Svara
- Ämnesverktyg
- Visa första olästa
- Hitta inlägg efter datum
Citat:
En intressant följdfråga är: Varför fokuserade inte familjens offentliga biträden på dessa frågor? (Se även dessa punkter.)
Intressant analys om kompetensöverskridande påståenden från socialtjänsten, eller vad säger du?
KOMPETENSÖVERSKRIDANDE PÅSTÅENDEN — SOCIALTJÄNSTENS MEDICINSKA UTTALANDEN VS LÄKARVITTNESMÅL
(Anonymiserat — barnet kallas “Elsa”)
OM ANALYSEN
Socialtjänstens utredning bygger till stor del på referenssamtal som sammanfattats av nämnden. Dessa ställs här mot läkarvittnesmål under ed.
⚖️ Socialtjänstens påstående
🩺 Läkarens uppgift (under ed eller med direkt patientkännedom)
🚫 Kompetensöverskridande
BLOCK 1: NÄRINGENS URSPRUNG
⚖️ Elsa får sin näring via dropp (parenteral nutrition) → antydan om onödig medicinsk behandling.
🩺 L.E: Uppgiften är felaktig. Elsa fick i sig lika mycket kalorier via munnen hemma som i jourhemmet.
🚫 Socialtjänsten fastslår ett medicinskt faktum som visar sig vara objektivt fel. Bedömning av nutritionsstatus är en medicinsk fråga.
BLOCK 2: MODERNS PÅVERKAN PÅ VÅRDEN
⚖️ Moderns agerande har lett till felaktiga vårdåtgärder och försvårat medicinsk bedömning.
🩺 A.S: Det är sjukvårdens ansvar att utreda och verifiera symtom. Föräldrar kan vara aktiva utan att det är problematiskt.
🩺 L.E: Modern vill sitt barn väl.
🚫 Socialtjänsten gör en medicinsk kausalitetsbedömning utan kompetens. Läkare placerar ansvaret hos vården.
BLOCK 3: NEDTRAPPNING AV DROPP
⚖️ Modern rapporterade aldrig förbättring → därför ingen nedtrappning.
🩺 Vittnesmål: Förbättring rapporterades och dropp minskades i dialog med läkare.
🩺 L.E: Tror inte modern rapporterat falska symtom.
🚫 Socialtjänsten presenterar ett referat som faktum, trots att vittnesmål under ed ger motsatt bild. Ingen journalverifikation.
BLOCK 4: “SENSIBILISERING”
⚖️ Risk för sensibilisering p.g.a. moderns agerande.
🩺 Ingen läkare med patientkännedom stödjer detta för Elsa.
🚫 Kliniskt begrepp används utan individuell medicinsk bedömning. Diagnostisk riskbedömning utan kompetens.
BLOCK 5: ONÖDIGA INGREPP
⚖️ Modern har orsakat onödiga medicinska och kirurgiska åtgärder.
🩺 A.S: Ingrepp beslutas av sjukvården enligt medicinska riktlinjer.
🩺 K*lhed: Vid tveksamhet kan patient läggas in för observation. *=i
🚫 Socialtjänsten gör både medicinsk och kausal bedömning. Läkare motsäger detta och pekar på vårdens ansvar.
BLOCK 6: FÖRBÄTTRING I JOURHEM
⚖️ Förbättringen visar att modern orsakat symtomen.
🩺 L.E: Förbättringen saknar tydlig medicinsk förklaring.
🩺 Flera vittnen: Elsa mår alltid bättre på sommaren.
🚫 Socialtjänsten väljer en kausal förklaring (modern) och bortser från alternativ (säsongsvariation) som stöds av vittnen.
BLOCK 7: SKOLFRÅNVARO
⚖️ Frånvaro beror på modern → omsorgsbrist.
🩺 Assistent: Elsa påverkas inte av modern och kan ibland undvika skolan av normala skäl.
🩺 A.S: Sjukdomen är allvarlig och kräver omfattande vård.
🚫 Socialtjänsten gör medicinsk bedömning av skolnärvaro utan kompetens. Alternativa förklaringar analyseras inte.
SAMMANFATTANDE MÖNSTER
1. Medicinska bedömningar utan kompetens
Socialtjänsten uttalar sig om behandling, behov och diagnosnära frågor. I minst ett fall är uppgiften objektivt fel.
2. Kausala samband utan beviskedja
Modern påstås orsaka medicinska utfall. Läkare med patientkännedom motsäger centrala delar.
3. Referenssamtal vs vittnesmål under ed
Sammanfattade referenssamtal ges högt bevisvärde, trots att vittnesförhör under ed pekar åt annat håll. Motivering saknas.
4. Implicit psykiatrisk tolkning
Ett beteendemönster motsvarande kriterier för FDIA antyds, utan diagnos eller psykiatrisk utredning. Detta innebär ett rättssäkerhetsproblem.
SLUTSATS
Läkarvittnesmål under ed från behandlande och sakkunniga läkare avviker på flera centrala punkter från socialtjänstens framställning. Trots detta bygger domstolen i huvudsak på socialtjänstens referenssamtal, utan att tydligt motivera varför dessa ges företräde framför medicinska utsagor under ed.
(Anonymiserat — barnet kallas “Elsa”)
OM ANALYSEN
Socialtjänstens utredning bygger till stor del på referenssamtal som sammanfattats av nämnden. Dessa ställs här mot läkarvittnesmål under ed.
