Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Du har helt rätt – Ragges kommentar om huvudet är verkligen anmärkningsvärd! Jag missade den helt! Ragge säger att han "undrade om huvudet fanns kvar och menade med detta att han undrar om inte huvudet skulle kunna skvallra om på vilket sätt Catrine blev dödad. Han säger själv genom skjutning eller per strypning."
Men varför just huvudet? Varför skulle man inte kunna få ut information från andra kroppsdelar om hur hon dödades?

Det är också tveksamt om medierna vid den här tidpunkten hade kännedom och rapporterat om att huvudet saknades. Uppgiften bör ha varit känd enbart av polisen och CdC:s anhöriga. Att Ragge så tidigt nämner detta väcker frågor – hade han insiderinformation, eller var det en slumpmässig gissning?

Både Ragge och TÅ förhördes igen under 1999-utredningen. I Ragges fall verkar utredarna främst velat få bekräftat – ännu en gång – att CdC ringt honom efter den 10 juni, trots att det redan framgick tydligt i hans tidigare förhör från 1984 och 1985. De verkar också varit intresserade av ifall CdC inför Ragge någonsin nämnt någon adress i Solna. Det är underligt att de aldrig verkade misstänka att Ragge skulle ha haft vetskap om, eller varit inblandad i, CdC:s död.

Lägenheten på Forskålsgatan föemedlades antagligen av Catrine da Costa, varefter TÅ (och gud vet vem) övernattade där, tillsammans med henne.

BM var åkare. Han körde lastbil. Eftersom han också var socialt utslagen (han var bostadslös vid tiden för Catrine da Costas död) och umgicks med TÅ (som knappast var guds bästa barn) antar jag att han var bekant med alla skumma småindustriområden i innerstaden.

Det kan noteras att både TÅ och Ragge lämnade in bilar för lagning - Ragge lämnade Idas bil i närheten av Lugnet och TÅ lämnade sin in sin för lagning i själva Lugnet. Enbart dessa uppgifter borde få utredarna att tänka ett steg längre: dvs både Ragge, TÅ och BM borde känna till Eugeniavägen, som liknade Lugnet. Även utan Ragges historia om kastrullerna, borde de ha fattat att det fanns en koppling mellan TÅ:s gäng och Eugeniavägen.

Är man trygg med att lämna bilar i och omkring Lugnet, är man också trygg på Eugeniavägen ....

Kopplingen mellan BM, Ragge och Eugeniavägen (som Ragge beskriver) är en riktig bomb. En av de största bomberna i trådens historia. Åter igen vänds utredningen ut och in och upp och ner, mitt framför våra ögon.

I sammanhanget är det intressant att parallelläsa TÅ:s och Vinof:s förhör. Förhör med män i mogen ålder, som varit med förr och bör vara luttrade. Båda två beter sig konstigt, osäkert, svamligt och tämligen suspekt, trots att de inte är formellt misstänkta. De ger båda ett veligt intryck.

Om någon av dem var direkt inblandad i Catrine da Costas död, tycker man att de borde kunna hålla ihop sig och bete sig smartare. TÅ är så vag och svamlig att förhörsledaren ryter ifrån. Och Vinof är så svamlig, att man undrar om han är påverkad av något när han förhörs.

Jag upplever båda två som ambivalenta. Min gissning är att TÅ:s och Vinofs kretsar överlappade och att de hört "snacket gå" och att de inte vet hur de ska förhålla sig till saker de har hört och sett.

Notera också att TÅ handlade med bildelar och dylikt ... jag antar att han stötte på Stig Gladh flera gånger.

Jag missade också kommentaren om BO:s huvud - eller rättare sagt, jag missade att sätta den i sitt sammanhang. Ragge förhörs två veckor efter att BO har identifierats och han kan omöjligen veta vilka kroppsdelar som har hittats.

Vi kan också notera att BO faktiskt utsattes för strypning, enligt ett annat vittne (jag tror att det var Korsvall) som uppgav att BO hade "blåmärken på halsen" i juni 1984.

