Det börjar bli rätt tydligt vad vänstern egentligen vill.
Det räckte tydligen inte med att unga familjer redan fått köpa sönderfallande villor till överpriser av 40-talisterna och 50-talisterna, renovera skiten för hundratusentals kronor och samtidigt se säljarna dra vidare till Spanien eller en bekväm bostadsrätt med vinst på flera miljoner.
Nej, nu ska samma barnfamiljer tydligen även betala för nästa kalas.
Medan småbarnsföräldrar sitter med bolån, elräkningar, bensinkostnader, matpriser, förskolehämtningar och ungar som växer ur kläder snabbare än man hinner blinka, så kommer vänstern med nya löften om mer bidrag, mer offentliga satsningar och ännu mer “omsorg”.
Och vem ska betala?
Som vanligt: de som går upp 06:15, lämnar på förskolan, jobbar heltid och försöker få ihop vardagen.
Vänstern försöker sälja in det som “solidaritet”.
Men är det verkligen solidaritet när notan skickas till barnfamiljer och vanligt folk?
Det snackas nu om höjt barnbidrag med typ 200 kronor som någon slags tröst.
200 kronor.
Alltså ungefär ett paket blöjor, eller en halv matkasse om man har otur.
Samtidigt riskerar barnfamiljerna att få ta smällen genom:
* Höjd inkomstskatt
* Höjd fastighetsskatt / återinförd mer kännbart beskattning av boende
* Högre elkostnader genom skatter och styrmedel
* Högre bensin- och dieselkostnader
* Dyrare mat (transportkostnader spelar fortfarande roll)
* Mer byråkrati för vanligt folk som vill bygga, renovera eller utveckla sin fastighet
* Färre lärare och sämre prioriteringar i skolan i vänsterstyrda kommuner
* Fler parkeringsavgifter
* Högre kommunala avgifter som sopor, VA, parkering m.m.
Det här är det folk inte verkar fatta:
Ett äldre par som redan äger sitt boende, kanske sitter med låg eller ingen belåning, har vuxna barn och lever relativt billigt påverkas inte alls på samma sätt som en barnfamilj med:
* 2 bilar
* villa/radhus
* höga bolån
* hög elförbrukning
* pendling
* barn som ska ha mat, kläder, fritidsaktiviteter och utrustning
Men ändå är det just barnfamiljerna som vänstern gärna använder som reklampelare när de ska prata om “rättvisa”.
I praktiken ser det ofta ut så här:
“Vi höjer barnbidraget med några hundralappar”
samtidigt som
* bränslet blir dyrare
* maten blir dyrare
* elen blir dyrare
* parkering blir dyrare
* kommunala avgifter stiger
* skolan fungerar sämre
* bygglov, regler och avgifter gör livet krångligare
Det är ungefär som att ge någon en plåsterlapp efter att först ha kört över dem med en skördetröska.
Det jag stör mig mest på är hyckleriet.
Samma människor som pratar om “solidaritet” tycker ofta att det är helt rimligt att barnfamiljer ska stå för notan så länge det paketeras fint nog.
Det är inte solidaritet.
Det är bara ett finare ord för att skicka räkningen till vanligt folk.
Och ja, äldre ska ha värdig omsorg.
Självklart.
Men varför är vänsterns standardlösning alltid:
1. Mer kostnader
2. Högre skatt
3. Större börda på de som redan bär mest i vardagen
Barnfamiljer är redan Sveriges kassako.
De betalar för boendet, elen, maten, bilen, skolan via skatt, kommunala avgifter, konsumtionsskatter och allt däremellan.
Ändå ska de gång på gång få höra att de måste “ta ansvar”, medan samma politiker låtsas som att 200 kronor extra i barnbidrag är någon sorts stor reform.
Frågan är enkel:
Varför ska barnfamiljen som redan kämpar med bolån, el, bensin och matpriser betala för ännu fler vänsterreformer – medan de som redan hunnit göra bostadskarriär och sitter betydligt tryggare ekonomiskt i många fall kommer undan lindrigare?
Är det verkligen “solidaritet”?
Eller är det bara ännu en generationsöverföring uppåt, paketerad som omtanke?
Källor / underlag:
1. Socialdemokraterna driver linjen om höjda barnbidrag och större offentliga satsningar:
2. Diskussion om återinförd/utökad fastighetsbeskattning och vänsteroppositionens skatteinriktning har återkommit i svensk debatt:
3. Drivmedelspriser påverkar transportkostnader och därmed delar av livsmedelskedjan:
4. Elkostnader, energiskatter och styrmedel påverkar hushållens totalkostnader:
5. Stockholm stad har kritiserats för besparingar i skolan trots vänsterstyre:
6. Kommunala avgifter som parkering, avfall och VA har stigit i många kommuner:
Det räckte tydligen inte med att unga familjer redan fått köpa sönderfallande villor till överpriser av 40-talisterna och 50-talisterna, renovera skiten för hundratusentals kronor och samtidigt se säljarna dra vidare till Spanien eller en bekväm bostadsrätt med vinst på flera miljoner.
