Citat:
Ursprungligen postat av
buffalo3tys
Antagligen många men det är Dumpen som sitter på den informationen.
Ja men vad är din idé då?
Jag tycker det är drastiskt av Dumpen men det fungerar garanterat.
Sedan som jag skrivit tidigare så är Dumpen tillfälligt tills lagstiftningen förändras.
Här har vi ett ganska tydligt exempel på hur följarna bygger sin övertygelse på antaganden och rena gissningar. Man tror att det som görs är bra, och det räcker tydligen. Det väger, i deras värld, tyngre än det vi faktiskt vet.
För det finns ju saker vi vet.
Att uthängningar som metod inte visar någon tydlig positiv effekt enligt forskning.
Att anhöriga drabbas, ofta hårt.
Att ansvarig utgivare sitter och rotar i arkiv med bp, som i andra sammanhang hade ifrågasatts rejält.
Att behandling och vård, hur otillfredsställande det än låter, i regel är mer verkningsfullt än att offentligt spotta och slå.
Och inte minst, att den här typen av exponering kan försvåra rättsprocesser.
Vittnen påverkas, berättelser färgas, och det som skulle kunna bli ett faktiskt rättsfall riskerar att falla på grund av hur det hanterats med uthägning.
Så ja, summerar man det där så är bilden inte särskilt smickrande. Även om man i enstaka fall lyckas fånga upp någon som faktiskt begått övergrepp, så sker det till priset av en rad andra skador längs vägen. Och frågan är om det är ett rimligt, eller om man i praktiken gör mer skada än nytta.
Om jag går runt och anklagar folk på måfå för att ha snott en cykel, då är det ju bara en tidsfråga innan jag råkar träffa rätt. Men det säger ingenting om min skicklighet eller att jag vet vad jag håller på med. Det säger mest att jag håller på tillräckligt länge för att slumpen ska göra jobbet åt mig.
Det vi däremot inte vet, utan bara hör i form av ”jag tror”, ”det borde vara så” och andra lösa antaganden, det är vilka positiva effekter det här faktiskt skulle ha. Och det är en ganska väsentlig skillnad. För i ena änden har vi sådant som går att belägga, i den andra rena spekulationer som man valt att ta för sanning.
Jag kan ju, för att matcha dubbelmoralen, också dra till med ett ”jag tror”. Inte helt gripet ur luften, men eftersom det tydligen väger tyngre att tro än att veta.
Jag tror att personer som utsatts för övergrepp inte direkt ställer sig först i kön för att berätta om det, särskilt inte när det handlar om någon som redan är offentligt uthängd. För då finns en uppenbar risk att man själv hamnar i strålkastarljuset, vare sig man vill eller inte.
Även om man rationellt förstår att skulden inte ligger hos en själv, så fungerar det inte riktigt så i praktiken. Skam och skuld lever sitt eget liv i de här sammanhangen. Att då kopplas ihop med något som redan fått stor spridning och uppmärksamhet gör knappast tröskeln lägre.
Snarare tvärtom. Det blir ytterligare ett skäl att hålla tyst. För viljan att berätta väger ofta lätt mot rädslan att bli exponerad inför en publik man aldrig bett om. Och det är något som sällan finnas med i kalkylen.
Slutsatsen blir, hur man än vrider och vänder på det, att verksamheten i praktiken gör mer skada än nytta. Den slår mot samhället i stort, den drabbar anhöriga hårt och den riskerar även att skada de offer man säger sig vilja värna.
Det är, krasst uttryckt, en ganska dålig verksamhet att ställa sig bakom.