Citat:
Själva genomförandet för att veta hur mycket flickan äter kallas nutritionsregistrering.
Man kan exempelvis behöva väga avföring mäta hur mycket man kissar och hur mycket man äter för att ge rätt tpn och detta gör man på sjukhuset.
Om du tror att näring och tpn inte ska följas noggrant och kan göras på sjukhuset är du ute och cyklar.
Man kan exempelvis behöva väga avföring mäta hur mycket man kissar och hur mycket man äter för att ge rätt tpn och detta gör man på sjukhuset.
Om du tror att näring och tpn inte ska följas noggrant och kan göras på sjukhuset är du ute och cyklar.
Det kallas egenvård. Det är föräldrarnas ansvar att följa den egenvårdplan som getts av vården. Egenvårdsplanen var till föräldrarna: registrera kostdagbok. Detta verkar inte ha följts/registrerats trots att föräldrarna i övrigt visat förmåga till bra egenvårdskapacitet. Följs inte den egenvårdsplanen kan det ses som omsorgssvikt av vårdnadshavare.
Vårdens ansvar är att instruera kring egenvård, göra bedömning gällande egenvårdkapacitet och ordinera behandling utifrån rapport från patient/vårdnadshavare och andra fynd (avvikande labprov, dålig tillväxt/status).
I detta fall följdes inte egenvårdsplanen av vårdnadshavarna vilket gör det mycket svårt för vården att göra en korrekt bedömning gällande symptombild och vidare behandling/undersökningar. Vården gjorde dock så gott de kunde, de konstaterade att samtliga blodprover och tillväxt var bra och trots ett rapporterat lågt kostintag (utifrån den inte korrekt ifyllda nutritionslistan/kostregistreringen) så växte flickan bra. Ekvationen gick inte ihop och det slutade i orosanmälan då man inte kunde se någon annan tänkbar förklaring till symtomen som rapporterades in än att vårdnadshavare (eller patient) inte uppgett rätt information (vilket är allvarligt och riskerar onödigt lidande och invasiva ingrepp helt i onödan). Allt detta är vårdnadshavarens ansvar.