Citat:
Ursprungligen postat av
Jahman5
JA, vi började ringa i större utsträckning under pandemin och många äldre och sjuka, som inte kan gå så mycket från dörr till dörr tycker att det är ett bra sätt att kontakta människor.
Personligen föredrar jag att man presenterar sig som ett Jehovas vittne, men det är ju upp till var och en hur man gör.
Det finns inga regler om detta.
Jag brukar använda ratsit och eniro för att hitta nummer, men på mrkoll kan man tydligen hitta fler nummer.
Man kan också kontrollera med swish, vem som står på numret, så man inte ringer till minderåriga.
Mina komisar och släkt som inte är vittnen, säger nog att dom känner mig, när dom får besök, men inte pratar dom med mig för det

.
Man får bearbeta släkt och vänner lite försiktigt, så dom åtminstone får lite kunskap om vad som är sant om oss, så dom kan besvara andras fördomar.
Det händer lite då och då faktiskt, att när nån säger nåt som inte stämmer om oss, börjar dom försvara oss.
Tack för svar.
Har mest kännedom om brev som verkade öka under pandemin. Både för egen del och för andra. Men adresser är i regel lättare att ta reda på, än telefonnummer.
Bra att det finns alternativ för gamla, sjuka etc.
Att inte ringa minderåriga, är det din personliga uppfattning eller en riktlinje inom JV? Bör man undvika det när man skickar brev också? Och om en minderårig öppnar dörren vid dörrknackning, och om ingen vuxen är hemma? Kan tex handla om en tonåring som är ensam hemma.
Fallet med släkt som jag nämnde ovan. Personen som har en släkting inom JV, de har ingen kontakt. Som anledning nämns att den ena personen inte är med i JV. Så jag var lite skeptisk, men kunde inte hitta något på JV’s hemsida.
Men i regel är det okej att umgås med icke vittnen (världsliga). Det är uteslutna och avhoppare som man bör undvika. Sedan kan förstås vittnen ha olika syn på att umgås med icke vittnen, och utomstående kanske inte vill ha kontakt med vittnen. Av olika anledningar. Så jag vet inte hur det är i det fallet jag tänkte på.
Detta med familj och släkt verkar variera rejält. Utifrån vad jag har hört/läst, så verkar det vara vanligast att folk växer upp inom JV, men att de väljer att inte döpa sig. De kan ändå hålla kontakten med vittnen. Dessa personer borde ha en viss kunskap om JV. Blir någon ett vittne i vuxen ålder, utan tidigare koppling till JV, så har familj, släkt och vänner kanske inte samma kunskap. Det är väl framförallt den sistnämnda gruppen som man kanske behöver bearbeta och informera. Men det verkar relativt ovanligt (åtminstone i Sverige och västvärlden) att en vuxen utomstående väljer att bli ett vittne.
Men sen beror det mycket på deras egen syn på JV också. En del är tex kritiska, andra framstår som mer neutrala, en del kan vara mer positiva men av olika skäl vill/kan de inte bli vittnen.
Om de väljer att försvara JV beror nog mycket på deras kunskap och syn på JV i allmänhet.
Det är inte särskilt vanligt, men det har hänt att jag har försvarat JV, och förklarat hur det ligger till. Tex att de inte tror på helvetet eller att de inte kör på tionde utan frivilliga donationer. Men det gör jag bara om jag har tillräckligt med kunskap på den fronten.