8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Under domstolsförhör sa Elsas läkare också att de inte diskuterat med föräldrarna att trappa ner näringsdroppet. Läkaren menar att mamman rapporterat så många jobbiga symptom att det inte varit aktuellt.

https://www.sverigesradio.se/artikel/elsas-mamma-kritiseras-lakare-erkanner-fel-i-domstolen

Det framgår även i del 3 av SR Kalibers reportage:
https://www.sverigesradio.se/avsnitt/elsa-far-inte-komma-hem-del-3-3

Ja och vad vill du säga med det till mammans nackdel?

Du rycker ut ett enskilt citat ur SR-artikeln och behandlar det som L.E:s definitiva ståndpunkt, precis samma metod som socialsekreteraren använder i referenssamtalen.

Läser man alla fem domarna i sin helhet är bilden tydlig. L.E skyddar mamman genomgående när han talar direkt inför rätten utan socialtjänsten som mellanled. Han vittnar att orosanmälans nutritionspåstående var felaktigt.

Han vittnar att han inte tror att mamman rapporterade symtom Elsa inte haft. Han vittnar att Elsa måste ha ätit normalt hemma givet sin tillväxt.

Socialsekreteraren har sedan vinklat hans ord i referenssamtalen så att det ser ut som han är emot mamman. Det är den versionen domstolen gick på och inte hans direkta vittnesmål inför rätten.

Det är inte en feltolkning av ett enskilt citat. Det är ett genomgående mönster i hela domsmaterialet som bara syns när man läser och analyserar helheten.

Har du precis som systemriddarna svårt att skilja på primär och sekundärkälla Totius?

Det här är ett citat från SR-artikeln och inte från domarna. Och det är viktigt att hålla isär.
Det är läkarens förklaring till varför nedtrappning inte diskuterades med föräldrarna. Men lägg märke till vad han faktiskt säger och vad han inte säger:

Han säger att nedtrappning inte diskuterades med föräldrarna på grund av symtomrapporteringen. Han säger inte att nedtrappning medicinskt sett var omöjlig. Han säger inte att tillväxtkurvan inte visade normal tillväxt. Han säger inte att proverna var avvikande.

Och SR:s journalgranskning av primärkällorna visar samtidigt att Elsa hade samma kalorimängd i droppet från tvåårsåldern till åttaårsåldern dvs att sjukvården alltså visste under hela denna period att droppet inte täckte näringsbehovet utan att informera föräldrarna om det.

Om symtomrapporteringen hindrade en diskussion om nedtrappning med föräldrarna, varför hindrade den inte sjukvården från att självständigt följa tillväxtkurvan och agera på vad den visade?

Tillväxtkurvan är en objektiv primärkälla. Den är inte beroende av vad mamman rapporterar. Den visar vad den visar oavsett symtombeskrivningar.

Ansvaret för att följa den låg hos sjukvården. Inte hos mamman.

Läkare är inte mer än människor. En engagerad, påstridig och smickrande patient (eller anhörig) kan påverka ett vårdförlopp mer än vad du kanske själv tror. Har svårt att se varför man annars har låtit situationen gå så långt som den har gjort.

Matdagboken är enkel. Skriv ner vad barnet äter så kan en dietist räkna ut näringsintaget dagligen. Då behöver inte en läkare gissa när det kommer till behov av PN. Då är det förhållandevis enkelt att dosera droppet därefter och justera vid behov.

Det du låter bli att skriva i ditt sista scenario är att det aldrig hade hänt om mamman hade rapporterat matintag och symtom korrekt. Då hade man kunnat trappa ner droppet och ge adekvata ordinationer.

Så, även i detta scenario så är i grund och botten det mamman som har gjort fel.

Om hon trodde att droppet var 100%, är det ok att låta barnet äta en betydande del och att låta bli att rapportera detta till vården? Nej, absolut inte.

Det håller inte för en nykter granskning och det tror jag innerst inne att du själv känner

Nyss var det ju att hon åt för att hon ville hem. Nu instämmer du själv att hon åt hela tiden.. Hur ska du ha det?

