Är psykläkare sjuka i huvudet?

Kvinnliga psykopater återfinns särskilt inom sjukvården hävdar Robert D. Hare.

"The Disturbing World of the Psychopaths Among Us" https://en.wikipedia.org/wiki/Robert_D._Hare

Precis håller med dig, de flesta psykläkare vill en väl och vill släppa personen så fort de blir friska.
Bra att du gör ett inlägg om detta =)

Det är en tolkningsfråga

Jag skulle vilja vända på det
Jag tror istället att dom är översmarta och har väldig kontroll på sig själv och sin omvärld

Precis. Eller bara ond. All ondska går ju inte att diagnosticera, och så länge man inte är utredd förblir ju diagnosen ett mysterium. Jag pratar mer om utövandet av ondskefull kontroll och makt (dvs man njuter av att plåga och skrämma maktlösa mäniskor), än om specifika diagnoser.

Sadism är väl ingen diagnos heller, utan mer en hobby /personlighetstyp..? Jag menar, jag själv utövar sadism inom ramen för det sexuella (främst), men jag tror väl det krävs att man begår ett sadistiskt våldsbrott för att det ska bli tal om någon diagnos..? Det känns som en gammal diagnos, som man ställde mycket förr i tiden då även homosexualitet klassades som en sjukdom.

Vidare. En sak som jag noterade under min tid på psyket, var hur vårdarna betedde sig när blodprov skulle lämnas. Jag protesterade aldrig till blodproverna. Men det skedde i ett låst rum, och personalen blev så märkbart upphetsad när nålen åkte fram. De började nästan dregla tyckte jag.

Det var något med hela situationen: det låsta rummet, vetskapen om att de skulle få mitt blod oavsett om jag ville eller ej. Det var som att... de förvandlades till djur?

En annan sak som fick mig att reagera var att den där "förvandlingen" även skedde med de snälla vårdarna. Det var som att något djuriskt och rovdjursliknande kom över dem när vi var inlåsta i det där rummet och de skulle få mitt blod. Där fanns möjlighet till bältning om någon patient skulle protestera. Jag kunde nästan lukta mig till deras upphetsning; adrenalinpåslaget.

Vidare såg jag tre patienter som nästan medicinerades ihjäl. Jag kan inte gå in på alltför mycket detaljer, men det var skrämmande. En mans huvud svullnade upp och blev som en fotboll, inom loppet av bara ett par veckor. Det kändes som att medicinen användes som ett vapen, och om man utmålade läkarnas auktoritet så åkte man på det.

Jag utmanade aldrig, utan höll mig undergiven från dag ett. Det är nyckeln till överlevnad därinne, tror jag. Så fort man försöker visa sig på styva linan får man problem i form av dosökning, det är min upplevelse.

Det ena utesluter väl inte det andra? Jag tycker att din beskrivning låter ganska korrekt.

Tack. Jag skulle inte vilja sätta ett kön på den ondskan som jag upplevde.... men det var kvinnor inblandade också, ja.

Självklart!

Mycket viktigt påpekande!

Och ja, jag såg även hur pressad personalen var. Jag såg ett visst lidande.

Nästan ingen vill jobba inne på psyket - speciellt på de låsta avdelningarna. Det är oerhört låg status inom kåren, har jag förstått. Alltså kan man väl tänka sig att det kan finnas andra drivkrafter än det rent proffessionella...

Tror inte på konceptet psykisk sjukdom, därmed inte heller på att en människa kan vara "sjuk i huvudet". Om det nu inte rör sig om en fysisk åkomma. Med det sagt så har jag blivit utsatt för oerhört mycket våld av flertalet personer i mitt liv och de enda gångerna jag har stött på renodlad sadism i andra människor så har det varit hos psykiater. Dessa individer har varit närpå identiska i beteende; uppblåsta självbilder, oförmögna att hantera vad de uppfattar som kritik (t.ex "jo, den biverkningen finns visst dokumenterad i FASS"), känslomässigt instabila, mästrande, aggressiva och hånfulla. Om det sedan beror på att det yrket tilltalar människor med den läggningen eller om det på sikt gör något med en person att systematiskt utöva våld som en del av sitt yrkesliv låter jag vara osagt. Hjälper nog inte det minsta att de flesta psykiater förstår att det de gör är pseudovetenskapligt; många av dem lyckas internalisera den informationen och fortsätter sin yrkesbana med att göra ett oerhört viktigt jobb och hjälpa folk ut ur medicin- och diagnosträsket. Andra verkar sluta sig hårdare kring dumheterna och ilsket hålla fast vid en missuppfattning om sin egna expertis. Ju hårdare grepp, desto mer rabiat beteende.

Lägg ned skiten helt och satsa på psykosociala insatser istället.

Låter snarare som att du hade en psykos och inbillade dig att alla i personalen var gaddade.

Nej jag hade inga hallisar, jag hade en paranoid psykos (reaktiv) och jag hade varken audio eller visuella hallucinationer. Jag var där i två månader och jag vet precis vad jag såg 🙂

Avdelningschefen hade en FET gaddning på underarmen, som var lite speciell på så sätt att den var likadan oavsett vilket håll man läste den ifrån. Upp- och - nervänd alltså. As above so below, eller whatever. Har aldrig sett så stora bokstäver på någon förutom Mariah Careys exman.

Det var också en vårdare med oerhört speciella ryska /kyrylliska tatueringar som såg ut att vara av militär art, men han lämnade stället så fort jag visade en stor nyfikenhet för hans tatueringar (jag är själv tatuerare och konstnärligt intresserad), sedan såg jag honom aldrig mer. Han hade bara ett arbetspass - som blev väldigt kort - under mina två månader på avdelningen, och han blev märkbart irriterad när jag frågade om hans taturingar. Sen försvann han alltså 😁

Däremot kan jag hålla med om att det låter helt overkligt. Och det var det också, på så vis att det var som en mardröm. Många av de äldre kvinnorna i gardet saknade flera tänder - kanske efter ett liv som missbrukare och/eller traumatiserade av tandläkare i unga år, vad vet jag.

Ska tilläggade att flera i personalen var otatuerade, speciellt de äldre och de lite schysstare. Jag mötte kanske 20-30 personal totalt - om inte mer - och alla var olika. En äldre man var frimurare, med frimurarring och hela köret. Ett extra treat för alla oss med Illuminati-psykos 😁 till hans fördel ska sägas att jag inte uppfattade honom som särskilt ondskefull.