sömn" och "vi har det bra nu å går på restaurang i veckorna tom"

Jag som har barn och absolut inte har tid med det känner NOLL avundsjuka

Att underhålla sig själv hela dagarna och hela tiden göra det som passar är så totalt världsligt och planlöst

Noll mening med livet finnes utan barn, så jag förstår verkligen sorgen hos de som är ofrivilligt barnlösa

Om du eller hon ångrade det, hade ni inte vågat säga det högt, för det hade kunnat förstöra ert förhållande samt syn på livet. Så jag tror inte på dig.

Det är helt frivilligt att tro på vad jag skrev, hej med dej

Hahaha, vilken lirare. Här kan jag nästan lukta mig till någon stolle som egentligen ångrar sina barn, men inte ens vill erkänna det på Flashen.

Jag är 45 och har en ettåring. Här är mitt perspektiv:

Jag har aldrig velat ha barn. Jag har till och med ogillat barn, men lät mig i en svag stund till sist övertalas av sambon.

Det var ett misstag.

Sambon är deprimerad, sjukskriven och har aggressionsproblematik. Jag tvingas tacka nej till jobb och helt försaka min tidskrävande hobby. Jag spelar gitarr och försöker bli någon slags musicerande poet, men det är bara att glömma, finns inte tid till det över huvud taget, utan jag måste ta hand om ettåringen, som bara skriker och skriker. Det var sambon som helt plötsligt ville ha barn, men visst, jag får skylla mig själv som lät mig luras av allt snack om att hon skulle ta hand om allt och jag skulle få fortsätta mitt liv som vanligt. "Du behöver bara ta hand om mig", sa hon. Jo tjena. Just nu har barnet somnat. Jag har tio minuter för mig själv. Sambon sitter instängd i sitt sovrum och äter cornflakes och skrollar på telefonen. Glöm att hon är kapabel att göra ett dyft.

Dessutom har ingen av mina vänner barn och alla har tröttnat på att jag inte längre har tid att ses. Så de är helt försvunna nu. Skrev ett långt sms till en av dem för att förklara situationen, men han svarade aldrig. Förstår honom.

Jag hatar mitt liv. Naturligtvis ska jag ta mitt ansvar och ta hand om ungen. Jag ska aldrig visa att jag hatar varje sekund. Men mitt råd är: Skaffa aldrig barn.

Nu vaknar han och skriker. Det var den här dagen.

du kallar ju varannan person du skriver till för invektiv så det är bra att du inte har barn varje fall

sätter en femma på att du är pack med

Trodde du det skulle vara enkelt?

En enormt viktig parentes är att man ska ha barn med rätt person.
Gifta sig kan man, det är bara att skiljas om det inte funkar, så det är inte "för livet".

Barn är däremot för livet.

Att ha barn med fel person är fan inte roligt, men tänk på att det inte är barnets fel.
OCH, det blir bättre, första 1-1,5 åren är värst..