⚖️ Socialtjänstens påstående
🩺 Läkarens uppgift (under ed eller med direkt patientkännedom)
🚫 Kompetensöverskridande
BLOCK 1: NÄRINGENS URSPRUNG
⚖️ Elsa får sin näring via dropp (parenteral nutrition) → antydan om onödig medicinsk behandling.
🩺 L.E: Uppgiften är felaktig. Elsa fick i sig lika mycket kalorier via munnen hemma som i jourhemmet.
🚫 Socialtjänsten fastslår ett medicinskt faktum som visar sig vara objektivt fel. Bedömning av nutritionsstatus är en medicinsk fråga.
BLOCK 2: MODERNS PÅVERKAN PÅ VÅRDEN
⚖️ Moderns agerande har lett till felaktiga vårdåtgärder och försvårat medicinsk bedömning.
🩺 A.S: Det är sjukvårdens ansvar att utreda och verifiera symtom. Föräldrar kan vara aktiva utan att det är problematiskt.
🩺 L.E: Modern vill sitt barn väl.
🚫 Socialtjänsten gör en medicinsk kausalitetsbedömning utan kompetens. Läkare placerar ansvaret hos vården.
BLOCK 3: NEDTRAPPNING AV DROPP
⚖️ Modern rapporterade aldrig förbättring → därför ingen nedtrappning.
🩺 Vittnesmål: Förbättring rapporterades och dropp minskades i dialog med läkare.
🩺 L.E: Tror inte modern rapporterat falska symtom.
🚫 Socialtjänsten presenterar ett referat som faktum, trots att vittnesmål under ed ger motsatt bild. Ingen journalverifikation.
BLOCK 4: “SENSIBILISERING”
⚖️ Risk för sensibilisering p.g.a. moderns agerande.
🩺 Ingen läkare med patientkännedom stödjer detta för Elsa.
🚫 Kliniskt begrepp används utan individuell medicinsk bedömning. Diagnostisk riskbedömning utan kompetens.
BLOCK 5: ONÖDIGA INGREPP
⚖️ Modern har orsakat onödiga medicinska och kirurgiska åtgärder.
🩺 A.S: Ingrepp beslutas av sjukvården enligt medicinska riktlinjer.
🩺 K*lhed: Vid tveksamhet kan patient läggas in för observation. *=i
🚫 Socialtjänsten gör både medicinsk och kausal bedömning. Läkare motsäger detta och pekar på vårdens ansvar.
BLOCK 6: FÖRBÄTTRING I JOURHEM
⚖️ Förbättringen visar att modern orsakat symtomen.
🩺 L.E: Förbättringen saknar tydlig medicinsk förklaring.
🩺 Flera vittnen: Elsa mår alltid bättre på sommaren.
🚫 Socialtjänsten väljer en kausal förklaring (modern) och bortser från alternativ (säsongsvariation) som stöds av vittnen.
BLOCK 7: SKOLFRÅNVARO
⚖️ Frånvaro beror på modern → omsorgsbrist.
🩺 Assistent: Elsa påverkas inte av modern och kan ibland undvika skolan av normala skäl.
🩺 A.S: Sjukdomen är allvarlig och kräver omfattande vård.
🚫 Socialtjänsten gör medicinsk bedömning av skolnärvaro utan kompetens. Alternativa förklaringar analyseras inte.
SAMMANFATTANDE MÖNSTER
1. Medicinska bedömningar utan kompetens
Socialtjänsten uttalar sig om behandling, behov och diagnosnära frågor. I minst ett fall är uppgiften objektivt fel.
2. Kausala samband utan beviskedja
Modern påstås orsaka medicinska utfall. Läkare med patientkännedom motsäger centrala delar.
3. Referenssamtal vs vittnesmål under ed
Sammanfattade referenssamtal ges högt bevisvärde, trots att vittnesförhör under ed pekar åt annat håll. Motivering saknas.
4. Implicit psykiatrisk tolkning
Ett beteendemönster motsvarande kriterier för FDIA antyds, utan diagnos eller psykiatrisk utredning. Detta innebär ett rättssäkerhetsproblem.
SLUTSATS
Läkarvittnesmål under ed från behandlande och sakkunniga läkare avviker på flera centrala punkter från socialtjänstens framställning. Trots detta bygger domstolen i huvudsak på socialtjänstens referenssamtal, utan att tydligt motivera varför dessa ges företräde framför medicinska utsagor under ed.
__________________
Senast redigerad av kurt-sune 2026-05-01 kl. 11:35.
Senast redigerad av kurt-sune 2026-05-01 kl. 11:35.
Citat:
Det är bra frågor. Men du har också gett svaret på alla problem: Kompetensbrist.
Detta ”system” liksom alla andra system kräver en viss kompetens hos användarna för att fungera. När kompetensen saknas havererar systemet.
Det vi kan se, såväl hos ”systemriddarna” i tråden som i verkligheten, är en avgrundslik inkompetens när det gäller handhavandet av systemet. Det är därför det du kallar ”systemet” inte fungerar. Det är användarnas fel – INTE systemets.
Detta ”system” liksom alla andra system kräver en viss kompetens hos användarna för att fungera. När kompetensen saknas havererar systemet.
Det vi kan se, såväl hos ”systemriddarna” i tråden som i verkligheten, är en avgrundslik inkompetens när det gäller handhavandet av systemet. Det är därför det du kallar ”systemet” inte fungerar. Det är användarnas fel – INTE systemets.
Grundfelet här är ganska uppenbart. Domstolar som själva saknar medicinsk kompetens väljer att ge tolkningsföreträde till socialsekreterare som också saknar den, istället för till faktiska läkare med direkt patientkännedom.
