Jag har fått för mig att tvål man köper i affären innehåller en massa tillsatser och inte är bra för huden. Jag läste därför på hur man kan göra sin egen tvål och det visade sig egentligen vara väldigt enkelt, men samtidigt också komplext.
Genom att kombinera olika typer av fetter och oljor kan man skräddarsy sin egen tvål och ge den exakt de egenskaper man vill att den ska ha och det till ett lågt pris när man väl införskaffat nödvändig utrustning och har fått in rutinen. Man kan göra handtvålar, kroppstvålar, raktvålar, diskmedel, skurmedel, lädertvål och vad man nu vill ha bara genom att variera grundreceptet på vilka oljor och fetter man använder och vilka fettsyror de i sin tur är uppbyggda med. För att sedan förtvåla fettsyrorna är allt man behöver en basisk kemikalie och då företrädesvis Natriumhydroxid (NaOH) för fast tvål och Kaliumhydroxid (KOH) för flytande tvål.
Att bara använda en typ av olja eller fett i en tvål ger oftast inget bra resultat i en tvål som ska användas på kroppen, då exempelvis en olja som ger rengörande egenskaper då kan vara aggressiv mot huden, medan en allt för vårdande olja kan kännas slibbig och som att den inte rengör ordentligt. Man måste därför kombinera dessa två oljor i rätt proportioner, där det sista finliret handlar om personlig preferens och exempelvis hårdheten på ens kranvatten där hårt vatten kan kräva en lite mer aggressiv tvål. En aggressiv tvål kan dock vara bra som rengöringsmedel, där det inte krävs några hudvårdande egenskaper eller användas om man badar i havet då saltvatten dämpar de rengörande egenskaperna hus vanlig tvål. Man talar också om överförfettning, där man har mer fetter i tvålen än basen klarar att förtvåla och man kan då göra en tvål mindre aggressiv genom att lämna kvar oförtvålade fetter i tvålen som då återfuktar huden.
Den mest grundläggande tvålen för att använda på huden är att kombinera kokosolja som ger rengörande egenskaper och olivolja som ger hudvårdande egenskaper. Bra proportioner är då 15-30% kokosolja och 70-85% olivolja. Det vanliga är att man har 3-5 olika fetter i en välbalanserad tvål för att finjustera dess egenskaper. Till den grundläggande tvålen med kokosolja och olivolja kan man exempelvis lägga till ricinolja som ska förstärka löddret, sheasmör som ska utöka de hudvårdande egenskaperna och sedan någon specialolja ovanpå det.
Priset och tillgängligheten kan variera väldigt mycket mellan olika fetter och vill man hålla priset nere kan man exempelvis byta ut olivoljan mot rapsolja eller solrosolja som är billigare, men som då kan kräva andra justeringar av receptet för att tvålens egenskaper inte ska påverkas. Man behöver dock inte köpa den dyraste versionen av alla oljor så länge de inte är utspädda, då raffinerad olja ofta fungerar lika bra som kallpressad.
För att teoretiskt räkna ut vilka egenskaper en viss fettblandning kommer att ge en tvål och för att veta exakt hur mycket NaOH eller KOH och vatten som behövs använder man en tvålkalkylator. Exempelvis SoapCalc på https://soapcalc.net/ fungerar bra.
När man väl har sitt grundrecept färdigt och man har köpt in ingredienserna är det dags för själva tillverkningen. Fast tvål kan göras antingen genom "kallprocess" eller "varmprocess". Flytande tvål gör man i regel alltid genom varmprocess.
Kallprocess innebär att man håller oljorna i rumstemperatur eller en temperatur där fetter håller sig flytande. Fördelen med detta är att tvålen då stelnar mycket långsammare så att man kan gjuta tvålen i formar eller skapa mönster genom att tillsätta olika färger. Dock måste tvålen då vila i 4-6 veckor efter tillverkningen eftersom det tar så lång tid för alla fettsyror att förtvålas. Vid kallprocess börjar man med att blanda sina fetter. Sedan häller man sin noga uppmätta NaOH i rätt mängd vatten och tillsätter det till fetterna när allt NaOH har löst upp sig. Sedan startar man förtvålningsreaktionen renom att röra runt i blandningen och man kan skynda på detta steg något enormt genom att använda en stavmixer eftersom det då bara tar några minuter istället för upp till flera timmar om man handvispar.
