8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Du säger att SIP är meningslöst eftersom socialtjänsten inte var involverad tidigare. Men SIP är inte socialtjänstens verktyg ensamt då sjukvården har en självständig lagstadgad skyldighet att initiera det.

Elsas läkare kände henne i åtta år. De hade tillväxtkurvor, journaler och löpande kontakter. De hade både skyldighet och möjlighet att initiera samverkan långt innan det akuta omhändertagandet. De gjorde det inte.

Du säger att det redan gått för långt. Men det hade gått för långt just för att ingen initierade samverkan i tid trots att verktygen fanns och lagkravet var tydligt.

Du säger att MBP inte kunde styrkas men att barnet löpte risk i nuvarande situation. Men den riskbedömningen byggde på en orosanmälan med ett medicinskt felaktigt påstående och dessutom erkänt av läkaren själv i domstol från en läkare som inte träffat barnet på ett och ett halvt år.

Kritiken handlar inte om timing. Den handlar om att orosanmälan innehöll fel uppgifter och att domstolen aldrig granskade primärkällorna som skulle ha avslöjat det.

Det är inte svårt att veta hur man vill att det ska vara. Man vill att orosanmälningar ska bygga på korrekta uppgifter.

Det gjorde inte den här.

Och du sprider två domstolars cirkelresonemang utan granskning av primärkällor.

Alla systemriddares stora skräck.

Snälla du, jag ”påstår” ingenting – jag talar om vilka lagkrav som uppenbart har åsidosatts. Vill du diskutera juridiska aspekter så får du lära dig vilka lagar och andra bestämmelser som gäller, annars blir det ju bara nonsens.

Någon fungerande fast vårdkontakt enligt lagkraven har uppenbart inte funnits och fast vårdkontakt är INTE samma sak som läkarkontakt.

Vidare är lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) i allra högsta grad tillämplig vid PIPO. LSS ställer krav på att insatserna ska planeras tillsammans med barnet och föräldrarna, vilket underlättar samverkan mellan sjukhusets specialistläkare och kommunens socialtjänst.

Det är en korrekt observation och den sammanfattar hela problemet.

Socialtjänsten följde inte lagen. SIP initierades aldrig trots lagkrav. Det akuta omhändertagandet byggde på en orosanmälan med ett medicinskt felaktigt påstående. Mindre ingripande åtgärder prövades aldrig.

Därmed håller inte domarna heller, inte för att domstolen gjort en felaktig juridisk bedömning av det underlag den haft, utan för att underlaget självt är bristfälligt.

Och det enda skälet till att domarna håller formellt är att domstolen aldrig granskade primärkällorna. Den litade fullt ut på en icke medicinskt utbildad socialsekreterares tolkning av vad läkare sagt och gick på den framför Elsas egen behandlande läkares direkta vittnesmål inför rätten.

En läkare som känt Elsa i åtta år. Som vittnade att orosanmälans centrala påstående var felaktigt. Som vittnade att han inte tror att mamman rapporterade symtom Elsa inte haft.
Det vittnesmålet borde ha fällt avgörandet. Det gjorde det inte.
Det är inte rättssäkerhet. Det är ett system som skyddar sig självt.

Totius har rätt och ugglan har fel.

Domarna höll formellt även i fallet Adam, trots att socialtjänstens anklagelser mot pappan och Adam var helt falska. Det är just det du som systemförsvarare inte verkar förstå.

LVU-processen är inte rättssäker när primärkällorna inte granskas av vare sig domstol eller nämnd.

Därför faller hela ditt argument ganska platt.

Ja, men din analys missar att ansvarige läkaren Lars Ekstav själv skrivit under orosanmälan som lett till omhändertagandet.

Personlig assistans är en insats enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Vården (regionen) ska enligt 2 § LSS svara för (9 § 1) ”rådgivning och annat personligt stöd som ställer krav på särskild kunskap om problem och livsbetingelser för människor med stora och varaktiga funktionshinder”.

Samverkan med exempelvis assistenten, skolan, dietist, socialtjänsten om eventuella andra LSS-insatser och föräldrarna är vårdens lagstadgade skyldighet. Detta har uppenbart åsidosatts i flera år – och istället orosanmälde vården mamman, efter att mamman IVO-anmält vården.

Vad som hänt i Elsas fall är att vården har använt sitt eget lagbrott som ett vapen mot mamman – och därmed försatt en hel familj i denna fruktansvärda situation.