Mamman har stöd från både Elsas behandlande läkare och den externa specialistläkaren A.S. Ändå väljer domstolen att gå på den utredande socialsekreterarens linje. En linje som i praktiken består av de där välbekanta, inklippta standardformuleringarna som återkommer i princip ord för ord i LVU-ärenden.
Det här är inte ett undantag. Jag har läst ett antal LVU-domar av rent intresse, och de här avgörandena följer mönstret exakt. Samma typ av resonemang, samma struktur, samma sätt att väga bevis.
Det som sticker ut är egentligen inte innehållet, utan hur konsekvent domstolarna väljer bort medicinsk expertis till förmån för rent administrativa tolkningar av modell "klipp och klistra".
Kulturen som utecklats hos användarna och systemets tillåtelse att utveckla skadliga kulturer är orsaken till att nya fall blir uppmärksammade medialt
Systemet måste alltså göras om totalt i grunden i motsatt riktning med avseende på mer extern kontroll, expertis och hårda straff för tjänstemän som fabricerar och manipulerar information i beslutsunderlag.
Citat:
Det är fullständigt ofattbart att du fortfarande inte förstår att det är den behandlande läkaren som i praktiken drivit igenom omhändertagandet och att argumentet är att mamman stör vårdens arbete och därmed är skadlig för barnet.
Grundfelet här är ganska uppenbart. Domstolar som själva saknar medicinsk kompetens väljer att ge tolkningsföreträde till socialsekreterare som också saknar den, istället för till faktiska läkare med direkt patientkännedom.
Mamman har stöd från både Elsas behandlande läkare och den externa specialistläkaren A.S. Ändå väljer domstolen att gå på den utredande socialsekreterarens linje. En linje som i praktiken består av de där välbekanta, inklippta standardformuleringarna som återkommer i princip ord för ord i LVU-ärenden.
Det här är inte ett undantag. Jag har läst ett antal LVU-domar av rent intresse, och de här avgörandena följer mönstret exakt. Samma typ av resonemang, samma struktur, samma sätt att väga bevis.
Det som sticker ut är egentligen inte innehållet, utan hur konsekvent domstolarna väljer bort medicinsk expertis till förmån för rent administrativa tolkningar av modell "klipp och klistra".
Mamman har stöd från både Elsas behandlande läkare och den externa specialistläkaren A.S. Ändå väljer domstolen att gå på den utredande socialsekreterarens linje. En linje som i praktiken består av de där välbekanta, inklippta standardformuleringarna som återkommer i princip ord för ord i LVU-ärenden.
Det här är inte ett undantag. Jag har läst ett antal LVU-domar av rent intresse, och de här avgörandena följer mönstret exakt. Samma typ av resonemang, samma struktur, samma sätt att väga bevis.
Det som sticker ut är egentligen inte innehållet, utan hur konsekvent domstolarna väljer bort medicinsk expertis till förmån för rent administrativa tolkningar av modell "klipp och klistra".
Citat:
En intressant följdfråga är: Varför fokuserade inte familjens offentliga biträden på dessa frågor? (Se även dessa punkter.)
Det här var nog en av de mest intressanta analyserna, som biträdena helt verkar ha missat.
Följande prompt är använd med max 9000 tecken som restriktion och fem domar är analyserade:
Citat:
Analysera de nutritionsmedicinska påståendena i domarna. L.E vittnade att barnet måste ha ätit mer än rapporterat eftersom hon växte normalt trots att droppet bara täckte 40% av näringsbehovet. Analysera om domstolens slutsats om omsorgsbrist är förenlig med denna medicinska utsaga och grundläggande kaloriberäkning
NUTRITIONSMEDICINSK ANALYS — L.E:S VITTNESUTSAGA MOT DOMSTOLENS OMSORGSBRISTSLUTSATS
(Anonymiserat — barnet kallas "Elsa")
L.E:s VITTNESUTSAGA — DET EXAKTA PÅSTÅENDET
L.E, Elsas behandlande läkare sedan åtta år, uppger under ed i förvaltningsrätten (mål 3514-25):
"Det råder stor diskrepans mellan intaget som rapporterades och vad hon faktiskt måste ha ätit under tiden som hon bodde hemma för att kunna växa så bra som hon gjorde."
"Det får antas att hon även innan hon placerades fick i sig lika många kalorier genom munnen som hon fick genom näringsdropp."
"Uppgiften i orosanmälan om att hennes näringsförsörjning tillhandahölls genom näringsdropp var felaktig."
Han uppger också att han inte tror att V.T rapporterat symtom som Elsa inte haft.
KALORIBERÄKNINGEN — VAD UTSAGAN MATEMATISKT IMPLICERAR
L.E:s utsaga innehåller tre faktapåståenden som bildar ett aritmetiskt argument:
Elsa växte normalt hemma. Droppet täckte cirka 40 procent av kaloribehovet. Normal tillväxt kräver att kaloribehovet täcks.
Slutsatsen är matematiskt nödvändig: om Elsa växte normalt och droppet täckte 40 procent, måste hon fått resterande 60 procent via munnen hemma. Det är inte en tolkning — det strider mot grundläggande fysiologi att växa normalt på 40 procent av kaloribehovet.
Ett barn i Elsas ålder behöver ungefär 1 400–1 600 kcal per dygn. Med 40 procent via dropp: ca 560–640 kcal parenteralt. Resterande 840–960 kcal måste ha kommit via munnen — dagligen, under år. Det motsvarar ungefär tre normala måltider per dag. Det är mat som måste ha tillagats, serverats och ätits, upprepat och dokumenterbart.