Nej, nu ska samma barnfamiljer tydligen även betala för nästa kalas.
Medan småbarnsföräldrar sitter med bolån, elräkningar, bensinkostnader, matpriser, förskolehämtningar och ungar som växer ur kläder snabbare än man hinner blinka, så kommer vänstern med nya löften om mer bidrag, mer offentliga satsningar och ännu mer “omsorg”.
Och vem ska betala?
Som vanligt: de som går upp 06:15, lämnar på förskolan, jobbar heltid och försöker få ihop vardagen.
Vänstern försöker sälja in det som “solidaritet”.
Men är det verkligen solidaritet när notan skickas till barnfamiljer och vanligt folk?
Det snackas nu om höjt barnbidrag med typ 200 kronor som någon slags tröst.
200 kronor.
Alltså ungefär ett paket blöjor, eller en halv matkasse om man har otur.
Samtidigt riskerar barnfamiljerna att få ta smällen genom:
* Höjd inkomstskatt
* Höjd fastighetsskatt / återinförd mer kännbart beskattning av boende
* Högre elkostnader genom skatter och styrmedel
* Högre bensin- och dieselkostnader
* Dyrare mat (transportkostnader spelar fortfarande roll)
* Mer byråkrati för vanligt folk som vill bygga, renovera eller utveckla sin fastighet
* Färre lärare och sämre prioriteringar i skolan i vänsterstyrda kommuner
* Fler parkeringsavgifter
* Högre kommunala avgifter som sopor, VA, parkering m.m.
Det här är det folk inte verkar fatta:
Ett äldre par som redan äger sitt boende, kanske sitter med låg eller ingen belåning, har vuxna barn och lever relativt billigt påverkas inte alls på samma sätt som en barnfamilj med:
* 2 bilar
* villa/radhus
* höga bolån
* hög elförbrukning
* pendling
* barn som ska ha mat, kläder, fritidsaktiviteter och utrustning
Men ändå är det just barnfamiljerna som vänstern gärna använder som reklampelare när de ska prata om “rättvisa”.
I praktiken ser det ofta ut så här:
“Vi höjer barnbidraget med några hundralappar”
samtidigt som
* bränslet blir dyrare
* maten blir dyrare
* elen blir dyrare
* parkering blir dyrare
* kommunala avgifter stiger
* skolan fungerar sämre
* bygglov, regler och avgifter gör livet krångligare
Det är ungefär som att ge någon en plåsterlapp efter att först ha kört över dem med en skördetröska.
Det jag stör mig mest på är hyckleriet.
Samma människor som pratar om “solidaritet” tycker ofta att det är helt rimligt att barnfamiljer ska stå för notan så länge det paketeras fint nog.
Det är inte solidaritet.
Det är bara ett finare ord för att skicka räkningen till vanligt folk.
Och ja, äldre ska ha värdig omsorg.
Självklart.
Men varför är vänsterns standardlösning alltid:
1. Mer kostnader
2. Högre skatt
3. Större börda på de som redan bär mest i vardagen
Barnfamiljer är redan Sveriges kassako.
De betalar för boendet, elen, maten, bilen, skolan via skatt, kommunala avgifter, konsumtionsskatter och allt däremellan.
Ändå ska de gång på gång få höra att de måste “ta ansvar”, medan samma politiker låtsas som att 200 kronor extra i barnbidrag är någon sorts stor reform.
Frågan är enkel:
Varför ska barnfamiljen som redan kämpar med bolån, el, bensin och matpriser betala för ännu fler vänsterreformer – medan de som redan hunnit göra bostadskarriär och sitter betydligt tryggare ekonomiskt i många fall kommer undan lindrigare?
Är det verkligen “solidaritet”?
Eller är det bara ännu en generationsöverföring uppåt, paketerad som omtanke?
Källor / underlag:
1. Socialdemokraterna driver linjen om höjda barnbidrag och större offentliga satsningar:
2. Diskussion om återinförd/utökad fastighetsbeskattning och vänsteroppositionens skatteinriktning har återkommit i svensk debatt:
3. Drivmedelspriser påverkar transportkostnader och därmed delar av livsmedelskedjan:
4. Elkostnader, energiskatter och styrmedel påverkar hushållens totalkostnader:
5. Stockholm stad har kritiserats för besparingar i skolan trots vänsterstyre:
6. Kommunala avgifter som parkering, avfall och VA har stigit i många kommuner:
