8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Ja du. Jag känner igen de här filurerna på långt håll och de är tyvärr vanliga inom socialtjänsten.
De förstör betydligt mer än de hjälper. Och får lön för det.

De klipper och klistrar samma cirkelresonemang mellan olika fall. Ny familj, samma floskler återanvänds. Barnets bästa. Föräldern saknar insikt. Samarbetssvårigheter. Det ser närmast identiskt ut oavsett vilket ärende man läser. Den som gått igenom några LVU-domar vet exakt vad jag pratar om.

Det är inte individuella bedömningar av individuella barn. Det är ett återanvänt manus med utbytta namn.

Och sedan klagar de på resursbrist och hög arbetsbelastning. Men vem har orsakat den arbetsbelastningen? Jo de själva, genom felaktiga placeringar som kräver omprövningar, överklaganden och externa utredningar som gång på gång hittar exakt samma brister.

De orsakar miljardkostnader för samhället. Barn far illa. Familjer förstörs. Och ingen bär ansvar.
För det finns inget personligt tjänstemannaansvar. Inga konsekvenser. Bara nästa ärende med samma manus och samma floskler.

Hur bisarrt är inte det?

Och vad som är mest bisarrt? Man får inte kritisera dem.

Elsas brev skickades när hon var placerad i jourhem hos en främling där det dessutom skedde stora förändringar gällande droppet vilket lär ha varit ytterst märkligt om man i flera år natt efter natt varit uppkopplad . Nu bor hon med sin pappa som åtminstonde tills föräldrarna separerade varit lika stor del i hennes liv som mamma .

Det är läkare dietist och sjuksköterska som har ansvar. Att följa upp måltider på sjukhuset är inget komplext och det gör man direkt om man finner svårt att förstå näringen genom regelbundna prover. Om flickan mått illa av tpn är det vården som skulle sänkt eller bytt exempelvis tpn sort. Det är inte mamman som har ansvaret för att vården gör prover, pratar med barnet osv. Undersöker barnet osv.

Mamman och barnet har säkert varit på sjukhuset 100 tals gånger.

Varför gjorde sjukhuset inte en anmälan tidigare fören efter mamman anmälde ?

Det var först vid läkarbesök någon månad innan omhändertagandet E pratade själv med läkaren innan dess förde mamman hennes talan vid varje kontakt , kanske bilden då blev en annan gällande mående och hur mycket mat som åts .

Att lägga in någon under veckor för att följa upp matintag är knappast realistiskt dessutom visar sjukhusmiljö inte en riktig bild av hur det verkligen fungerar i hemmiljö med den mat man äter hemma ( sjukhus- mat är knappt ätbar på många sjukhus )

Angående kritik socialsekreterare, enhetschef och socialnämnd.
(Socialnämnden hade okritiskt svalt socialsekreterarens och enhetschefens utsagor.
Så kritiken riktades till socialnämnden.)

I Gbg var det ett mycket välfungerande mellanstadie-barn som rycktes upp från allt hen höll kärt.
ALL (!) kontakt med mamman, syskon, morföräldrar, kamrater, skola, fritidsaktiviteter KLIPPTES AV (!) mot hens vilja.
Barnet blev mjölk-ko i ett familjehem via en stiftelse som inte stod under någon tillsynsmyndighet.
Göteborgs kommun hade inte något ramavtal med denna stiftelse...och detta arrangemang med "terapeuter" kostade mycket mer än vanlig familjehemsplacering.

Socialsekreteraren och hennes enhetschef sprang runt i Gbg och påstod att mamman var psyksjuk.
(Men deras utsaga stämde inte med verkligheten.
Mamman har aldrig haft psykisk sjukdom.)

Länstyrelsens sociala tillsynsenhet konstaterade i detta ärende följande lagbrott:
- BRISTANDE UTREDNING
- BESLUT PÅ BRISTANDE BESLUTSUNDERLAG.

Stadsrevisionen i Göteborg riktade också kritik till denna socialnämnd. Socialnämndens ordförande fick kicken. Med offerkoftan på.

Den enda påföljden "straffet" för socialsekreteraren och enhetschef blev att sitta och implementera BBIC.

Barnet fördes bakom ljuset och hölls gömd i flera år.

Barnet och mamman levde i ovisshet och fasa i flera år.

Barnet är nu vuxet.

Socialsekreterarens attityd var exakt som "adinas".
Undrar hur många familjer hon skadat...

Precis. Och det är sannolikt många.
Ulf Kristersson vet precis vad kritiken handlar om. Den handlar om LVU-processens utformning. Om spärrade primärkällor. Om socialsekreterare utan medicinsk utbildning som gör medicinska bedömningar utan personligt ansvar. Om barn som placeras baserat på berättelser som aldrig konfronteras med verkligheten.

Men han svarar inte på den kritiken. Han bygger en serie halmgubbar om muslimska konspirationer och kidnappade barn som omvandlas till kristna hos homosexuella par och kallar det desinformation.

Varför? För att svara på den verkliga kritiken skulle kräva att han öppnar Pandoras ask. Erkänner han att LVU-processen har strukturella fel måste han också erkänna att tusentals placeringar kan ha gått fel. Att miljarder kronor slösats på ett system som skadar de barn det ska skydda. Att ingen i kedjan burit ansvar. Det priset vill ingen politiker betala.