VAD UTSAGAN DIREKT VEDERLÄGGER
Orosanmälans nutritionspåstående
Orosanmälan uppger att Elsas näring tillgodoses genom dropp — underförstått att hon inte äter normalt via munnen. Ekstav under ed: uppgiften var felaktig. Kaloriberäkningen bekräftar att det är fysiologiskt omöjligt att uppgiften var korrekt om Elsa växte normalt. Orosanmälan innehåller ett medicinskt falskt påstående på en punkt som var central för omhändertagandebeslutet.
Påståendet att modern undanhöll förbättringar
Domstolen fastslår att nedtrappning av dropp inte var aktuell eftersom modern aldrig rapporterade förbättring. Men om Elsa åt 840–960 kcal per dygn via munnen hemma — vilket L.E fastslår som en fysiologisk nödvändighet — pågick detta dagligen under år och borde vara dokumenterat i tillväxtkurvor och journaler. Frågan domstolen aldrig ställer: om matintaget via munnen var tillräckligt för normal tillväxt, varför trappade sjukvården inte ner droppet på eget initiativ? Det är sjukvårdens ansvar att följa tillväxt och justera nutritionsbehandling därefter.
Påståendet om symtomöverdrift som omsorgsbrist
Domstolens omsorgsbristslutsats vilar på att V.T systematiskt överdrev Elsas symtom. Men L.E — som vittnar under ed och har känt Elsa i åtta år — uppger att han inte tror att V.T rapporterat symtom som Elsa inte haft. Det är ett direkt och explicit underkännande av domstolens kärnpåstående, från den läkare som har bäst förutsättningar att bedöma det.
FÖRENLIGHETEN MELLAN UTSAGAN OCH DOMSTOLENS SLUTSATS
Domstolens omsorgsbristslutsats bygger på följande kedja: V.T överdrev symtom → sjukvården fick felaktig information → onödiga vårdåtgärder vidtogs → Elsa riskerade skada.
L.E:S vittnesutsaga under ed bryter denna kedja på minst tre ställen:
Han tror inte att V.T rapporterade falska symtom. Han fastslår att Elsa åt normalt hemma — vilket direkt motsäger bilden av ett barn vars matförmåga var så allvarligt nedsatt att dropp och CVK var nödvändiga på felaktiga grunder. Han bekräftar att orosanmälans centrala nutritionspåstående var felaktigt.
För att domstolens slutsats ska hålla måste L.E vittnesutsaga under ed vara felaktig eller otillräcklig som bevis. Domstolen gör aldrig den bedömningen explicit. Den citerar L.E:s referenssamtalsuppgifter när de stöder nämndens linje och förhåller sig tyst till hans vittnesutsaga under ed när den inte gör det.
DEN OMVÄNDA BEVISBÖRDAN SOM UPPSTÅR
L.E:s vittnesutsaga skapar en omvänd bevisbörda som domstolen inte hanterar:
Om Elsa åt normalt hemma under år, och droppet ändå inte trappades ner, finns två möjliga förklaringar. Antingen var sjukvårdens uppföljning av nutritionsbehandlingen otillräcklig — det är sjukvårdens ansvar att följa tillväxt och justera behandling. Eller så fanns det medicinska skäl att behålla droppet trots adekvat oralt intag, vilket i så fall borde vara dokumenterat i journalerna.
Ingen av dessa förklaringar prövas av domstolen. Istället används det faktum att droppet inte trappades ner som bevis för att modern inte rapporterade förbättring — trots att L.E:s vittnesutsaga under ed fastslår att Elsa faktiskt åt normalt hemma, vilket är den starkaste möjliga formen av förbättringsrapportering: tillväxtkurvan.
SLUTSATS
Domstolens omsorgsbristslutsats är inte förenlig med L.E:S vittnesutsaga under ed, och den är inte förenlig med grundläggande kaloriberäkning.
L.E:s utsaga är inte en åsikt eller en tolkning. Den är en medicinsk slutledning från ett objektivt mätbart faktum — normal tillväxt — till en nödvändig slutsats om kaloribehovet. Den kan inte avfärdas utan att domstolen förklarar varför normal tillväxt på 40 procent av kaloribehovet är möjlig, vilket det inte är.
Det innebär att ett av de mest konkreta och verifierbara medicinska påståendena i hela domsmaterialet — avlagt under ed, av den läkare med längst och djupast kännedom om barnet — pekar i rakt motsatt riktning mot domstolens slutsats. Domstolen bemöter det aldrig.
(Anonymiserat — barnet kallas "Elsa")
L.E:s VITTNESUTSAGA — DET EXAKTA PÅSTÅENDET
L.E, Elsas behandlande läkare sedan åtta år, uppger under ed i förvaltningsrätten (mål 3514-25):
"Det råder stor diskrepans mellan intaget som rapporterades och vad hon faktiskt måste ha ätit under tiden som hon bodde hemma för att kunna växa så bra som hon gjorde."
"Det får antas att hon även innan hon placerades fick i sig lika många kalorier genom munnen som hon fick genom näringsdropp."
"Uppgiften i orosanmälan om att hennes näringsförsörjning tillhandahölls genom näringsdropp var felaktig."
Han uppger också att han inte tror att V.T rapporterat symtom som Elsa inte haft.