Ditt resonemang håller inte eftersom det saknar stöd i primärkällorna.
Du utgår från att mamman visste att droppet inte täckte näringsbehovet och medvetet underlät att rapportera matintaget. Det är hela grunden för din kritik.

Men SR:s journalgranskning av de faktiska journalerna visar explicit att föräldrarna inte visste att droppet inte täckte näringsbehovet. Sjukvården berättade det aldrig för dem. Det medgav läkaren själv direkt inför rätten och det var först då föräldrarna fick veta sanningen om droppets kalorimängd efter sex år.

Du kan inte hålla någon ansvarig för att inte rapportera ett gap de bevisligen aldrig informerades om.
Din premiss har inget stöd i någon primärkälla. Den bygger på socialtjänstens tolkning av referenssamtal, dvs andrahandsinformation filtrerad genom en socialsekreterare utan medicinsk utbildning och inte på journalerna, inte på tillväxtkurvorna och inte på läkarens direkta vittnesmål inför rätten.

Primärkällorna säger något helt annat än det du utgår från.

Jag kan inte uttala mig säkert om det eftersom primärkällorna är undangömda för föräldrarna, för domstolen och för alla utomstående utom socialtjänsten själv.

Men det vi vet om hur barn fungerar under extrem mental belastning är relevant här. Barn kan under svår stress få extraordinära krafter inklusive att äta trots smärta och illamående när motivationen är tillräckligt stark. Det är inte unikt för det här fallet. Det är dokumenterat barnpsykologiskt.

Det betyder att Elsas förbättrade matintag i jourhemmet kan ha minst två förklaringar som aldrig utreds: att hon åt mer för att komma hem, eller att säsongsvariation och ny miljö förklarar förändringen.

Ingen av dessa förklaringar kräver att mammans agerande var patologiskt. Båda är förenliga med att Elsa hade en verklig sjukdom, en engagerad mamma och ett sjukvårdssystem som i sex år underlät att kommunicera grundläggande information om sitt eget behandlingsbeslut till föräldrarna.

Domstolen valde den förklaring som bekräftade placeringen. Utan primärkällorna kan ingen veta om det var rätt.

Det är obegripligt vad du är ute efter. Läkaren LE och en rad annan vårdpersonal har orosanmält mamman och det har lett till omhändertagandet. Punkt.

Det var ju inte alls det inlägget innan syftade på? Även i ett scenario där mamman utgått från att droppet varit 100% så har hon gett fel information till vården. I flera år. Om mamman hade rapporterat in det faktiska matintaget hade läkaren kunnat se att flickan åt så pass mycket att det varit aktuellt att testa att sänka droppet.

Nu har ju mamman istället rapporterat in stora problem med att äta - och därför har läkarna inte sett någon möjlighet att testa att sänka droppet.

Det som mamman syftar till att barnet plötsligt fått nya instruktioner från vården - är samma information hon fått om hon varit ärlig med hur mycket Elsa åt.

Oavsett om mamman visste om, eller inte visste om, droppets faktiska procent så har hon gjort fel.

Du har ändrat din version så många gånger nu. Från att kurvorna inte visade sanning utan att hon ”åt för att komma hem”… till att nu har hon ätit hela tiden? Jag tycker övriga i tråden hållt en konsekvent linje i sina åsikter men du har ändrat din i takt med att argumenten inte håller.

Bara lägg av med det där bara socionomer själva resonerar som dig. Nej matdagbok är inte så enkelt särskilt inte med barn i den åldern, särskilt inte när man har ett rikt socialt liv som de verkar haft, där vänner kusiner och systrar och mormor, morfar och alla verkar umgåtts tätt. Att sitta och räkna köttbullar och potatisar istället för att försöka skapa meningsfulla måltider är troligen hämmande för barn. Läkare från Sahlgrenska säger att vill barnet äta chips ska barnet få göra det.

Flickan verkar dessutom också haft tarmvila vilket gör att flickan troligen inte fått äta något och bara ha tpn, och tro mig detta synd på olika undersökningar där man undersöker tarmen, som du helt saknar förståelse och insyn i.

