Citat:
Ursprungligen postat av
MeggieCleary
Jag har arbetat med dementa i 40 år och jag har aldrig hört några ”fantasier” från dessa om att de skulle ha blivit utsatta för sexuella övergrepp. Det är inget dom hittar på.
Oftast handlar vanföreställningar om att de har blivit bestulna på allt möjligt, från plånbok till gammal tandborste.
Även fast det aldrig har funnits någon plånbok på demensboendet.
Att de numera blir våldtagna är inget som förekom förr, det är ett nytt fenomen.
Dementa har oftast svårt att berätta vad som har hänt vilket gör dem till lätta offer för övergrepp. Det kan däremot visa sig som ökad oro, sömnsvårigheter och rädsla för personalen.
En fruktansvärd utveckling!
Det är möjligt det du säger. Men det går inte att prata om vanföreställningar i termer av "att det avser stölder, men inte övergrepp" eftersom att det handlar om just vanföreställningar. Lika väl som det kan handla om stölder, lika väl kan det handla om övergrepp...och lika väl kan det handla om någonting helt annat.
Denna frågan är dessutom mycket mer komplicerad än "sanning" eller "lögn". I ett sexualbrottsfall med kontexten hemtjänst så skulle det ju kunna vara så att hemtjänst-personalen hjälper till med t ex duschning eller insmörjning av underlivet - varvid vårdtagaren inte uppskattade sättet personalen gjorde det på, eller uppfattade det som att det blev för intimt. Då kan det mycket väl vara så att vårdtagaren upplever detta som ett övergrepp när det kanske inte alls var personalens avsikt. Jag säger inte att det alltid är så eller att det ofta förekommer. Jag bara understryker att det finns situationer där vårdtagaren KAN hävda övergrepp, fast det inte varit fallet, och där vårdtagaren för den sakens skull inte behöver ha ljugit. Givetvis kan också omständigheter som demens, sjukdom, dålig syn, dålig hörsel påverka sådant här.
Bortser vi från sjukdomsbilder och vanföreställningar så ligger det nära till hands att resonera utifrån att en äldre person inte har någon anledning att ljuga om någonting sådant här. Men det måste ses både ur en subjektiv och objektiv synvinkel. För det kan ju vara så att just den här vårdtagaren har "anledning" att ljuga. Det kan vara massor med anledningar: Man kanske vill ha uppmärksamhet, de anhöriga kanske inte hälsar på så ofta - man känner sig ensam/bortglömd. Det kan vara så att man inte tycker om hemtjänstpersonalen ifråga...man kanske inte tycker om manlig hemtjänstpersonal överlag...man kanske inte vill ha hemtjänst ö.h.t och därför försöker ta sig ur detta. Så även om det på ett generellt plan inte finns anledning för en vårdtagare att ljuga, så kan ju så vara fallet i enskilda fall.
/Nu tror inte jag att sådana missuppfattningar eller lögner är vanliga. Men jag ville bara understryka att man varken ur hälsosynpunkt eller rent juridiskt bara kan bortse ifrån sådant.