KALORIBERÄKNINGEN — VAD UTSAGAN MATEMATISKT IMPLICERAR
L.E:s utsaga innehåller tre faktapåståenden som bildar ett aritmetiskt argument:
Elsa växte normalt hemma. Droppet täckte cirka 40 procent av kaloribehovet. Normal tillväxt kräver att kaloribehovet täcks.
Slutsatsen är matematiskt nödvändig: om Elsa växte normalt och droppet täckte 40 procent, måste hon fått resterande 60 procent via munnen hemma. Det är inte en tolkning — det strider mot grundläggande fysiologi att växa normalt på 40 procent av kaloribehovet.
Ett barn i Elsas ålder behöver ungefär 1 400–1 600 kcal per dygn. Med 40 procent via dropp: ca 560–640 kcal parenteralt. Resterande 840–960 kcal måste ha kommit via munnen — dagligen, under år. Det motsvarar ungefär tre normala måltider per dag. Det är mat som måste ha tillagats, serverats och ätits, upprepat och dokumenterbart.
VAD UTSAGAN DIREKT VEDERLÄGGER
Orosanmälans nutritionspåstående
Orosanmälan uppger att Elsas näring tillgodoses genom dropp — underförstått att hon inte äter normalt via munnen. Ekstav under ed: uppgiften var felaktig. Kaloriberäkningen bekräftar att det är fysiologiskt omöjligt att uppgiften var korrekt om Elsa växte normalt. Orosanmälan innehåller ett medicinskt falskt påstående på en punkt som var central för omhändertagandebeslutet.
Påståendet att modern undanhöll förbättringar
Domstolen fastslår att nedtrappning av dropp inte var aktuell eftersom modern aldrig rapporterade förbättring. Men om Elsa åt 840–960 kcal per dygn via munnen hemma — vilket L.E fastslår som en fysiologisk nödvändighet — pågick detta dagligen under år och borde vara dokumenterat i tillväxtkurvor och journaler. Frågan domstolen aldrig ställer: om matintaget via munnen var tillräckligt för normal tillväxt, varför trappade sjukvården inte ner droppet på eget initiativ? Det är sjukvårdens ansvar att följa tillväxt och justera nutritionsbehandling därefter.
Påståendet om symtomöverdrift som omsorgsbrist
Domstolens omsorgsbristslutsats vilar på att V.T systematiskt överdrev Elsas symtom. Men L.E — som vittnar under ed och har känt Elsa i åtta år — uppger att han inte tror att V.T rapporterat symtom som Elsa inte haft. Det är ett direkt och explicit underkännande av domstolens kärnpåstående, från den läkare som har bäst förutsättningar att bedöma det.
FÖRENLIGHETEN MELLAN UTSAGAN OCH DOMSTOLENS SLUTSATS
Domstolens omsorgsbristslutsats bygger på följande kedja: V.T överdrev symtom → sjukvården fick felaktig information → onödiga vårdåtgärder vidtogs → Elsa riskerade skada.
L.E:S vittnesutsaga under ed bryter denna kedja på minst tre ställen:
Han tror inte att V.T rapporterade falska symtom. Han fastslår att Elsa åt normalt hemma — vilket direkt motsäger bilden av ett barn vars matförmåga var så allvarligt nedsatt att dropp och CVK var nödvändiga på felaktiga grunder. Han bekräftar att orosanmälans centrala nutritionspåstående var felaktigt.
För att domstolens slutsats ska hålla måste L.E vittnesutsaga under ed vara felaktig eller otillräcklig som bevis. Domstolen gör aldrig den bedömningen explicit. Den citerar L.E:s referenssamtalsuppgifter när de stöder nämndens linje och förhåller sig tyst till hans vittnesutsaga under ed när den inte gör det.
DEN OMVÄNDA BEVISBÖRDAN SOM UPPSTÅR
L.E:s vittnesutsaga skapar en omvänd bevisbörda som domstolen inte hanterar:
Om Elsa åt normalt hemma under år, och droppet ändå inte trappades ner, finns två möjliga förklaringar. Antingen var sjukvårdens uppföljning av nutritionsbehandlingen otillräcklig — det är sjukvårdens ansvar att följa tillväxt och justera behandling. Eller så fanns det medicinska skäl att behålla droppet trots adekvat oralt intag, vilket i så fall borde vara dokumenterat i journalerna.
Ingen av dessa förklaringar prövas av domstolen. Istället används det faktum att droppet inte trappades ner som bevis för att modern inte rapporterade förbättring — trots att L.E:s vittnesutsaga under ed fastslår att Elsa faktiskt åt normalt hemma, vilket är den starkaste möjliga formen av förbättringsrapportering: tillväxtkurvan.
SLUTSATS
Domstolens omsorgsbristslutsats är inte förenlig med L.E:S vittnesutsaga under ed, och den är inte förenlig med grundläggande kaloriberäkning.
L.E:s utsaga är inte en åsikt eller en tolkning. Den är en medicinsk slutledning från ett objektivt mätbart faktum — normal tillväxt — till en nödvändig slutsats om kaloribehovet. Den kan inte avfärdas utan att domstolen förklarar varför normal tillväxt på 40 procent av kaloribehovet är möjlig, vilket det inte är.
Det innebär att ett av de mest konkreta och verifierbara medicinska påståendena i hela domsmaterialet — avlagt under ed, av den läkare med längst och djupast kännedom om barnet — pekar i rakt motsatt riktning mot domstolens slutsats. Domstolen bemöter det aldrig.
__________________
Senast redigerad av kurt-sune 2026-05-01 kl. 12:48.
Senast redigerad av kurt-sune 2026-05-01 kl. 12:48.
