8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Jacobinerna under franska revolutionens skräckvälde guillotinerade oskyldiga i det allmänna bästas namn utan rättegång, utan bevis och utan möjlighet att försvara sig. De var övertygade om att de handlade rätt. Att de som ifrågasatte var samhällsfarliga. Att systemet måste skyddas från insyn för att fungera.

Låter det bekant?
Dagens LVU-system skiljer barn från föräldrar baserat på socialsekreterares magkänsla, utan oberoende faktakontroll, utan att den anklagade får se bevisen och utan personligt ansvar när det går fel.

Systemriddarna är övertygade om att de handlar för barnets bästa. De som ifrågasätter kallas samhällsfarliga och anklagas för att sprida desinformation.

Jacobinerna hade guillotinen. Det svenska LVU-systemet har sekretessen.
Båda används för att tysta, bestraffa och omöjliggöra försvar.

Och precis som jacobinerna skyddade varandra tills maskineriet kollapsade skyddar systemriddarna sitt system tills verkligheten till slut tränger igenom.

Historien dömde jacobinerna hårt. Inte för att revolutionens idéer var fel, utan för att de offrade oskyldiga på ideologins altare.

Om hundra år kommer historien döma det svenska LVU-systemet på samma sätt.

Vet vi att hon inte är benägen att reflektera, eller har hon inte bara gjort det medialt? Pappans förmåga att "stå emot", ska det behöva visa sig hur länge då? Vet vi att han har svårt med det idag eller är det spekulation? Tänker att hon bott där nu i typ 2 månader snart, kanske hänt en del som inte sägs utåt vad vet jag. Har funderat mkt på detta fall

I Göteborg som sagt; belönades den tjänstefelande enhetschefen med att tillsättas som verksamhetschef för socialförvaltningen i en annan stadsdel i Gbg.
(Det var hon som i sällskap med socialsekreterare -felaktigt gjorde bristande utredning, sopade undan barnet från mamman och försökte pådyvla andra aktörer att förhålla sig som om mamman var psykiskt sjuk.) En BUP-psykolog har bekräftat att enhetschefen E. B. sagt att mamman var psykiskt sjuk.
Enligt överläkare och barnpsykolog på BUP så fanns inga psykiska problem hos barnet, men:
hen vill hem och bo hos sin mamma.!
! Mamman har fortfarande inte haft någon psykisk sjukdom !

Chefer i Göteborgs stad blundade för tjänstefelen.
Trots kritiken från både Länstyrelsens tillsynsenhet och Stadsrevisionen!
Enhetschefens nya stadsdelschef/stadsdelsdirektör bagatelliserade hennes handhavandefel/bristande utredning.

En TILLFÄLLIG MISS kallade han det för.
Som en teflonmänniska!
Att det oskyldiga barnet kastades ut med badvattnet saknade betydelse för honom.
Att dom upphandlat utan ramavtal mm mm
med skattebetalarnas pengar rakt ner i sjön...
Den ambitiösa enhetschefen och socialsekreteraren förnekade att dom gjort fel.

(Skulle tro att dom följer denna tråd med stort intresse...)

Vad menar du att hon ska ”reflektera” över när det inte finns någon adekvat problembeskrivning från vårdens och socialtjänstens sida?

Ponera att socialtjänsten, hör och häpna, tänker att det som hände var omsorgsbrister från mamman, då gissar jag att samma socialtjänst i sin fråga om fortsatt LVU vill resonera med mamma om dessa brister. Kan mamma, inte att hon kanske köper socialtjänstens bild men kan vara införstådd i och kunna agera annorlunda framåt, är det något som skulle förändra risk framåt - eller? Betyder inte "erkänna" utan enbart vetskapen om att samma mönster inte kan återuppstå oavsett orsak.

Det räcker givetvis inte att någon eller några på socialtjänsten ”tänker att det som hände var omsorgsbrister från mamman” – det behövs sakliga underlag som styrker detta. Så jag upprepar min fråga: Vad menar du att hon ska ”reflektera” över när det inte finns någon adekvat problembeskrivning från vårdens och socialtjänstens sida?

Tror du får tugga i dig att Kammarrätten faktiskt landat i detta. Oaktat vad du tycker att det borde vara, det är inte det jag vill diskutera med all respekt. Så, verkligheten förhåller sig faktiskt så att omsorgsbristerna behöver pratas om med föräldrarna och enligt p21 LVU genomgå varaktiga och genomgripande förändringar av dessa. Det är den krassa verkligheten. Kan du utifrån detta förstå mina tankar och funderingar i frågan?

Kammarrätten har landat i detta. Det stämmer.
Men det är precis vad vi diskuterat i hela tråden. En dom är inte fakta, den är en bedömning av en berättelse. Och den berättelsen producerades av socialtjänsten, baserad på ett underlag som aldrig granskats oberoende och med primärkällorna spärrade för mamman.

Att Kammarrätten landat i det förändrar inte att MBP-anklagelsen, grunden för hela det första ingripandet, föll i domstol.