Om TÅ och BO satt fast i en sk "kontrollerande och våldsam relation", är blåmärken på halsen ett självklart inslag.

En annan grej: i den nya PDF-dokumenten nämner Ragge 2 samtal efter pingsten. BO ska ha ringt direkt efter pingsten och också senare samma vecka.

Ragges kommentar om huvudet är verkligen anmärkningsvärd. Han är det enda vittne som gissar på detta sätt, precis i början av utredningen. Det är flera saker som Ragge säger och gör, som är helt unika i början av utredningen:

- Han kopplar ihop ttvå namngivna, suspekta personer med Eugeniavägen
- Han föreslår två specifika dödsorsaker, varav en (skjutningen) är direkt kopplad till TÅ
- Han framför en teori om BO:s huvud!
- Han namnger två troliga gärningsmän
- Han misstänkliggör två personer som han känner väl, vilket innebär att han tar en stor risk

Att polisen släppte guldmaterialet som Ragge serverade på silverfat, är lika konstigt som att polisen underlät att undersöka Vinof & Co.

Och nu slår det mig ... det är möjligt att polisen behandlade TÅ, BM, Ragge och Vinof slappt av samma anledning. Om Dessa fyra män tillhörde samma sociala kretsar (vilket inte vore konstigt) är det möjligt att polisen hade samma problem med alla fyra. Man kanske inte ville gräva för djupt.

Vi ska inte heller glömma att Vinof var bilförsäljare i flera år och anställde flera bilmekaniker ...

Den möjliga kopplingen mellan honom och TÅ (en yrkesmässig koppling) är lätt att se.

En annan sensationell grej som Ragge påstår, är att Catrine da Costa hade "en fodran" på Åberg och Möller. De var skyldiga henne pengar, enlgit Ragge. Denna uppgift stämmer knappast med den sentimentala, förklenande offentliga bilden av Catrine da Costa. Hon var inte bara ett offer.

Att en bräcklig, prostituerad heroinist skulle kräva pengar av Åberg och Möller, har nog ingen utomstående kunnat föreställa sig. Och man undrar var hennes extrastålar kom ifrån ... Var kom överskottet ifrån? Från narkotikaaffärer, om ni frågar mig ...

När Ragge förhörs i början av september 1984, beskriver han två telefonsamtal efter pingsten.
Han uppger att BO ringde den 12:e eller 13:e juni och även två dagar senare. Det var under det andra samtalet som BO sluddrade, enligt Ragge. Han antog att det var BO som ringde.

Under det först samtalet efter pingst, framförde BO ett tydligt ärende, gällande uthyrning av en stuga. HOn sluddrade alltså inte då. Iaf inte så mycket att hon inte var igenkännbar.

Ragges uppgifter är alltså mer detaljerade än vi har trott.

Andra samtalet ringdes den 14:e eller 15:e juni och vi kan jämföra Ragges tidsangivelser med Sabas och Jan Ericssons tidsuppgifter. BO levde absolut efter pingsten.

När det gäller det första telefonsamtalet, kan Ragge tom precisera tidsspannet: 12.00-15-00.

Ragges trovärdighet borde ha ansetts vara hög. Men två månader senare är han bortglömd och Härm sitter anhållen, helt utan saklig grund.

Att BM hade inblick i da Costas kretsar, verkar ganska uppenbart, eftersom han verkade känna igen "någon eller några" av männen på foton, som polisen visade honom. Detta enligt Ragge. Vi kommer aldrig att få veta vilka foton som polisen visade för BM. Att han kände igen vissa av männen och bad Ragge att inte skvallra (BM sa inte vad han visste för polisen) är ytterst intressant.

BM kände antingen rädsla inför männen på fotona och/eller så kände han vissa av dem, och påverkades av personliga sympatier och överenskommelser.

Solida? Ironisk hoppas jag.

