8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Hela problematiken efter omhändertagandet som framkommit i media handlar ju om att socialtjänsten har agerat egenmäktigt och att föräldrarna inte fått den information och delaktighet som lagstadgad vårdplan, genomförandeplan och SIP ska ge.

Nej, det är faktiskt bara du som pratar om vårdplan, genomförandeplan och SIP.

Det som däremot har snurrat i media är att vissa uppgifter i barnets journal skyddas av sekretess även gentemot vårdnadshavarna. Det tycker människor utan kunskap på området är upprörande emedan människor med kunskap på området förstår att det kan finnas uppgifter i barnets journal som, om vårdnadshavarna fick tillgång till dessa, skulle kunna skada barnet. Därför görs en menprövning som leder till ett överklagningsbart beslut om sekretess. Överklagande sker till kammarrätten inom tre veckor. Det är exakt samma regler som för alla andra allmänna handlingar.

Jo, du pratar om hur det ser ut på pappret, men den verkliga världen verkar du inte vilja ta i. För i praktiken räcker det inte att begära ut dokumentation. Domstolarna går i princip alltid på socialtjänstens linje.

Sedan måste man också komma ihåg en sak: socialtjänsten håller inte några “tre veckor”. I verkligheten kan de sega, förhala, spela oförstående och till och med skicka fel dokumentation.

Och vem ska stoppa dem?

Det finns i praktiken inga konsekvenser när de drar ut på tiden eller vägrar visa vilka kort de faktiskt spelar med mot föräldrarna.

Det du beskriver stämmer kanske på pappret, men inte i verkligheten. Det blir mest en uppräkning av lagar och regler, som om socialtjänsten konsekvent följde dem.

Det gör de inte.

I den verkliga världen ser det helt annorlunda ut.


Ringer det inga klockor från fallet Adam förresten?

Vad var det socialtjänsten gjorde där? Jo, de såg till att pappan inte fick ta del av vårddokumentationen, med hänvisning till att det skulle "skada" Adam. Men vad handlade det egentligen om?

Jo, klassikern.

All central bevisning som talade emot en placering hade helt enkelt gömts undan bakom sekretess.

Och just därför går det inte att med säkerhet veta vad som faktiskt ligger till grund för besluten i sådana här fall. När socialtjänsten kan undanhålla dokumentation med hänvisning till sekretess, försvinner möjligheten till verklig insyn, inte bara för föräldrarna, utan i praktiken även för domstol och nämnd.

Det vi däremot vet är detta: Kaliber hade aldrig kunnat göra ett reportage om det här fallet om inte mamman redan hade genomskådat de bisarra spelreglerna i LVU-processen och agerat därefter.

Ja, det är ett allvarligt samhällsproblem att de allra flesta antingen inte förstår eller bryr sig om lagkraven. Därför blir konsekvenserna de som kurt-sune så föredömligt tydligt beskriver. Allt hade dock blivit mycket lättare om folk hade fokuserat mer på lagkraven än på sina åsikter.

Ja, precis. Det som systemriddaren verkar blunda för är att socialtjänsten i praktiken har full kontroll över vilken dokumentation som lämnas vidare till nämnden och domstolen.

Föräldrarna får inte ta del av allt som faktiskt finns i handlingarna. I stället förväntas de bemöta en färdigklippt och tillrättalagd utredning.

Men hur i hela fridens namn ska de kunna upptäcka fel, eller ens förstå vad som är fel när just de uppgifterna har dolts, både för dem och för domstolen?

Det är en fråga som ingen systemriddare verkar kunna ge ett rakt och rimligt svar på.

Och just därför är SIP så viktigt. Där är föräldern med i rummet. Det som sägs dokumenteras öppet, och det finns inte samma utrymme att gömma sig bakom sekretess gentemot den som själv deltar i mötet.

Ja, och därför borde ombuden direkt agera på processuella brister som dessutom går snabbt att hitta och dokumentera. Det första domstolarna tittar på är ju att all formalia är korrekt. Så länge ingen påtalar dessa processuella brister så får de passera.

Det här bjuder jag på:

Hej, jag vill ha ut all dokumentation som finns i ärendet XXX.

Det är det enda som behövs, man behöver inte ens skriva skyndsamt för det går inte snabbare för att man gör det.

Tycker man att man socialtjänsten (eller någon annan myndighet för den delen) bedömer att för mycket omfattas av sekretess överklagar man till kammarätten, hur man gör ska framgå av en besvärshänvisning som bifogas beslutet. Överklagandet ska skickas till myndigheten men ställas till kammarätten och måste ha ankommit kommunen ske senast tre veckor efter beslutet om att inte lämna ut hela handlingen kom dig tillhanda.

Sen gör kammarätten en prövning av den sekretessgrund i OSL som myndigheten hävdat vara tillämplig. Rätten tittar på handlingen och de uppgifter som finns där i och bedömer om den åberopade sekretessgrunden är tillämplig.

Om jag minns rätt så ger Kammarrätten den klagande rätt i mer än hälften av ärendena enligt en studie från Mittuniversitet som gällde ärenden från 2017 till 2019, jag hittar tyvärr inte tillbaka till den så jag kan inte uppge källa mer än så just nu.

Gör myndigheterna fel så ofta? Nej, men för att inte riskera att bryta mot tystnadsplikten vilket det kallas när en uppgift som skulle ha omfattats av sekretess istället hamnar ute hos allmänheten är det bättre att tillämpa de sekretessgrunder som är tillämpliga tämligen strikt. Domstolen berättar om man skulle göra en för strikt bedömning genom att visa ärendet åter till myndigheten för ny handläggning.

