Citat:
Ursprungligen postat av
bakelsernassmak
Var du en vanlig kristen innan du blev JV? Hur blev du en JV egentligen? Vad jag kommer ihåg från din argumentation att JV är sanningen istället för vanlig kristendom så var det en mängd av bibeltolkningar och verser. Var det en djup analys av dessa som gjorde dig till JV?
Jag har skrivit om det här tidigare på FB, det kanske är mer ingående än det jag tar upp nu.
Jag var icke troende när Jehovas vittnen ringde på dörren. Jag vet inte om man kunde kalla mig för ateist, jag själv hade inte tagit ståndpunkt för det ena eller det andra. Jag antog att det skolan lärde ut om t.ex. evolutionsteorin och att människan hade utvecklats från en apliknande förfader var rätt.
Jag växte upp bland icke troende, i alla fall så pratade man aldrig om religion eller gick i kyrkan eller annat i min familj, bland vänner eller bekanta.
Jag var(är) väldigt inne på vetenskap, jag började läsa in för att kunna komma in i högskolan när Jehovas vittnen ringde på dörren. Jag tyckte det dom sade och visade såg väldigt intressant ut, och dom argumenterade logiskt och förnuftigt som liknade mer vetenskap än hur andra kristna argumenterade och betedde sig, så jag började en bibelstudie med dom. T.ex. hade jag pratat med en kompis några år innan, som hade varit utbytesstudent i USA där han hade blivit "frälst". Det han sade och argumenterade, och hur han betedde sig var helt ologiskt och han var uppe i det blå(senare kom han ner på jorden och blev förnuftigare).
Så hur Jehovas vittnen argumenterade var väldigt annorlunda jämfört med andra som kallar sig för kristna, och dom var ödmjuka, omtänksamma, väldigt annorlunda än människor i samhället i övrigt, som ofta är dömande mot andra grupper av människor. Jag hade fått en negativ bild av Jehovas vittnen på grund av media och det man hörde från vänner och bekanta. Så jag hade också negativa tankar om dom, att det är en sekt o.s.v. Men jag som person ville aldrig döma någon baserat på vad andra sade om andra grupper, t.ex. om olika invandrare, romer och Jehovas vittnen. Jag ville höra saker och ting från källan.
Så jag började studera bibeln med Jehovas vittnen, men jag tyckte det gick för långsamt, man gick inte in i djupet på en gång, så jag kände mig lite rastlös och uttråkad varje gång dom kom. Om jag kommer ihåg rätt så hade jag inte börjat undersöka bibeln på egen hand vid den tidpunkten, den lusten fick jag i det här sammanhanget:
Efter ett tag ringde jag min frälsta kompis och pratade med honom att jag tyckte bibeln var intressant och att jag hade börjat studera med Jehovas vittnen , och då sade han att han precis just nu var på väg till ett hemmöte i en församling som hade kopplingar till Livets Ord, då frågade jag om jag kunde följa med, och det fick jag.
Hemmötet var surrealistiskt, det var i ett hyreshus och dom började tala i tungor och skrika högt, och jag funderade på hur grannarna reagerade på det. I alla fall, efteråt pratade jag med flera i församlingen, och en av dom gav mig en lättläst bibel som hette "Levande Bibeln", fast det var enbart NT. Jag började läsa i den varje dag, så fort jag fick tillfälle under rasterna på jobbet och intensivt hemma. Att jag började läsa så intensivt var på grund av att jag såg att allting stämde med det jag själv hade kommit fram till under dom 26 åren jag hade levt. Jag hade inte blivit påverkad av troende och religion, förutom det man läser i skolan, och t.ex. filmer på TV som "Jesus från Nasareth" och "Dom tio budorden" som jag tyckte var intressanta.
När jag läste "Levande Bibeln" så blev jag övertygad om det som stod i bibeln är sanningen, och därför började jag engagerade mig i det i princip 100% Och eftersom jag hade fått "Levande Bibeln" från den här frälsta församlingen, så trodde jag att det var dom som hade sanningen, så jag började gå på deras möten, försökte tala i tungor och allt möjligt. Vi åkte t.ex. till nyårsmötet i Uppsala med Livets Ord, där Carola också var med.
Jag tror/trodde att jag fick t.o.m. svar från "Gud", det kändes som att jag var i ett rus på mötena, men sedan började jag märka olika saker. T.ex. att ruset försvann efter mötena, och jag ville fortsätta mötet, men alla gick hem och man stängde dörrarna. Det kändes lite som att man hade festat på en nattklubb och sedan tänder dom ljuset och alla ska gå hem, men man själv vill att festen fortsätter.