Det fanns en stor skillnad mellan läkarna. Thomas Allgén var just allmänläkare och knappast typen som tog med sig jobbet hem. Det var inte därför hans äktenskap kraschade. Förmodligen var det så enkelt som att han och hans fru inte passade ihop. Dessutom hade frun problem i vissa avseenden som gjorde att hon inbillade sig detta med övergreppen mot dottern. Han sysslade inte heller med att undersöka döda kroppar och var alltså inte forskare.

Teet Härm var en helt annan person. Han var åt det hållet du beskriver. Du gör här ovan samma sak som pöbeln gjorde när det begav sig och slår ihjäl och buntar ihop. I själva verket har polisen och utredare trots att de försökt hitta sådant inte kunnat hitta några tecken på att Allgén och Härm umgicks och tillbringade någon tid tillsammans förutom ytterst sporadiskt och väl förklarat till omständigheterna.

Att de två tillsammans skulle mörda och stycka Da Costa är och förblir helt osannolikt. Att Allgén skulle inneha fotografier av likdelar och lämna in dem på en fotohandel i Solna är lika osannolikt.

Jag är inte jurist och vi är inte på varandras svarta lista vad jag vet så du får gärna förklara om du vill vad en assisterande typ av vittnesmål innebär mer specifikt?

Problemet är som påpekats av mig och andra att vittnesmålen inte assisterar en större bild utan är fristående och osannolika och alltså utgör lösa ärekränkande påstående utan sammanhang som vilken person som helst skulle kunna göra mot någon annan men som utan stöd saknar allt eget bevisvärde.

Vad som finns av sådant stöd är en gjord identifikation av Thomas Allgén från fotohandlarna men den är också behäftad med kraftiga problem. Givet att påståendet i sig är extraordinärt och otroligt och att vittnesmålen kom flera år efter händelsen är bevisvärdet fortfarande mycket lågt.

Något kammarrätten fullständigt fick om bakfoten och vilket följaktligen utgör en stor del av rättsskandalen. De påstod felaktigt att något som hade mycket lågt bevisvärde istället var bevis bortom rimligt tvivel. Att de kunde påstå något så befängt var i sin tur uppenbarligen påverkat av att kammarrätten var fel plats att göra den bedömningen i en rättegång som kom att utgöra en moralisk domstol där mordrättegången togs i repris för att vissa människor inte var nöjda med den friande domen på den rätta arenan, brottsdomstolen, och där man kunde ursäkta sin brist på rätt kompetens och andra med det sammanhängande problem med att konsekvensen ändå ”bara” blev förlorat rykte och förlorade legitimationer.

Du har hittills inte kommit med minsta belägg för att jag skulle ha "hittat på saker och ting".
Återigen har du fel. Kritiken mot fotohandlarparets vittnesmål rör dels huruvida det har existerat några likbilder överhuvudtaget, dels huruvida de i sådana fall föreställde da Costa, dels att Allgén skulle ha varit kunden som lämnade in de påstådda bilderna. Detta har givetvis även prövats rättsligt.

En grundläggande förutsättning för akademisk utbildning är förmågan att tillgodogöra sig grundläggande information, att kunna argumentera någorlunda stringent för sin uppfattning samt att kunna redovisa sina källor. Prova det nästa gång.
Vad försöker du svara på här? Jag upplyste dig om att Kammarrätten lade föga vikt vid Christina Allgéns vittnesmål samt att dottern Allgén inte har avgivit något vittnesmål.
Hängning är en av de vanligaste självmordsmetoderna för båda könen.

Att Anne-Cathrine Härms föräldrar klandrade Teet Härm för hennes död är basal kunskap och en av de bakomliggande orsakerna till att misstankar väcktes mot Härm beträffande da Costa. Kände du inte till det förrän nu?