Jag lovar, detta sker dagligen hos alla myndigheter i hela Sverige, även hos socialtjänsterna.

Så här ser det ut i den verkliga verkligheten, varje dag. Hur många handlingar har du begärt ut?

Vet du vad materiell processledning är? Eller officialprincipen?

Får bristerna verkligen passera? Har du några målnummer där det skett?

Har du också fastnat i SIP nu? Ni är ju för roliga! Kan vi inte bara förhålla oss till verkligheten som den faktiskt ser ut och fungerar?

Jag fattar ärligt talat inte vad det är ni tror socialtjänsten kan skydda bakom någon sekretessbestämmelse som talar till föräldrarnas fördel i den typ av mål vi pratar om. De uppgifter jag kommer på som kan finnas talar vanligtvis till föräldrarnas nackdel. Typ känsliga detaljer som framkommit vid en läkarundersökning av ett äldre barn som har rätt till integritet. Identitet på referenspersoner som kan komma att utsättas för hot är ett annat exempel.

Kan du försöka (jag vet att du har riks-svårt för detta) hitta på ett exempel på uppgifter ni tror socialtjänsten har gömt och som skulle ha betydelse för målets avgörande?

Så här står det i OSL 10 kap 3 §:

" 3 § Sekretess hindrar inte att en enskild eller en myndighet som är part i ett mål eller ärende hos domstol eller annan myndighet och som på grund av sin partsställning har rätt till insyn i handläggningen, tar del av en handling eller annat material i målet eller ärendet. En sådan handling eller ett sådant material får dock inte lämnas ut till parten i den utsträckning det av hänsyn till allmänt eller enskilt intresse är av synnerlig vikt att sekretessbelagd uppgift i materialet inte röjs. I sådana fall ska myndigheten på annat sätt lämna parten upplysning om vad materialet innehåller i den utsträckning det behövs för att parten ska kunna ta till vara sin rätt och det kan ske utan allvarlig skada för det intresse som sekretessen ska skydda."

Det är faktiskt inte mycket socialtjänsten kan göra åt att det står så här i lagen, man får helt enkelt tillämpa den. Men som sagt jag förstår inte, vad är det för uppgifter ni tänker er träffas av "en sådan handling eller ett sådant material får dock inte lämnas ut till parten i den utsträckning det av hänsyn till allmänt eller enskilt intresse är av synnerlig vikt att sekretessbelagd uppgift i materialet inte röjs" som skulle ha någon betydelse för att ett LVU inte ska kunna beslutas och skulle kunna sekretessbeläggas med framgång?

Kul att du fått en ny idol! Jag är dock inte så imponerad av valet.

Kan du inte bara ringa till någon instans som du litar på och fråga om du har rätt?

Du har dock helt rätt i att man, enligt LVU som är det vi pratar om nu, måste ange ett mål med vården. Görs inte det så är det ett formellt krav som inte är uppfyllt i ansökan och ansökan kan därmed avvisas. Missar man att yrka detta i förvaltningsrätten är det läge att göra det i kammarätten. Men till 99,9% kommer domstolen ex officio ta hand om frågan och begära en komplettering eller avvisa ärendet.

SIP tillämpas inte som du tror att det gör. Du får gärna tycka att det borde vara på annat sätt men så ser faktiskt inte den verkliga verkligheten ut.

Socialtjänsten kan använda det urval som passar dom bäst, tolkningen av materialet kan göra att viss material som är viktigt inte kommer med.

Varför inte bara följa en rättssäker utredning precis som övriga brottsutredningar gör ?

Både barn och vuxna drabbas av socialtjänstens inkompetens

Tyvärr handlar det inte bara om inkompetens.
Att selektivt välja bort material som talar mot en placering är ofta fullt medvetet från socialsekreterarens sida. Det är givetvis inte tillåtet enligt lagar och regler, men det är ingen utomstående som kontrollerar det. Särskilt inte om materialet lagts bakom sekretess. Vilket i allra högsta grad förekommer.

En annan metod som förekommer är så kallad "saltning." Socialsekreteraren saltar berättelsen och lägger till negativa värdeord, skärper formuleringar och adderar påståenden som saknar stöd i journalutdragen. Allt för att få bilden att se betydligt värre ut än vad den faktiskt är.

Det här är mycket enkelt att kontrollera. Lägg beslutsunderlaget bredvid motsvarande journal och jämför. Svart på vitt.

Men domstol och nämnd gör inte den kontrollen. Den måste föräldrarna göra själva och under extrem tidspress, i chock och med ett juridiskt ombud som har några timmar på sig.
Rättssäkert? Absolut inte.

Det här kommer ingen systemriddare att kunna bemöta. Men jag välkomnar gärna en förklaring.
Förklara hur det kan vara acceptabelt att en socialsekreterare selektivt väljer bort material som talar mot en placering.

Förklara hur det kan vara acceptabelt att beslutsunderlag saltas med påhitt utan journalstöd. Förklara hur det kan vara acceptabelt att ingen utomstående kontrollerar om det som presenteras för domstolen stämmer överens med originaldokumentationen.

I ett brottmål hade det här varit fullständigt oacceptabelt. En åklagare som undanhöll bevis hade riskerat sitt jobb. En åklagare som saltade sitt underlag med påhittade uppgifter hade åtalats för tjänstefel.

Men i förvaltningsrätten kallas det ett förvaltningsrättsligt fel
Och ingen straffas.

Det är hela skillnaden mellan ett rättssystem och ett godtycklighetssystem.