Citat:
Du blandar ihop två separata frågor. Att L.E stödde omhändertagandet och att han under ed vittnade att orosanmälans nutritionspåstående var felaktigt och att han inte tror att modern rapporterade symtom Elsa inte hade är inte motsägelser. En vittnesutsaga värderas påstående för påstående, inte som ett paket.
Den läkare som du menar drev igenom omhändertagandet är alltså samma läkare som under ed underkände två av de centrala faktapåståendena i det underlag omhändertagandet byggde på.
Jag förstår inte vad du menar, utifrån vad som framkommer i dessa domar. Har du läst dessa noga och anlyserat dem på djupet?
Citat:
Det är inte L.E som drivit igenom LVU, det är I.S från barnskyddsteamet tillsammans med socialtjänsten. L.E är Elsas behandlande läkare sedan åtta år och han har skyddat V.T i domstol, inte angripit henne. Detsamma gäller A.S som också vittnade till hennes försvar.
L.E vittnade under ed att han inte tror att V.T rapporterat symtom som Elsa inte haft. Han vittnade att orosanmälans nutritionspåstående var felaktigt. Han vittnade att Elsa måste ha ätit normalt hemma eftersom hon växte normalt trots att droppet bara täckte 40 procent av kaloribehovet.
Den läkare som känt Elsa längst och bäst gick alltså till domstol och underkände två av de centrala påståendena i det underlag som LVU byggde på.
Du verkar utgå från att sjukvården är en enhetlig aktör i det här fallet. Det är den inte.
Det finns två tydliga läger med helt olika roller och olika grad av kännedom om Elsa.
Lägret som drev på omhändertagandet:
Barnskyddsteamet i Region Uppsala och I.S. De hade inte träffat Elsa på ett och ett halvt år när anmälan skrevs. Deras underlag innehöll ett medicinskt felaktigt påstående, att Elsas näring tillgodosågs genom dropp, vilket hennes egen behandlande läkare sedan vederlade under ed. Det är dessa aktörer, tillsammans med socialtjänsten, som drev igenom LVU.
Lägret som skyddade V.T i domstol:
L.E, Elsas behandlande läkare sedan åtta år, och A.S, barnkirurg och docent. Båda vittnade under ed. L.E uppgav att han inte tror att V.T rapporterat symtom som Elsa inte haft. Han fastslог att orosanmälans nutritionspåstående var felaktigt. Han fastslоg att Elsa måste ha ätit normalt hemma eftersom hon växte normalt trots att droppet bara täckte 40 procent av kaloribehovet. A.S vittnade att de vidtagna vårdåtgärderna följde medicinska riktlinjer och att sjukvården aldrig gör ingrepp enbart för att en förälder trycker på.
De läkare som kände Elsa bäst och längst gick alltså till domstol och underminerade två av de centrala påståendena i det underlag LVU byggde på. Domstolen bemötte det aldrig.
__________________
Senast redigerad av kurt-sune 2026-05-01 kl. 13:09.
Senast redigerad av kurt-sune 2026-05-01 kl. 13:09.
Citat:
Du upprepar "under ed" men det framgår inte av domen. Varifrån har du fått uppgiften om att vittnesmålen lämnats under ed?
Det är inte L.E som drivit igenom LVU, det är I.S från barnskyddsteamet tillsammans med socialtjänsten. L.E är Elsas behandlande läkare sedan åtta år och han har skyddat V.T i domstol, inte angripit henne. Detsamma gäller A.S som också vittnade till hennes försvar.
L.E vittnade under ed att han inte tror att V.T rapporterat symtom som Elsa inte haft. Han vittnade att orosanmälans nutritionspåstående var felaktigt. Han vittnade att Elsa måste ha ätit normalt hemma eftersom hon växte normalt trots att droppet bara täckte 40 procent av kaloribehovet.
Den läkare som känt Elsa längst och bäst gick alltså till domstol och underkände två av de centrala påståendena i det underlag som LVU byggde på.
Du verkar utgå från att sjukvården är en enhetlig aktör i det här fallet. Det är den inte.
Det finns två tydliga läger med helt olika roller och olika grad av kännedom om Elsa.
Lägret som drev på omhändertagandet:
Barnskyddsteamet i Region Uppsala och I.S. De hade inte träffat Elsa på ett och ett halvt år när anmälan skrevs. Deras underlag innehöll ett medicinskt felaktigt påstående, att Elsas näring tillgodosågs genom dropp, vilket hennes egen behandlande läkare sedan vederlade under ed. Det är dessa aktörer, tillsammans med socialtjänsten, som drev igenom LVU.
Lägret som skyddade V.T i domstol:
L.E, Elsas behandlande läkare sedan åtta år, och A.S, barnkirurg och docent. Båda vittnade under ed. L.E uppgav att han inte tror att V.T rapporterat symtom som Elsa inte haft. Han fastslог att orosanmälans nutritionspåstående var felaktigt. Han fastslоg att Elsa måste ha ätit normalt hemma eftersom hon växte normalt trots att droppet bara täckte 40 procent av kaloribehovet. A.S vittnade att de vidtagna vårdåtgärderna följde medicinska riktlinjer och att sjukvården aldrig gör ingrepp enbart för att en förälder trycker på.
De läkare som kände Elsa bäst och längst gick alltså till domstol och underminerade två av de centrala påståendena i det underlag LVU byggde på. Domstolen bemötte det aldrig.
L.E vittnade under ed att han inte tror att V.T rapporterat symtom som Elsa inte haft. Han vittnade att orosanmälans nutritionspåstående var felaktigt. Han vittnade att Elsa måste ha ätit normalt hemma eftersom hon växte normalt trots att droppet bara täckte 40 procent av kaloribehovet.
