Hur orkar ni psykiskt med alla hjärntvättade idioter och den här världen?

Jag mår så dåligt. De är så värdelösa. De tänker inte alls. Massmänniskorna är helt omöjliga att ha att göra med. Hur gör ni när ni umgås med dem? Går ni typ in i en skådespelarroll och pratar med dem som man gör med barn och senildementa gamlingar, eller säger ni alltid rakt ut det som är sant? På en skala 1-10, hur jobbigt tycker ni nationella att det är att umgås med de hjärntvättade fårskallarna?

Jag tänker att jag är den dummaste av de alla och alla andra genier förgyller mitt eländiga liv.

Jag gillar dom.
Jag besöker dom dagligen på flashback.

Jag bryr mig inte om vad någon annan tänker eller tycker. Det är lösningen på ditt problem.

Hur lär man att inte bry sig vad någon annan tänker eller tycker?

Folk är hur dumma som helst. De tror skvaller är det samma som att veta någonting om dig.

Vadå lär sig? Hur lär jag mig bry mig om vad andra tycker och tänker? Samma sak.

Jag bryr mig vad andra tycker och tänker. Hur slutar jag med det? Det är ren idioti att bry sig men jag gör det ändå varje dag.

Bukar säga det jag känner och vad jag tänker till som är närmast, det är som man påverkar mest så är där man kan göra störst skillnad.

För övrigt så är jag van, man pratar mycket till och om varandra men i överhuvudtaget ingenting av värde eller sanning…

Allt är en scam och allt är bs. Dom som sytt ihop och dom som håller det flytande har det nog. På lämna att det kollapsar… viltet inte så skoj för..

Vägen ut är kärlek och förståelse..

Jag tänker inte på dom, umgås inte med dom och blir därför inte drabbad av dom heller. Men jag kan ibland vara lite avundsjuk faktiskt för livet hade varit så mycket enklare och man hade antagligen också mått bättre om man bara va en NPC formad av sin omgivning.

Det enda som jag stör mig på i vardagen är missförstånd kring kärlek och de patetiska missfoster det skapar.

Kärlek är inte endast något mjukt och ömt, det kan vara hårt och stundvist brutalt. Jag tänker på tillrättavisning och fostran. Inte säger man åt ett barn att sluta med ett skadligt beteende för att man hatar honom till exempel.

Bland ungdomar och vuxna så avfärdas ofta kärlek som mobbning eller något destruktivt. Visst kan jag förstå att oönskad kärlek från en främling är något dåligt. Samtidigt, när spikar som sticker ut inte hamras in så leder det till att missfoster löper amok. När katten är borta så dansar råttorna på bordet sort situation.

Det finns vuxna människor som läser bibeln och inte förstår varför man ska vara rädd för Gud. Det handlar inte om att vara troende eller ej, de förstår inte konceptet med att känna fruktan inför en auktoritet eller fadersfigur. De har aldrig haft en riktig far och det märks.

Där har du svaret.

Mitt tips är att inte ägna en massa tid och energi åt sånt man ändå inte kan påverka. Hjärntvättade idioter går att undvika. Fokusera på positiva saker och personer för dig råder jag TS till.