Ingen har däremot påstått att Allgén skulle ha någon som helst inblandning i Anne-Cathrine Härms död.
Du har alltså fantiserat fritt ännu en gång. Du påstod att läkarnas nära och kära skulle ha vittnat om att läkarna åsidosatt "legala skyldigheter avseende lik, privatliv, journaler, likfoton". Du kan inte hänvisa till något sådant vittnesmål, eftersom det inte finns.

Som jag tidigare har förklarat för dig rör ingen del av detta fall att läkarna skulle ha tagit med sig jobbet hem. Varken Härm eller Allgén har klandrats för att de skulle ha brutit mot patientsekretessen.
Så upprörd man kan vara. Jag diskuterar inte med dig. Jag påtalar när du sprider felaktig information.

Kommentaren om huvudet och den oklara dödsorsaken så pass tidigt i utredningen är ytterst anmärkningsvärd. Jag är mycket tveksam till att pressen rapporterat om vilka kroppsdelar som återfunnits och vilka som saknades när detta uttalande gjordes. Att man inte hade kunnat avgöra hur da Costa dött ser jag som orimligt att medierna hade kunnat få nys om så tidigt.

Oavsett är det intressant att Ragge hade rätt. Huvudet kom aldrig att återfinnas och dödsorsaken kunde inte fastställas. Såvitt jag vet är Ragge den enda som i ett så här tidigt skede för fram dylika tankar.

Om man hypotetiskt föreställer sig att Ragge hade kunskap om brottet kan hans funderingar tyda på att han visste att huvudet gömts undan mer effektivt än övriga kroppsdelar och att våldet mot CdC kan ha varit av flera slag. Om hon dels utsattes för strypvåld och sedan avled av exempelvis ett skott i huvudet vore det inte förvånande. Som medicinsk lekman torde Ragge dock ha ansett att strypvåld främst satte spår på halsen, inte huvudet.

När TÅ den 15 oktober utfrågas om väskan och tillhörigheterna i den bör det utgöra det definitiva slutdatumet för misstankarna mot honom. Om polisen fortfarande hade sett honom som en potentiell gärningsman vore det ju vansinne att avslöja vilka eventuella bevis som man hade hittat.

Jag undrar om det endast var Härm-fixeringen eller om något annat som fick polisen att avfärda alla misstankar mot TÅ, trots Ragges uppseendeväckande uppgifter.

Att Ragge så tidigt i utredningsskedet hade rätt om huvudet är fullständigt makalöst, på gränsen till absurt.

Jag sitter för övrigt just nu med den över 300 sidor långa C-sektionen av undersökningsmaterialet, där cirka 95 procent av handlingarna redan är kända. C-sektionen fokuserar främst på TÅ-spåret och innehåller inga tjänsteanteckningar eller PM där interna resonemang om skuldfrågan förs, förutom Allan Bäckströms preliminära tidslinje. Det saknas helt underlag bland dessa dokument som kan förklara varför TÅ-spåret senare övergavs. Jag kommer självklart att begära ut övriga sektioner (A, B, D osv.) för att se om det finns mer att hämta där.

Vad talar egentligen för att TÅ skulle vara oskyldig?

Han ger intryck av att vara uppriktigt orolig för CdC. Dessutom finns det där anonyma telefonsamtalet till CdC:s mor, där den som ringde lämnade numret till Saida Dahl. Det troligaste är att det var TÅ som ringde. Det är dock väldigt egendomligt att TÅ aldrig pressas om den saken. Tyckte inte utredarna att det var relevant att få klarhet i vem som ringde?

Jag är personligen mer benägen att rikta misstankarna mot BM och framför allt Ragge. Det beror främst på de uppgifter Ragge själv lämnat – och på det faktum att polisen aldrig genomförde några bakgrundskontroller på vare sig honom eller BM.

Kronofogden

Ett annat talande inslag är att det första förhöret med Ragge den 23 augusti avbryts när Kronofogden dyker upp. Det tyder på att hans tillvaro höll på att rasa samman – precis som Möllers gjort – och att båda var socialt utslagna vid den här tiden.