Den läkare som känt Elsa längst och bäst gick alltså till domstol och underkände två av de centrala påståendena i det underlag som LVU byggde på.
Du verkar utgå från att sjukvården är en enhetlig aktör i det här fallet. Det är den inte.
Det finns två tydliga läger med helt olika roller och olika grad av kännedom om Elsa.
Lägret som drev på omhändertagandet:
Barnskyddsteamet i Region Uppsala och I.S. De hade inte träffat Elsa på ett och ett halvt år när anmälan skrevs. Deras underlag innehöll ett medicinskt felaktigt påstående, att Elsas näring tillgodosågs genom dropp, vilket hennes egen behandlande läkare sedan vederlade under ed. Det är dessa aktörer, tillsammans med socialtjänsten, som drev igenom LVU.
Lägret som skyddade V.T i domstol:
L.E, Elsas behandlande läkare sedan åtta år, och A.S, barnkirurg och docent. Båda vittnade under ed. L.E uppgav att han inte tror att V.T rapporterat symtom som Elsa inte haft. Han fastslог att orosanmälans nutritionspåstående var felaktigt. Han fastslоg att Elsa måste ha ätit normalt hemma eftersom hon växte normalt trots att droppet bara täckte 40 procent av kaloribehovet. A.S vittnade att de vidtagna vårdåtgärderna följde medicinska riktlinjer och att sjukvården aldrig gör ingrepp enbart för att en förälder trycker på.
De läkare som kände Elsa bäst och längst gick alltså till domstol och underminerade två av de centrala påståendena i det underlag LVU byggde på. Domstolen bemötte det aldrig.
Följande är en viktig del i domen (barnets namn ändrat av mig):
[…] Vidare framgår att Lars Ekstav är av uppfattningen att det inte tidigare funnits en sådan stabilitet i [Elsas] sjukdomsbild som i dagsläget och att det inte varit aktuellt att trappa ner droppet utifrån att Victoria Thorstensson aldrig rapporterat in någon förbättring, varken under sommaren eller vintern.Det är genomgående så att ansvarige läkaren skyllt problemen på mamman och både socialtjänsten och domstolen okritiskt tagit detta som fakta. Om läkaren valt att agera enligt kraven i hälso- och sjukvårdslagen och patientsäkerhetslagen istället för att orosanmäla och uttrycka sig som i rätten så hade givetvis förloppet blivit helt annorlunda.
[...]
"Elsa växte normalt hemma. Droppet täckte cirka 40 procent av kaloribehovet. Normal tillväxt kräver att kaloribehovet täcks.
Slutsatsen är matematiskt nödvändig: om Elsa växte normalt och droppet täckte 40 procent, måste hon fått resterande 60 procent via munnen hemma. Det är inte en tolkning — det strider mot grundläggande fysiologi att växa normalt på 40 procent av kaloribehovet.
Ett barn i Elsas ålder behöver ungefär 1 400–1 600 kcal per dygn. Med 40 procent via dropp: ca 560–640 kcal parenteralt. Resterande 840–960 kcal måste ha kommit via munnen — dagligen, under år. Det motsvarar ungefär tre normala måltider per dag. Det är mat som måste ha tillagats, serverats och ätits, upprepat och dokumenterbart."
AI levererar! Precis det som har upprepats flera gånger i tråden.
Hon åt, upprepat och dokumenterbart.
Mamman påstår att hon mådde dåligt för att hon bara fick i sig 40% näringsdropp och pyttelite extra.
Ändå så påstår försvaret att hennes bättring i jourhemmet var för att hon fick 100% näringsdropp och åt.
Kurt-Sune bekräftar via AI, kanske omedvetet, orimligheten i hela situationen. Och varför LVU bör kvarstå.
Slutsatsen är matematiskt nödvändig: om Elsa växte normalt och droppet täckte 40 procent, måste hon fått resterande 60 procent via munnen hemma. Det är inte en tolkning — det strider mot grundläggande fysiologi att växa normalt på 40 procent av kaloribehovet.
Ett barn i Elsas ålder behöver ungefär 1 400–1 600 kcal per dygn. Med 40 procent via dropp: ca 560–640 kcal parenteralt. Resterande 840–960 kcal måste ha kommit via munnen — dagligen, under år. Det motsvarar ungefär tre normala måltider per dag. Det är mat som måste ha tillagats, serverats och ätits, upprepat och dokumenterbart."
AI levererar! Precis det som har upprepats flera gånger i tråden.
Hon åt, upprepat och dokumenterbart.
Mamman påstår att hon mådde dåligt för att hon bara fick i sig 40% näringsdropp och pyttelite extra.
Ändå så påstår försvaret att hennes bättring i jourhemmet var för att hon fick 100% näringsdropp och åt.
Kurt-Sune bekräftar via AI, kanske omedvetet, orimligheten i hela situationen. Och varför LVU bör kvarstå.
Citat:
Ja, hon har uppenbarligen ätit tillräckligt mycket för att växa men problemen som rapporterades av mamman gällde trötthet och hängighet. Det tycks som att energin inte räckt till för ett normalt mående för ett barn.
"Elsa växte normalt hemma. Droppet täckte cirka 40 procent av kaloribehovet. Normal tillväxt kräver att kaloribehovet täcks.