Det svåra nu är att se när reaktionen gått långt nog för att kunna underhålla sig själv, genom att värme alstras genom förtvålningsreaktionen som fortsatt underhåller processen. Man väntar på det som kallas "trace" och det är när tvålmassan har konsistens som tjock vaniljsås ungefär. Nu ska man hälla massan i sina formar, där man kan göra en improviserad sådan av ett mjölkpaket och sedan isolera formarna så de håller värmen. Sedan efter 1-2 dygn kan man skära upp den gjutna tvålen i mindre bitar. Väntar man för länge blir tvålen hård och spricker och väntar man för kort tid är den fortfarande mosig, så man får lära sig när det rätta ögonblicket är för tvål gjord på ens specifika recept.
Vid varmprocess gör man på ungefär samma sätt, men man värmer upp fetterna från början vilket skyndar på reaktionen. Man får då en gröt att arbeta med istället för den lättflytande konsistensen vilket gör det svårare att forma tvålen eller att hälla den i detaljerade gjutformar och tvålen får då ett mer grovt utseende, men funktionen som tvål blir densamma.
Flytande tvål gör man genom varmprocess eftersom det är svårt att få KOH att reagera med fetter i rumstemperatur och man vill ändå inte gjuta tvålmassan eftersom den ska lösas upp i vatten när den är klar och spädas till önskad koncentration. Man sjuder helt enkelt under omrörning blandningen av fetter och tillsatt KOH upplöst i vatten tills ens tvålmassa antagit en koncistens som vaselin. Därefter är den färdig vilket tar några timmar, men precis som när man gör fast tvål kan det vara bra att låta den stå isolerat åtminstone något eller några dygn för att den kemiska processen ska hinna avslutas.
Överförfettning som nämnts ovan när man lämnat kvar oförtvålade fetter i tvålen ska vanligtvis hållas på 5% i en fast tvål och runt 1% i flytande tvål. Har man för mycket överförfettning i en fast tvål kan den bli flottig och mosig. Har man mer än någon procent i flytande tvål blir den grumlig och får ett fettlager som flyter på ytan. Risken med att sänka överförfettningen är att tvålen kan bli mer aggressiv mot huden och särskilt då i den flytande tvålen där det finns en risk att oreagerad KOH finns kvar om man siktar på 0%, eftersom det kan finnas små skillnader i förtvålningsvärde mellan två oljor av samma typ som kan göra det svårt att få mängden KOH exakt rätt från början. När man fått in vanan och gjort ett visst tvålrecept några gånger lär man sig hur man ska justera lutmängden för att få den helt rätt.
För att testa om ens tvål är färdig gör man ett "zap test" där man nuddar den med tungan. Käns det som om man slickar på ett batteri och det pirrar i tungan finns NaOH eller KOH kvar i tvålen och den måste ligga lite längre. Smakar det bara tvål är tvålen färdig för då har all bas omvandlats. Det är viktigt att aldrig använda en "luttung" tvål på huden som har det minsta bas kvar i sig eftersom det är mycket irriterande.
Det jag har beskrivit ovan är det mest grundläggande som krävs för att komma igång med egen tvåltillverkning. Sedan finns det oändligt många sätt man kan variera sina arbetsmetoder och utrustning samt förbättra tvålens egenskaper genom att experimentera med oljor, andra tillsatser samt färg- och doftämnen. Grunden är dock alltid att man kombinerar oljor och fett med en bas och får det att reagera. Oljor kan man köpa i affären och baserna NaOH och KOH går att beställa från oliika nätbutiker. Det är viktigt att köpa ren NaOH eller KOH och inte använda exempelvis propplösare eftersom man inte vet hur rena dessa är och där tillsatser kan förstöra ens resultat.