Det är sjukhuset ansvar att se och följa upp avilkelser, funkar det inte gör man det på sjukhuset.
Att du ursäktar att läkare fel doserar tpn är mest bara sjukt.

Jag tycker man kan se på vissa bilder att flickan ser hängig ut och jag kan förstå att mamman vill ha svar på dessa symtom.

Flickan verkar ha haft sjukdomen sedan väldigt liten. Förstoppning och sjukdom har troligen setts på undersökningar där man kollar hur tarmen fungerar.

Att mamman inte skrivit i exakt vad flickan äter ska inte vara den bidragande faktorn hur tpn doseras.

Flickan har en sjukdom, sluta förneka detta.

De lever tätt med stor familj, och mamman är både vacker och smart, samt vill det bästa möjliga för sin dotter. Då vill man säkerställa att vården är bra.

Läkare är inte som socionomer, de kan inte gå runt och operera på magkänslan gumman, så fungerar det inte, det är skillnad på folk och folk.

Att du vill sätta dit denna mamma till varje pris tillsammans med Adina och lilla my haha ni är verkligen av lägsta rang. Hoppas ni granskas och får sparken.

Du flyttar nu bevisbördan igen.
Du påstår att mamman rapporterade stora ätproblem och undanhöll det faktiska matintaget. Det är ett påstående som kräver stöd i primärkällorna de faktiska journalerna, matdagböckerna i sin helhet, de fullständiga referenssamtalen.

De primärkällorna har domstolen aldrig granskat oberoende. De sitter hos socialtjänsten.
Det vi faktiskt vet från primärkällorna: SR:s journalgranskning och L.E:s vittnesmål direkt inför rätten är att föräldrarna inte visste att droppet inte täckte näringsbehovet, att läkaren medgav att orosanmälans nutritionspåstående var felaktigt och att M.T vittnade direkt inför rätten att sommarförbättringar löpande kommunicerades till L.E och att droppjusteringar skedde i dialog med honom.

Tillväxtkurvan den mest objektiva primärkällan av alla visade normal tillväxt under hela perioden. Den är inte beroende av vad mamman rapporterade. Den är inte beroende av referenssamtal. Den finns i journalen och specialistläkarna följde den vid varje besök.

Om tillväxtkurvan visade normal tillväxt under hela perioden hade sjukvården både skyldighet och möjlighet att agera på det självständigt utan att vara beroende av mammans rapportering.
Det ansvaret kan inte läggas på mamman. Det är sjukvårdens grundläggande uppgift.

Jag har analyserat domarna noggrant dels för att jag tröttnade på ert skitsnack om mammans påstådda skuld i den här tråden, dels för att domsmaterialet faktiskt går att granska systematiskt och korrekt med rätt verktyg.

Min teori om att Elsa börjat äta mer på grund av svårt trauma bygger på grundläggande barnpsykologi att barn under extrem mental belastning kan mobilisera resurser de normalt inte har tillgång till, inklusive att äta trots smärta och illamående när motivationen är tillräckligt stark.

Jag är ärlig med att jag inte kan bevisa det utan primärkällorna som socialtjänsten gömt undan för alla inklusive domstolen.

Men det mest anmärkningsvärda är inte att jag inte vet. Det är att domstolen inte vet och inte vill veta.

En domstol som dömer i ett ingripande tvångsmål utan att utreda alternativa förklaringar till det huvudbevis som bär hela domen har inte gjort sitt jobb. Förbättringen i jourhemmet används som det starkaste skälet för att LVU ska bestå, men varken säsongsvariation, miljöbyte, kostomläggning eller psykologiska faktorer utreds eller utesluts.

Det är inte en domstol som söker sanningen. Det är en domstol som bekräftar en slutsats den redan dragit.

Ser du inte det absurda i att en läkare orosanmäler en mamma istället för att försöka lösa problemet med sitt eget fel som pågått i många år? Läkaren och annan vårdpersonal straffar mamman för att läkaren har begått fel i många år.

Du är väl medveten om att L.E. Står bakom en av orosanmälningarna?