Att omsorgsbristgrunden bygger på samma underlag som MBP-anklagelsen. Att barnets egen behandlande läkare vittnade under ed att han inte tror att mamman överdrev symtom. Att en överläkare med ett helt yrkesliv inom barnmedicin gjorde en helt annan bedömning än barnskyddsteamet.

Och nu kräver systemet varaktiga och genomgripande förändringar enligt 21 § LVU av omsorgsbrister som aldrig konfronterats med primärkällorna.

Förstår jag dina tankar? Du utgår från att domen är korrekt och att processen var rättssäker.
Men frågan ingen av systemriddarna besvarat kvarstår.

Hur ska mamman genomgå varaktiga och genomgripande förändringar av omsorgsbrister, när hon fortfarande inte fått se dokumentationen som bevisar vad bristerna faktiskt bestod av?

Nej, det enda jag ser är 1) ditt arroganta tonläge, 2) ordet ”omsorgsbrist” helt utan konkretisering och 3) din uppenbara brist på kunskap om socialtjänstens och vårdens lagstadgade skyldigheter gällande kommunikation och samverkan. Hur ska du kunna diskutera en sakfråga utan att känna till de regler som gäller? Det går inte – det blir bara ett vädrande av dina åsikter som jag inte är intresserad av.

Grejen är ju att ja, det är spännande för diskussion osv men det är ju en helt annan fråga , eller? Att MbP-misstanken bytt kläder till omsorgsbrister stämmer, men oavsett det så lär ju föräldrar förhålla sig till det istf att slåss mot "systemet". Det får man göra på annat håll eller när väl Elsa kommit hem/om hon kommer hem. Hur VET du att föräldrar inte fått se dokumentation som bevisar omsorgsbristerna? Att föräldrar tidigare blockats från 1177 är inte svaret på frågan.

Omsorgsbristerna är det som tidigare var MbP-misstanken och pappas passivitet, eller?

Jag tror mig veta en del om lagstiftningen på området och oaktat hur man har betett sig innan så står ju samtliga inför faktum idag, eller? Håll 2 tankar i huvudet!

Nej. Det är inte en annan fråga. Det är exakt samma fråga.
Du säger att föräldrarna borde förhålla sig till omsorgsbristen istället för att slåss mot systemet. Men hur förhåller man sig till en omsorgsbrist man inte fått dokumentation på?

Hur genomgår man varaktiga och genomgripande förändringar av brister vars underlag är spärrat för en?

MBP-anklagelsen föll. Samma underlag men ny rubrik. Och nu förväntas mamman acceptera den nya anklagelsen och förändra sig därefter.

Det är inte en rimlig ordning. Det är ett cirkelresonemang med juridisk förklädnad.

Och "slåss mot systemet på annat håll", när då? Elsa är hemma nu. Men LVU kvarstår. Journalerna är fortfarande spärrade. Mirakelkurens innehåll är fortfarande hemligstämplat. Och klockan tickar mot den dag då Lex Lilla hjärtat-lagen kan användas för att permanent bryta bandet mellan Elsa och hennes mamma.

Det finns inget "annat håll." Det finns inget "senare." Det är nu det gäller.

Att kräva att en familj slutar ifrågasätta ett felaktigt beslut och bara anpassar sig, det är inte pragmatism. Det är att be dem legitimera ett system som aldrig behövt bevisa att det hade rätt.



Hon berättade själv i poddar att hon förstod vad som var på gång. Hon agerade snabbt och laddade ner journalerna, för hon visste att de skulle spärras. Vilket också verkar ha skett.

Det enda hon sedan kunde försvara sig med i domstolen var de gamla journalerna och sin pensionerade överläkare, en specialist med ett helt yrkesliv inom barnmedicin, som gick igenom exakt samma journaler och gjorde en helt annan bedömning än barnskyddsteamets läkare.
Och ändå föll MBP-anklagelsen.

Men hade hon inte agerat i tid? Då hade Elsa kunnat hållas placerad i princip hur länge som helst på misstanke om MBP. Utan möjlighet till motbevisning. Utan insyn. Utan försvar.

Precis som Adams pappa (fallet Adam Uppdrag Granskning). Han hade alla bevis han behövde för att bevisa sin oskuld, men de gömdes bakom sekretess. Han friades i samtliga domstolsinstanser och tilldelades ensam vårdnad. Men socialtjänsten höll ändå kvar sitt grepp.

Det är inte två isolerade fall. Det är samma systemfel som drabbar gång på gång.
Och den enda skillnaden mellan de familjer som lyckas försvara sig och de vi aldrig hör talas om är inte oskuld eller skuld.

Det är hur snabbt man förstår vad som är på gång, och om man råkar ha rätt kompetens vid rätt tillfälle.

Hur många föräldrar tror du har samma tur som Elsas mamma hade att både ha ett så starkt vittne och känna till att man måste ladda ner alla journaler innan de spärras?