Vilken av dem? Läs hans vittnesmål under förhandlingen. Vad säger det? Han skyddar ju V.T.





Ja fast det är socialtjänsten som är vapnet ifråga och som har agerat felaktigt och brutit mot nya SoL som säger att mindre ingripande åtgärder måste testas först. Det skedde inte här, utan soc följde först spåret att mamman hade MBP. När det föll i domstol, eftersom V.T kunde motbevisa det med primärkällorna och "kompisdoktorn" A.S som vittne, så ändrade de bara rubriken och körde vidare med en ny rubrik (omsorgsbrist), men med samma utredning som grund. Även L.E stöttade V.T och vittnade mot socialtjänstens narrativ under förhandlingen.

Det är beklagligt att du håller på såhär när du inte har satt dig in i vad som rapporterats. Lars Ekstav har skrivit under orosanmälan från Örebro och också kontaktat barnskyddsteamet i Uppsala som skickat in en annan orosanmälan. Även Ingrid Segerberg kontaktades och hon skickade in en egen orosanmälan. Enligt uppgift i SR Kaliber skedde allt detta efter att mamman lämnat in sin IVO-anmälan.

Orsaken till fortsatt LVU är att mamman enligt vården ”styrt och dominerat vårdkontakter” vilket framgår av domen 2025-10-14 i mål 3514-25 (barnets namn ändrat och text fetad av mig):

[Elsa] har nyligen beretts vård med stöd av LVU till följd av omsorgsbrister. Enligt domen om beredande av vård (mål nr 2735-25) har Victoria Thorstensson agerat på ett sätt som har hindrat sjukvården från att kartlägga omfattningen av [Elsas] besvär och därigenom hennes behov av lämpliga medicinska åtgärder. Till följd av detta har hon riskerat att utsättas för onödiga och mer omfattande vårdåtgärder än vad som har varit befogat.

Även i utredningen i förevarande mål framkommer omständigheter om att Victoria Thorstensson styrt och dominerat vårdkontakter. Det framgår av vittnesförhöret med Lars Ekstav att [Elsa] inte förrän nyligen fått komma till tals vid ett vårdbesök.

Det kan konstateras att [Elsas] tillstånd snabbt och i betydande omfattning har förbättrats sedan vården inleddes. För att möjliggöra ytterligare framsteg är det av stor vikt att vården fortsatt kan bedrivas på ett betryggande sätt och i enlighet med den vårdplan som finns. Det är därför nödvändigt att begränsa Victoria Thorstenssons umgänge med [Elsa]. Förvaltningsrätten finner att beslutet om umgängesbegränsning, även med beaktande av den restriktiva hållning som ska iakttas, är proportionerligt med hänsyn till ändamålet med vården. Överklagandet ska mot denna bakgrund avslås.

Det är alltså uppgifter från Lars Ekstav om att mamman ”hindrat” vården som är det bärande skälet till fortsatt LVU.

Eftersom AI som du använder saknar kausal förståelse och bara arbetar med mönster av ord kan den inte förstå dessa sammanhang.

Jag är ledsen Totius, men det där är domstolens tolkning av vad L.E. sagt och inte hans egna ord.

Det är en ganska viktig skillnad.

Det som faktiskt framgår i vittnesförhöret är att barnet nyligen börjat tala själv vid vårdbesök och att mamman tidigare varit språkrör. Att det sedan formuleras som att barnet "inte fått komma till tals" är ett tolkningssteg som domstolen gör.

Det är just här problemet uppstår. När andrahandsformuleringar börjar behandlas som om de vore direkta citat från primärkällan.

Och ja, domstolen saknar medicinsk kompetens. De är beroende av hur informationen presenteras och tolkas. När sådana tolkningar får för stort genomslag kan slutsatserna bli väldigt långtgående i förhållande till vad som faktiskt sagts.

Det här är vad som står ordagrant .



Det är alltså utifrån den här informationen som domstolen drar de långtgående slutsatser som du just citerade.

Det är inget konstigt att en förälder för sitt barns talan. Det gör i princip alla föräldrar.

L.E har ingenstans gjort något uttalande om att han feltolkats efter att han sett vad rätten fått till sig .

Känns som hämnd. Det förekommer hyfsat ofta om man kritiserar en läkare.

Men nu håller vi oss till vad som faktiskt står i domarna. Och som du ser är det inte samma sak.

Domstolen har tolkat L.E:s ord och mening och jag menar att den tolkningen är felaktig.

Se ovan varför!