Citat:
Ursprungligen postat av
KrimHist
Uttalandet av chefsläkare i Västerbottens-kuriren 4/1 1984 "Det är lätt att vara efterklok, men det fanns inget som tydde på att pojken skulle göra mamman något ont."
Det handlar dock inte så mycket om att vara efterklok, utan att de, läkarna, vet lika mycket (eller litet) som vanliga människor vet; om vad en människa kan tänkas göra eller kommer att göra. Det är nämligen en helt omöjlig bedömning att göra eller ta på sig.
Så frågan handlar om
ärlighet inom kåren. Men eftersom det inte går ihop med vad samhället vill projicera, läkarnas egon och vad människor kan tänka sig för "minsta del" i varför en farlig människa ska få en chans och släppas ut, låter sig egentligen alla luras och ingå i vad läkarnas ord blir angående aktuell person.
Att hålla alla "bevisade farliga" inlåsta för livet, eller att deras potential/risk åtminstone är förhöjd jämfört med andra, är nog en ekonomisk och logistisk omöjlighet. Så man tvingas att släppa ut några då och då. Men sanningen är att ingen vet vad som pågår inuti en människa eller vad fasiken som får en människa att göra det den gör.
Historien är full av läkare och experter som har bedyrat att seriemördare och andra dårar inte innebar en risk för andra och sedan varit instrumentala i varför de kom ut i det fria igen.
Att man är människa "tyder på" att man kan/ska göra något ont.
En aspekt som hade varit mycket mer intressant och relevant att ge sig på från ett samhällsperspektiv än att låta hjärndöda floskler styra.
Läkarna borde bara säga som det är: Vi har ingen aning om vad som kan hända.