Genom att kombinera olika typer av fetter och oljor kan man skräddarsy sin egen tvål och ge den exakt de egenskaper man vill att den ska ha och det till ett lågt pris när man väl införskaffat nödvändig utrustning och har fått in rutinen. Man kan göra handtvålar, kroppstvålar, raktvålar, diskmedel, skurmedel, lädertvål och vad man nu vill ha bara genom att variera grundreceptet på vilka oljor och fetter man använder och vilka fettsyror de i sin tur är uppbyggda med. För att sedan förtvåla fettsyrorna är allt man behöver en basisk kemikalie och då företrädesvis Natriumhydroxid (NaOH) för fast tvål och Kaliumhydroxid (KOH) för flytande tvål.
Att bara använda en typ av olja eller fett i en tvål ger oftast inget bra resultat i en tvål som ska användas på kroppen, då exempelvis en olja som ger rengörande egenskaper då kan vara aggressiv mot huden, medan en allt för vårdande olja kan kännas slibbig och som att den inte rengör ordentligt. Man måste därför kombinera dessa två oljor i rätt proportioner, där det sista finliret handlar om personlig preferens och exempelvis hårdheten på ens kranvatten där hårt vatten kan kräva en lite mer aggressiv tvål. En aggressiv tvål kan dock vara bra som rengöringsmedel, där det inte krävs några hudvårdande egenskaper eller användas om man badar i havet då saltvatten dämpar de rengörande egenskaperna hus vanlig tvål. Man talar också om överförfettning, där man har mer fetter i tvålen än basen klarar att förtvåla och man kan då göra en tvål mindre aggressiv genom att lämna kvar oförtvålade fetter i tvålen som då återfuktar huden.
Den mest grundläggande tvålen för att använda på huden är att kombinera kokosolja som ger rengörande egenskaper och olivolja som ger hudvårdande egenskaper. Bra proportioner är då 15-30% kokosolja och 70-85% olivolja. Det vanliga är att man har 3-5 olika fetter i en välbalanserad tvål för att finjustera dess egenskaper. Till den grundläggande tvålen med kokosolja och olivolja kan man exempelvis lägga till ricinolja som ska förstärka löddret, sheasmör som ska utöka de hudvårdande egenskaperna och sedan någon specialolja ovanpå det.
Priset och tillgängligheten kan variera väldigt mycket mellan olika fetter och vill man hålla priset nere kan man exempelvis byta ut olivoljan mot rapsolja eller solrosolja som är billigare, men som då kan kräva andra justeringar av receptet för att tvålens egenskaper inte ska påverkas. Man behöver dock inte köpa den dyraste versionen av alla oljor så länge de inte är utspädda, då raffinerad olja ofta fungerar lika bra som kallpressad.
För att teoretiskt räkna ut vilka egenskaper en viss fettblandning kommer att ge en tvål och för att veta exakt hur mycket NaOH eller KOH och vatten som behövs använder man en tvålkalkylator. Exempelvis SoapCalc på https://soapcalc.net/ fungerar bra.
När man väl har sitt grundrecept färdigt och man har köpt in ingredienserna är det dags för själva tillverkningen. Fast tvål kan göras antingen genom "kallprocess" eller "varmprocess". Flytande tvål gör man i regel alltid genom varmprocess.
Kallprocess innebär att man håller oljorna i rumstemperatur eller en temperatur där fetter håller sig flytande. Fördelen med detta är att tvålen då stelnar mycket långsammare så att man kan gjuta tvålen i formar eller skapa mönster genom att tillsätta olika färger. Dock måste tvålen då vila i 4-6 veckor efter tillverkningen eftersom det tar så lång tid för alla fettsyror att förtvålas. Vid kallprocess börjar man med att blanda sina fetter. Sedan häller man sin noga uppmätta NaOH i rätt mängd vatten och tillsätter det till fetterna när allt NaOH har löst upp sig. Sedan startar man förtvålningsreaktionen renom att röra runt i blandningen och man kan skynda på detta steg något enormt genom att använda en stavmixer eftersom det då bara tar några minuter istället för upp till flera timmar om man handvispar.