Och en massa andra saker började komma upp, t.ex. sade en person "treenigheten" under en fika, och jag undrade vad det var för något. Jag tyckte det var konstigt eftersom bibeln säger att Jesus är Guds son, inte Gud själv. Och jag gick på ett förbönsmöte innan allmänheten kom, det skrämde mig. Dom höll på som vanligt med tungotal, men det var mer aggressivt, man förbannade Satan och tog på stolarna för att välsigna dom så att besökarna ska bli frälsta. Och det värsta var att det fanns barn, och vissa blev rädda och började gråta, men dom fortsatte ändå. Jag såg en man hålla kanske en 4-åring i famnen som gråter, och han fortsätter att skrika och förbanna Satan och ta i stolarna. Jag blev chockad och jag tror att dom blev överraskade att jag kom, och egentligen inte ville att jag skulle vara med där.
Och dom sade att jag inte skulle öppna dörren när Jehovas vittnen kom, jag gjorde som dom sade, jag hörde att dom ringde på dörren, men jag öppnade inte, jag fick dåligt samvete och mådde dåligt. Så jag träffade inte dom på ett tag, jag har för mig att jag var ett år hos dom frälsta kristna, men sedan träffade jag på bussen en av vittnena som hade studerat med mig. Och vi bestämde oss för att träffas, men jag frågade om jag kunde ta med min kompis, och det gick bra.
Det var under det mötet som polletten trillade ner om vilka som hade sanningen, vi diskuterade och argumenterade med varandra om olika saker, jag kommer ihåg att kompisen trodde att Jehovas vittnen trodde på att Jesus dog i Polen

men det var egentligen att Jesus dog på en påle.
I alla fall, vittnena svarade logiskt och förnuftigt på alla frågor, och jag blev imponerad av att dom hade så mycket kunskap i bibeln och kunde ta fram ena bibelstället efter den andra som förnuftigt och logiskt bevisade det dom sade. Det som fick polletten att trilla ner ordentligt, var att jag började förklara för min kompis det logiska i argumentationerna, men han var helt borta, och då sade en av vittnena "förstår du nu"?
Efter det började jag studera allt som Jehovas vittnen hade väldigt intensivt. Jag hade fortfarande kontakt med dom "frälsta kristna", och jag försökte förklara olika saker som jag hade förstått i bibeln, Men dom var helt blinda för dom logiska argumenten. Och till slut ville dom att jag skulle bli döpt för att "skydda mig" eller något liknande, jag ville inte från början, men dom var ihärdiga så jag gav mig till slut och blev döpt så att dom inte kunde använda det emot mig.
Jag studerade med vittnena i jag tror det var ett halvår, jag blev mer och mer övertygad om att Jehovas vittnen är närmast bibeln på långa vägar och att det är Jehovas vittnen som är Guds folk, Guds utvalda representanter på jorden, så jag bestämde mig för att bli döpt hos dom. Och den andra församlingen rann ut i sanden.
Citat:
Ursprungligen postat av
bakelsernassmak
Jag vet inte hur jag skulle gå tillväga för att göra den typen av analys och utefter det bedöma vilken form av kristendom som är den rätta. Det verkar som en mardröm för mig, det skulle säkert ta månader av 24/7 bibelläsning och studier för att komma fram till något.
Det är just det man måste göra, man måste sätta sig in vad bibeln säger metodiskt och med ödmjukhet. Det var därför Jehovas vittnen tidigare kallade sig för bibelforskarna. Dom som började forska i bibeln på detta sätt kom från andra religiösa bakgrunder, med det gemensamma intresset att objektivt se vad bibeln säger istället för vad alla olika församlingar och präster säger.
Detta om att forska och få kunskap talar bibeln väldigt mycket om, t.ex. i detta skriftställe:
"
Judarna i Beroia var mera vidsynta än de i Thessalonike. De tog emot ordet med stor beredvillighet och forskade dagligen i skrifterna för att se om allt detta stämde. Många av dem kom till tro, liksom åtskilliga ansedda grekiska kvinnor och män. " (Apg 17:11-12 Bibel2000)
Det handlar alltså aldrig i bibeln om att man ska komma i extas och blir "frälst", utan det handlar om att få kunskap i bibeln för att kunna börja tro, Apollos är ett bra exempel:
"
Till Efesos hade det kommit en jude vid namn Apollos. Han stammade från Alexandria och var en bildad man, väl insatt i skrifterna. Han hade fått kunskap om Herrens väg, och han predikade med glöd och undervisade noggrant om Jesus, men han kände bara till Johannes-dopet. Denne man uppträdde nu i synagogan och talade frimodigt. När Priscilla och Aquila hade hört honom tog de sig an honom och gav honom ännu noggrannare kunskap om Guds väg. När han sedan ville fara över till Achaia uppmuntrade bröderna honom och skrev till lärjungarna där att de skulle ta väl emot honom. I Achaia blev han genom Guds nåd till stor hjälp för de troende, ty han vederlade judarna energiskt, och med stöd av skrifterna bevisade han inför allt folket att Jesus är Messias." (Apg 18:24-28 Bibel2000)