Slutsatsen är matematiskt nödvändig: om Elsa växte normalt och droppet täckte 40 procent, måste hon fått resterande 60 procent via munnen hemma. Det är inte en tolkning — det strider mot grundläggande fysiologi att växa normalt på 40 procent av kaloribehovet.
Ett barn i Elsas ålder behöver ungefär 1 400–1 600 kcal per dygn. Med 40 procent via dropp: ca 560–640 kcal parenteralt. Resterande 840–960 kcal måste ha kommit via munnen — dagligen, under år. Det motsvarar ungefär tre normala måltider per dag. Det är mat som måste ha tillagats, serverats och ätits, upprepat och dokumenterbart."
AI levererar! Precis det som har upprepats flera gånger i tråden.
Hon åt, upprepat och dokumenterbart.
Mamman påstår att hon mådde dåligt för att hon bara fick i sig 40% näringsdropp och pyttelite extra.
Ändå så påstår försvaret att hennes bättring i jourhemmet var för att hon fick 100% näringsdropp och åt.
Kurt-Sune bekräftar via AI, kanske omedvetet, orimligheten i hela situationen. Och varför LVU bör kvarstå.
Slutsatsen är matematiskt nödvändig: om Elsa växte normalt och droppet täckte 40 procent, måste hon fått resterande 60 procent via munnen hemma. Det är inte en tolkning — det strider mot grundläggande fysiologi att växa normalt på 40 procent av kaloribehovet.
Ett barn i Elsas ålder behöver ungefär 1 400–1 600 kcal per dygn. Med 40 procent via dropp: ca 560–640 kcal parenteralt. Resterande 840–960 kcal måste ha kommit via munnen — dagligen, under år. Det motsvarar ungefär tre normala måltider per dag. Det är mat som måste ha tillagats, serverats och ätits, upprepat och dokumenterbart."
AI levererar! Precis det som har upprepats flera gånger i tråden.
Hon åt, upprepat och dokumenterbart.
Mamman påstår att hon mådde dåligt för att hon bara fick i sig 40% näringsdropp och pyttelite extra.
Ändå så påstår försvaret att hennes bättring i jourhemmet var för att hon fick 100% näringsdropp och åt.
Kurt-Sune bekräftar via AI, kanske omedvetet, orimligheten i hela situationen. Och varför LVU bör kvarstå.
Citat:
Från domarna. Allt jag refererat till kommer från domarna.
Citat:
Det du citerar som L.E:s ståndpunkt är inte hans egna ord. Det är ett referenssamtal från 16 juli 2025 där socialtjänstens handläggare, en person utan medicinsk utbildning sammanfattar vad Ekstav sagt muntligt. Sedan återger domstolen den sammanfattningen med formuleringen "framgår att Ekstav är av uppfattningen att." Följande är en viktig del i domen (barnets namn ändrat av mig):
[…] Vidare framgår att Lars Ekstav är av uppfattningen att det inte tidigare funnits en sådan stabilitet i [Elsas] sjukdomsbild som i dagsläget och att det inte varit aktuellt att trappa ner droppet utifrån att Victoria Thorstensson aldrig rapporterat in någon förbättring, varken under sommaren eller vintern.
[...]
Det är alltså en icke medicinskt utbildad persons tolkning av ett muntligt samtal med en specialist, återgiven i en dom som om det vore ett medicinskt faktum.
Ställ det mot vad samme L.E säger när han uttalar sig direkt inför rätten i mål 3514-25 utan socialtjänstens handläggare som mellanled: att han inte tror att Victoria rapporterat symtom Elsa inte haft, och att orosanmälans nutritionspåstående var felaktigt.
Och referenssamtalets kärnpåstående att nedtrappning inte var aktuell eftersom V.T aldrig rapporterade förbättring motsägs direkt av M.T:s vittnesmål inför rätten, att sommarförbättringar löpande kommunicerades till just Ekstav och att dropp-justeringar skedde i dialog med honom.
Om det stämmer finns journalanteckningar om dessa justeringar. De begärdes aldrig in.
Citat:
Det är genomgående så att ansvarige läkaren skyllt problemen på mamman och både socialtjänsten och domstolen okritiskt tagit detta som fakta. Om läkaren valt att agera enligt kraven i hälso- och sjukvårdslagen och patientsäkerhetslagen istället för att orosanmäla och uttrycka sig som i rätten så hade givetvis förloppet blivit helt annorlunda.
Nej, det har han inte. Du läser domen fel.
Det du citerar kommer från ett referenssamtal, det vill säga en icke medicinskt utbildad socialsekreterares sammanfattning av ett muntligt samtal med L.E, återgiven i domen med formuleringen "framgår att Ekstav är av uppfattningen att."
Det är inte L.E:s egna ord. Det är inte ett vittnesmål. Det är inte ett skriftligt läkarintyg. Det är socialtjänstens tolkning av vad han sagt, filtrerad genom en handläggare utan medicinsk utbildning.
När L.E sedan talar direkt inför rätten i mål 3514-25 utan socialtjänsten som mellanled skyddar han V.T. Han vittnar att han inte tror att hon rapporterat symtom Elsa inte haft. Han vittnar att orosanmälans nutritionspåstående var felaktigt. Han vittnar att Elsa måste ha ätit normalt hemma givet sin tillväxt.
Samme läkare. Två helt olika bilder. En filtrerad genom socialtjänstens handläggare. En avgiven direkt inför rätten.
Domstolen ställer dem aldrig mot varandra.
__________________
Senast redigerad av kurt-sune 2026-05-01 kl. 13:57.
Senast redigerad av kurt-sune 2026-05-01 kl. 13:57.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera