Ateister vs kristna debatt

Sist kollade var det bara fadern sonen och den heliga ande.
Alla andra människor gav gåvor och tillbad odjurets makt.

Men sen har vi lammen som ännu är ovetande om verkligheten.
Kämpa vidare för en dag ska det bli allmänt känt, upplysningstid.

Tänk hela tiden på paranormalt folkslag förlorade sitt liv till ockult.

Vänd dig till herren och bli förlåten. Hallelulejah the power of the lord kan återställa din talförmåga. Du ska bli sammanhängande återigen.

Titta, kollega15 skriver också osammanhängande inlägg. Han försöker ta din plats. Tänker du bara låta det hända? Visa vad du går för!

(FB) Ateister vs kristna debatt

Jag sitter inte och leker låtsas radio ufo hela dagarna som planeten tellus tror på.
Ingen tar åt sig särskilt länge.
Vad lite fri luft ni har rätt till.
Är det någon mm per 10.000 meter?

Det märks rätt tydligt att många här inte ens debatterar det kristna budskapet längre, utan sina egna föreställningar om kyrklig moralpanik.

Så fort ämnet blir kropp, sexualitet eller synd verkar halva tråden falla in i samma reflex: antingen ska allt reduceras till hån, eller så ska varje kyrklig ryggmärgsreaktion behandlas som om den vore liktydig med Jesu ord.
Men det är just där dimman ligger som tätast.

För det första: att vissa kyrkor genom tiderna gjort onani till en enorm skuldfälla betyder inte att Bibeln gör det med samma tydlighet.
Folk hänvisar gärna till Onan, men texten handlar om något helt annat än ett allmänt förbud mot onani. Den handlar om plikt, svek och avsikt.

För det andra: om man nu vill diskutera kristendom seriöst, då får man faktiskt skilja mellan Kristus och människors religiösa kontrollbehov.
Jesus framstår gång på gång som betydligt mer upptagen av hjärtats hårdhet, hyckleri, högmod och brist på barmhärtighet än av att göra varje kroppslig drift till ett rättsfall.

Det är lite talande att så många som säger sig avsky religion ändå omedelbart låser fast kristendomen i dess mest neurotiska och människofientliga tolkningar.
Som om det bara finns två lägen: total moralism eller total hånfullhet.

Men sanningen brukar inte bo i ytterkanternas skrän.

Den som verkligen vill förstå måste först sluta njuta av förvrängningen.
Annars blir debatten bara ännu ett torn av ord där alla talar, få lyssnar och ingen längre bryr sig om vad som faktiskt är sant.

Där någonstans ligger kanske den verkliga synden i sådana här trådar:
inte att människor ställer svåra frågor
utan att så många verkar älska karikatyren mer än sanningen.

Bra att du öppet säger att du inte vet om själv tillfredsställelse är en synd eller inte. Du har annars varit benägen att komma med väldigt säkra påståenden.
Men, hur kan det då komma sig att kristendomen traditionellt varit väldigt sexualfientlig? För du vill väl ändå inte påstå att den inte är/varit det?

Detta resonemang påminner mycket om snacket om kommunismen. De kommunistiska länderna var inte kommunistka i sann bemärkelse, så den sanna kommunismen har aldrig prövats.

Kan du möjligen nämna några Krista samfund som inte har en negativ och restriktiv sexualsyn som inte präglas av moralpanik? Vi nöjer oss med att du nämner tre samfund.

Varför är kyrkorna i allmänhet så sexualfientliga, enligt din mening?

Jämförelsen med kommunism låter träffsäker vid första anblick, men den faller när man skär igenom den.

Kommunism är ett system som ska byggas.
Kristendom, om vi talar om Jesus, är inte ett system. Utan ett ord som går rakt in i människan.

Det ena formas utifrån.
Det andra prövar det som redan finns inom.

Att då peka på historiska uttryck och säga “detta är kristendom” är som att peka på skuggor och kalla dem ljus.

Det som sker gång på gång och som sker här i tråden, är att människor tar det som vuxit fram runtomkring och gör det till själva kärnan.

Men det är just där varningen ligger.

För redan tidigt talas det om hur budskap förvrids, hur människor sätter sig själva i auktoritetens plats, hur det som började i frihet långsamt binds upp i regler, rädsla och kontroll.

Det är inget mysterium.
Det är människans natur.

Din fråga om “tre samfund” bygger på en föreställning som i sig är felriktad.

Som om sanningen måste kunna pekas ut i tre organisationer, tre namn, tre strukturer. Annars faller allt.

Men sanningen låter sig inte fångas så enkelt.

Den visar sig i riktning, inte i perfekta system.

Och visst finns det skillnader:
vissa miljöer har gjort sexualitet till en skuldfälla,
andra, som Svenska kyrkan, lämnar större utrymme för samvete, ansvar och personlig tolkning.

Inte som en slutpunkt.
Men som en antydan om att allt inte är låst i samma mönster.

Men den verkliga frågan ligger djupare än så.

Varför väljer du konsekvent att läsa kristendomen genom dess mest förvridna uttryck,
när själva kärnan pekar i en annan riktning?

Är det för att det är enklare att angripa det som redan är förvrängt
än att ta sig an det som faktiskt utmanar?

För det är där skiljelinjen går.

Inte mellan troende och ateister.
Inte mellan kyrkor och kritiker.

Utan mellan de som söker det som är sant
och de som nöjer sig med att slåss mot det som är lätt att avfärda.

I den kampen är det inte alltid den som ropar högst som ser klarast.

Det är rätt vanligt att Bibeln beskrivs som om den i grunden handlar om kontroll, moralpanik och regler kring kroppen.

Men läser man faktiskt vad som står, dyker en annan linje upp gång på gång.

“Människan ser till det yttre, men Herren ser till hjärtat.”
(Första Samuelsboken 16:7)

Alltså ett tydligt skifte bort från fasad och yta.

Och vidare:

“Herre, öppna hans ögon så att han ser.”
(Andra Kungaboken 6:17)

Som om problemet inte främst är brist på fakta
utan att man inte ser det som redan finns där.

Samtidigt sägs:

“Jorden skall bli full av kunskap om Herrens härlighet, liksom vattnet täcker havet.”
(Habackuk 2:14)

Inte som ett tvång.
Utan som något som en dag blir uppenbart.

Och mitt i allt detta:

“Jag bor i det höga och heliga, men också hos den som är förkrossad och ödmjuk i anden.”
(Jesaja 57:15)

Inte hos den som har rätt formuleringar.
Inte hos den som vinner debatten.
Utan hos den som släppt behovet av att framstå.

Och så den där raden som inte riktigt passar in i vare sig moralism eller hån:

“Smaka och se att Herren är god.”
(Psaltaren 34:9)

Inte: bevisa först.
Inte: argumentera färdigt.

Utan: pröva.

Man behöver inte tro på detta.

Men det blir svårt att samtidigt hävda att allt bara handlar om kontroll och regler, när texterna själva gång på gång pekar bort från just det
och in mot hjärtat, ödmjukheten och det som inte alltid låter sig fångas i enkla kategorier.

Believers intend to rules. Atheists mocked religion.

Det beror på vad man menar med sexualfientlig, kristendom är väl inte fientlig mot sexualitet så länge det är mellan två gifta personer.

"The one who looks at a woman with lust has already committed adultery with her in his heart", säger Jesus. Det är alltså en synd att ens tänka snuskiga tankar om en kvinna som man inte är gift med, vissa kanske ser det som överdrivet, men jag kan förstå varför det är fel.

Varje människa är skapad av gud, med ett oändligt värde. Att tänka snuskiga tankar om någon är att reducera den till ett objekt, man tar ifrån den dens mänskliga värde inuti sitt huvud. Sätter man detta i system så kan man hamna i en situation där man avhumaniserar människor utan skam och ser dom dom njutobjekt istället för själar.

Att ligga utanför äktenskap kanske inte låter så illa för ateister heller, men problemet är att man inte älskar dom som man ligger med då. Det blir två personer som utnyttjar varandras kroppar och sen slänger bort varandra. Det leder till alla möjliga situationer med triangeldraman, oönskade bebisar, känsloband som sitter kvar, avtagande empati och psykologiska problem. För ett samhälle så är äktenskapsbrott ett problem.

Fast dock så gifter sig folk senare nu. Tidigare i historien gifte sig väl folk när de var typ 18 tror jag? Nu när folk inte gör det i regel så känns nog reglerna om äktenskapsbrott hårdare, de blir svårare att följa. Men det förändrar inte poängen.