Det svåra nu är att se när reaktionen gått långt nog för att kunna underhålla sig själv, genom att värme alstras genom förtvålningsreaktionen som fortsatt underhåller processen. Man väntar på det som kallas "trace" och det är när tvålmassan har konsistens som tjock vaniljsås ungefär. Nu ska man hälla massan i sina formar, där man kan göra en improviserad sådan av ett mjölkpaket och sedan isolera formarna så de håller värmen. Sedan efter 1-2 dygn kan man skära upp den gjutna tvålen i mindre bitar. Väntar man för länge blir tvålen hård och spricker och väntar man för kort tid är den fortfarande mosig, så man får lära sig när det rätta ögonblicket är för tvål gjord på ens specifika recept.
Vid varmprocess gör man på ungefär samma sätt, men man värmer upp fetterna från början vilket skyndar på reaktionen. Man får då en gröt att arbeta med istället för den lättflytande konsistensen vilket gör det svårare att forma tvålen eller att hälla den i detaljerade gjutformar och tvålen får då ett mer grovt utseende, men funktionen som tvål blir densamma.
Flytande tvål gör man genom varmprocess eftersom det är svårt att få KOH att reagera med fetter i rumstemperatur och man vill ändå inte gjuta tvålmassan eftersom den ska lösas upp i vatten när den är klar och spädas till önskad koncentration. Man sjuder helt enkelt under omrörning blandningen av fetter och tillsatt KOH upplöst i vatten tills ens tvålmassa antagit en koncistens som vaselin. Därefter är den färdig vilket tar några timmar, men precis som när man gör fast tvål kan det vara bra att låta den stå isolerat åtminstone något eller några dygn för att den kemiska processen ska hinna avslutas.
Överförfettning som nämnts ovan när man lämnat kvar oförtvålade fetter i tvålen ska vanligtvis hållas på 5% i en fast tvål och runt 1% i flytande tvål. Har man för mycket överförfettning i en fast tvål kan den bli flottig och mosig. Har man mer än någon procent i flytande tvål blir den grumlig och får ett fettlager som flyter på ytan. Risken med att sänka överförfettningen är att tvålen kan bli mer aggressiv mot huden och särskilt då i den flytande tvålen där det finns en risk att oreagerad KOH finns kvar om man siktar på 0%, eftersom det kan finnas små skillnader i förtvålningsvärde mellan två oljor av samma typ som kan göra det svårt att få mängden KOH exakt rätt från början. När man fått in vanan och gjort ett visst tvålrecept några gånger lär man sig hur man ska justera lutmängden för att få den helt rätt.
För att testa om ens tvål är färdig gör man ett "zap test" där man nuddar den med tungan. Käns det som om man slickar på ett batteri och det pirrar i tungan finns NaOH eller KOH kvar i tvålen och den måste ligga lite längre. Smakar det bara tvål är tvålen färdig för då har all bas omvandlats. Det är viktigt att aldrig använda en "luttung" tvål på huden som har det minsta bas kvar i sig eftersom det är mycket irriterande.
Det jag har beskrivit ovan är det mest grundläggande som krävs för att komma igång med egen tvåltillverkning. Sedan finns det oändligt många sätt man kan variera sina arbetsmetoder och utrustning samt förbättra tvålens egenskaper genom att experimentera med oljor, andra tillsatser samt färg- och doftämnen. Grunden är dock alltid att man kombinerar oljor och fett med en bas och får det att reagera. Oljor kan man köpa i affären och baserna NaOH och KOH går att beställa från oliika nätbutiker. Det är viktigt att köpa ren NaOH eller KOH och inte använda exempelvis propplösare eftersom man inte vet hur rena dessa är och där tillsatser kan förstöra ens resultat.
