Citat:
Ursprungligen postat av
Tearsinrain
Visste inte om jag skulle lägga det här eller i psykologi men vi testar här. Och svårt att få med hela historien i rubriken. Men kände mig sugen på att höra flashbackares åsikter om detta.
En kompis, numera före detta kompis skriver till mig att hennes pojkvän slår henne. Jag var aldrig jättenära henne eller något men hon har tydligen svårt med vänner och anförtrodde sig till mig. Jag frågar var hon ska ta vägen och om hon har nånstans att bo då de var sambos och hon svarar "nej jag ska tillbaka dit igen senare ikväll, jag har inga vänner eller familj"
Jag reagerar såklart starkt på detta och skriver "men du kan ju inte åka till en person du just dumpat som slår dig?" och efter mycket skrivande fram och tillbaka erbjuder jag mig att låna pengar till henne för att bo på hotell, jag nämner att jag inte har mycket pengar vilket hon vet då jag är sjukskriven och hon svarar "men det är dyrt med hotell här, är du säker? Jag får lön om några dagar" jag erbjuder även henne ett tillfälligt boende hos en släktings sommarhus (det här var i vintras) som hon tackar nej till för hon säger att hon har nån kompis som kanske kan fixa nåt. Hon tackar iaf. ja till lånet till hotell. Dagen efter skriver hon tacksamma meddelanden om hur skönt det var att bo på hotell hit och dit. Sen skriver vi lite då och då och kollar läget och hon verkar bo i nån kolonilott tillfälligt. Efter några månader skriver jag och frågar om jag kan få tillbaka pengarna då jag behöver låna pengar till en annan person. Då får jag ett aggressivt rent av elakt meddelande tillbaka. Jag tänker att jag låter det vara för hon har en dålig dag eller nåt och sen frågar jag igen lite senare och då får jag ytterligare ett elakt meddelande.
Jag får kring denna tid veta från andra vänner att hon anklagat typ alla sina ex för att slå henne. Bland annat en jag känner som jag har väldigt svårt att se att det skulle stämma. Han själv säger att hon slog honom och att han knuffade undan henne.
Jag börjar misstro hennes berättelse och skriver till slut "Jag har varit snäll och försökt hjälpa dig när ingen annan gjorde det och du är elak tillbaka? Varför? Jag vill ha mina pengar för det är kris för en annan person jag känner som behöver låna. Om du inte betalar kommer jag skicka detta till kronofogden" då svarar hon "gör det" vilket jag gör och till Kronofogden säger hon att jag gett henne pengarna. Innan jag betalar avgiften skriver jag ett sista meddelande och skickar en Swishförfrågan om att jag drar tillbaka det från KRF om hon betalar, det är allt jag bryr mig om. Trots att jag har solklara bevis från vår konversation där det är solklart att jag skrivit att det rör sig om ett lån. Då går fallet vidare till tingsrätten (blir så om hon påstår att jag ljuger)
Hon skriver till tingsrätten "jag tjänar bara si och så mycket och har inte råd att betala tillbaka honom" För det första får jag ut mindre pengar än henne vilket är komiskt i sammanhanget men det är ju totalt irrelevant för sakfrågan. Men vänta nu. Hon skrev ju till kronofogden att jag gett henne pengarna? Varför ska hon betala tillbaka något om det varit en gåva? Hon erkänner ju indirekt till tingsrätten att jag de facto har lånat ut pengarna och att det aldrig varit frågan om nån gåva. Jag har all denna konversation sparad och har skickat den till tingsrätten.
Så nu kommer hon få betala krf-avgift, avgift till tingsrätten och hon har förlorat den enda vän som ville hjälpa henne och har dessutom indirekt erkänt att hon har fel i något där jag har fullt med bevis.
Frågeställning: Hur i helvete tänker en sån människa? Hur kan man vara så korkad. Nu kommer hon få en större skuld som tickar på med ränta. Det enda jag kan tänka mig är att hon trodde att jag inte skulle gå vidare med det. Men för mig handlar det om princip och inte om pengar och eftersom jag vet att jag har rätt betalade jag med glädje avgiften till krf och tingsrätten för jag vet ju att jag har alla bevis på min sida och i ett sånt här mål är det upp till henne att bevisa att pengarna de facto var en gåva vilket hon inte kan bevisa öht. och jag har ju dessutom solklara bevis för att det var ett lån och hon har själv skrivit som en idiot till tingsrätten att hon inte har råd att betala sin skuld vilket säger emot att det skulle vara en gåva... Hon förlorar dessutom en av få personer som genuint brydde sig om henne som vän. För lite småpengar...
Nu kanske vissa tänker att det är dåligt av mig att inte ge pengarna till henne som påstår sig bli slagen av sitt ex (de kanske fortfarande är ihop. Jag vet ej) men det verkar alltså vara skitsnack och att hon är den som är aggresiv vilket hon visar mot mig som bara varit snäll och lånat ut pengar och får elaka sms när jag frågar om när hon ska betala tillbaka när hon ursprungligen skrev att jag skulle få pengarna några dagar senare. Rätt ska vara rätt och jag bryr mig inte om pengarna.
Hon slösar dessutom på allas tid och svenska skattepengar. Jag tänkte ta upp det i muntliga förberedelsen. Typ bara säga "jag tycker det här är slöseri med allas tid och svenska skattepengar, bevisen talar för sig själv, jag behöver inte säga mer"
Det säger mycket om dig själv som är hämndlysten och vill plåga en redan skör människa.
För att du ska få rätt och är snål.
Du borde få 10.000 kronor i böter för att du utnyttjar statens resurser i din vendetta. Du kanske trodde att du ska få knulla henne för att du varit så snäll och lånat henne tusen kronor?
Det verkar finnas mer i den historien som du inte berättar.