Evig singel och incel

"Men rent generellt så håller jag med om att unga män har blivit så fruktansvärt ängsliga och försiktiga. Bara det att man vågar kommer man långt på."

Vilket tjejerna slipper eftersom de förväntas vara passiva.

Man kan ge många signaler om tillgänglighet även om man inte raggar aktivt

Jag har länge funderat på hur vanligt det är att man går singel och sexlös hela livet egentligen? Jag läste nyligen att Gen Z aldrig har haft så lite sex som tidigare generationer och heller aldrig funnits så många vuxna manliga oskulder som idag. Men jag tillhör inte Gen Z utan föddes på sent 80-tal.

Jag har aldrig haft ett parförhållande och har haft sex en gång i mitt liv när jag var i tidiga 20-års åldern. Jag insåg redan som barn att jag var lite annorlunda men jag hade ändå kompisar under hela skoltiden och även några år efter. Men i vuxen ålder har jag egentligen bara haft en nära vän och det var en tjej jag träffade när jag var 20 via nätet. Vi var kompisar i många år fram tills ganska nyligen när vi knappt har någon kontakt längre efter att hon skaffade barn och allt. I tidiga 20-års åldern så var jag väldigt social med henne och hennes kompisar och det blev många hemmafester och krogbesök. Det var kul men jag fick aldrig någon romans förutom med en annan tjej som var betydligt yngre jag träffade via nätet och förlorade oskulden med. Tyvärr blev det inget mer.

Jag flyttade tidigt hemifrån och har haft fast jobb sedan jag var 20 och har idag en relativt bra inkomst och en bostadsrätt relativt centralt i Stockholm. Det går väldigt bra för mig på jobbet och jag tycker om mitt jobb och kollegorna verkar tycka om mig också. Men jag har alltid haft problem med att få det där extra som leder till romans (och inte heller så lämpligt via jobbet). Jag försökte med nätdejting mellan 20-33 typ och det ledde inte till någon förutom den där enda tjejen jag hade sex med så jag släppte nätet. Jag har ägnat mina semestrar åt att resa runt på jorden och träffa folk på hostels vilket har varit bland det bästa jag gjort i mitt liv men nu börjar man bli till åren och jag börjar känna mig lite konstig som reser runt på hostels där det mestadels är ungdomar.

Jag har haft bekanta och kollegor som varit i samma situation som mig och som jag misstänker har varit oskuld i högre ålder än mig och nu när man haft dessa på sociala medier så har jag senaste tiden börjat se att alla har träffat någon senaste halvåret. Nu är det verkligen bara jag kvar.

Jag har ju utseendet emot mig då 90% av männen i Sverige är längre än mig och jag har också en väldigt tanig kroppsbyggnad. Om jag på sommaren går runt med shorts och T-shirt så ser jag ut som en 16-åring i kroppen och det är tyvärr ingen överdrift. Jag klandrar inte kvinnorna över att dom inte attraheras av mig. Det är tyvärr såhär jag är byggd. Min mamma sa också att hon tror det är min kroppsbyggnad och längd som gör att jag aldrig träffar någon.

Jag har många gånger tyckt om att leva ensam och jag är ju van vid det. Jag har ju liksom bott ensam i 17 år nu sedan jag flyttade hemifrån. Men att bli gammal och ensam känns väldigt tråkigt. Man vill väl ha någon att dela livet med? Eller iallafall ha fått upplevt det någon gång i livet. För mig vore det en dröm att bara få ligga i soffan och hålla om en tjej, vilken mysig upplevelse. Sexet tänker jag egentligen inte på då jag varit utan så länge att jag lärt mig leva med det.

Jag ägnar mig ju en del åt mina intressen men där träffar jag inga kvinnor heller och jag kan inte vardagsflirta heller. Hur tycker ni att jag bör göra framöver? Kan jag träffa någon?

Eller så är man rak, ärlig och inte en fegis.

Män brukar inte uppskatta kvinnor som raggar.

Det beror precis som för män hur man gör det men att bara sitta i ett hörn och skicka ut "signaler" är tafatt.

Det kan jag hålla med om. Men generellt så brukar kvinnor flörta och män ragga. Inget fel i det kan jag tycka

Men vad väntar du på då? Varför bokar du inte en tid med en coach/terapeut/psykolog nu ikväll? Vad är det värsta som kan hända med att du bokar en tid hos någon och undersöker om det hjälper dig?

Inte särskilt jämställt tycker jag.

Nu är det ju alla hypergama kvinnor med längdfixering som borde gå till en coach/terapeut/psykolog nu ikväll.

På vilket sätt är det inte jämställt? Män ska få vara män och kvinnor ska få vara kvinnor. Då har alla fått sina bästa förutsättningar

Mannen skall ta risken att bli avvissad och kvinnan skall komma undan med att vara feg?

TS kan väl iofs dra nytta av att det finns hypergama kvinnor och skaffa sig en sån. Han får bara undvika de som är längdfixerade.

Bra. Men ha inte för höga förväntningar på en person utan prova dig fram tills du hittar rätt.

Du ska inte överhuvudtaget fundera över vad tjejer tycker om ditt utseende.

Vilket tjejerna slipper eftersom de förväntas vara passiva.

Om alla män som är under 180cm skall undvika alla kvinnor som kräver detta räcker de kvinnorna som inte har de kraven inte till.