Så istället väljer han den enklaste utvägen. Diskreditera kritikerna. Blanda ihop legitim systemkritik med konspirationsteorier. Kalla det desinformation och säkerhetshot.

Det är inte ledarskap. Det är en överste systemriddare som skyddar systemet på bekostnad av de barn och familjer det misslyckats med.

Fallet Elsa och fallet Adam är inte desinformation. De är dokumenterade. De finns i domstolshandlingar som vem som helst kan läsa.

Och det är precis därför de är så farliga för systemet och varför dessa systemriddare kommer till undsättning, så fort sådana här fall blir offentliga.

Problemet är att de inte kan släppa LVU.
För släpper de LVU måste journalerna låsas upp. Låses journalerna upp kan mamman försvara sig och visa att allt var fel. Och framför allt förklara vad mirakelkuren egentligen bestod av.

Det är därför det är mer bekvämt för socialtjänsten att hålla kvar LVU och hoppas att det rinner ut i sanden medialt.

Tänk igenom vad de journalerna faktiskt innehåller. Exakt när droppet sänktes. Med hur mycket. Vilka instruktioner jourhemmet fick som föräldrarna aldrig fick. Vad som faktiskt förändrades i vården och varför Elsa förbättrades så snabbt att det beskrevs som anmärkningsvärt av läkarna själva.

Socialtjänsten vet vad som står där. Mamman vet det inte.
Och så länge LVU kvarstår behöver de inte berätta det.

Det är inte ett system som skyddar Elsa. Det är ett system som skyddar sin egen berättelse, med Elsa som gisslan.

Och Ulf Kristersson kallar det desinformation.

Håller helt med dig avseende det sista, allt talar verkligen åt ett håll även om somliga här sprider alternativa teorier som knappast står sig vid en nykter granskning.

Problemet som soc har är lite som du är inne på. Det finns inga vinnare på kort sikt och det är svårt att förutsäga utfallet på lång sikt. Det är ingen lätt uppgift och inget jag avundas.

Sen blir det givetvis fel ibland såsom i fallet Adam där en infekterad vårdnadstvist(om jag minns rätt) har lett till att mammans berättelser fick för hög tonvikt. Väldigt beklagligt, men det enda liknelsen fallen emellan är väl i praktiken åsikten att en mamma inte kan fara med osanning.

De båda fallen är mer lika varandra än man kan tro.
Adam var placerad felaktigt under lång tid. Varför? För när socialtjänsten väl placerat ett barn är det bara de som har insyn i vad som pågår bakom kulisserna. Domstolarna visste inte vad som gömdes. Nämnden visste inte. Hade de fått veta vad socialtjänsten höll undan hade Adam kommit hem långt tidigare.

Exakt samma konstruktion används mot Elsas mamma. Journalerna spärrades. Mirakelkurens innehåll förblir hemligstämplat. Skillnaden är att hon råkade ha rätt kompetens vid rätt tillfälle, hon var socionom själv och förstod hur processen fungerar. Därför laddade hon ner journalerna i tid. Därför kunde överläkaren och det är inte vilken läkare som helst, utan en specialist med ett helt yrkesliv inom barnmedicin, göra en helt annan bedömning än barnskyddsteamet.

Och vad hände? Alla misstankar om MBP avskrevs i domstol. Det var ju grunden för hela det första LVU-ingripandet. Den första orosanmälan tydde inte ens på akut livsfara, det framgår svart på vitt i dokumentationen. Det första omhändertagandet var ett renodlat maktmissbruk.

Men sedan byter man rubrik. Samma underlag. Samma spärrade journaler. Ny grund: omsorgsbrist. Och LVU fortgår.

Mamman har fortfarande inte fått syna korten om vad mirakelkuren bestått av. Precis som Adams pappa inte fick försvara sig mot socialtjänsten trots att han blivit friad i samtliga domstolsinstanser och tilldelats ensam vårdnad.

Det är systemfelet. Och det är ett extremt farligt systemfel.

För vad betyder det i praktiken? Det betyder att socialtjänsten kan placera vilket barn som helst utan konkreta bevis, gömma dokumentation som talar mot placeringen bakom sekretess och sedan låta det flyta på tills barnet blir vuxet.

Och med den nya Lex Lilla hjärtat-lagen kan föräldrar efter bara två år helt förlora kontakten med sitt eget barn, ett barn som kan vara placerat på falska och fabricerade grunder.

Är det ett bra system? Nej. Det är ett av de mest rättsosäkra system som finns i en demokrati som Sverige påstår sig vara. Och det drabbar inte bara de svagaste. Det kan drabba vem som helst.
Det är därför många med mig inte slutar prata om det.

Familjen måste hålla ihop , tillsammans mot de kommunala jävlar som är ihopgaddade med andra jävlar på olika myndigheter mot den lilla familjen, i syfte att kidnappa barnet tills vidare

Det har pågått hela tiden, i 100 år i Sverige, så det är inte systemfel, utan systemet och lagen ser ut på detta sättet. Bara de som drabbas personligt får ögon öppnat för det.

Därför att socialen redan gav order. De gör långa förberedelser för innan de tar sig på att kidnappa ett barn, genom att gadda ihop sig och ge olika order till alla ställen, där barnet och familjen vistas, även grannar, skola, dagis, arbetsgivare, fritidsaktiviteter och alla möjliga människor har blivit uppsökta.