Idén att nå Mars på bara lite över två månader

Kraft, energi, rörelsemängd, impuls. Välj själv hur du vill räkna, resultatet blir detsamma. Sista parentesen föll bort när jag kopierade länken.

Jo, men man kan ju faktiskt också säga att raketen och raketmotorn "tar spjärn emot" sitt egna medhavda raketbränsle!
Det är en massas tröghet som gör att allt som väger något går att "ta spjärn emot", men om du tar spjärn emot något som är mycket lättare än dig själv så går förstås den största rörelseenergin till detta objektet, typ som när raketbränslet får en större del av hela rörelseenergin än vad raketen får, men sånt får man leva med när det gäller rymdfart!

Okej, men nu till nästa fundering...

Efter att ett solsegel har fått upp farten så kommer ju en foton som "hinner ikapp det" att förlora ännu mer frekvens/energi när den träffar seglet jämfört med om seglet rört sig långsammare ifrån Källan/Jorden/Solen, eller?
https://en.wikipedia.org/wiki/Redshift#/media/File:Redshift_blueshift.svg

Betyder detta att varje enskild foton överför mer energi till solseglet desto högre fart som det har?
Och när solseglet nått nära ljusets hastighet relativt oss på jorden så kommer alltså de utsända fotonerna ifrån oss att nästan tömma sig på all sin energi/frekvens när de träffar det snabbt avlägsnande solseglet, eller?

MEN bara sett ifrån våran/Jordens/strålkällans "observatör-horisont" då, för följer du som "observatör" solseglet och med i princip samma fart så tappar fotonerna som träffar solseglet "nästan" ingen energi alls antar jag.

Det stämmer. I solseglets referensram så har fotonerna mycket mindre energi när de träffar seglet och lika mycket när de reflekterats medan de från jordens referensram startar med mer energi och förlorar nästan allt.

Okej, Och sen borde vi väl ha ytterligare en effekt i den här överföringskalkylen av energi till solseglet att ta i beaktande, för om solseglet rör sig bort ifrån strålkällan/oss så kommer ljuset som just nu lämnar strålkällan att behöva färdas en mycket längre sträcka innan det når fram till solseglet än ljusstrålen som snart är framme vid solseglet har gjort. Det här fenomenet borde glesa ut koncentrationen av fotoner så att ljusets intensitet/antal fotoner per sekund minskar vid solseglet, men då kompenseras alltså detta genom att varje enskild foton på grund av kraftigare rödskift överför mer energi. Hur det blir med den sammanlagda överföringsbudgeten kan man undra över och helst då om man tar med relativitetskalkylerna också i alltihopa?

Sedan så sprids självklart ljusstrålen med avståndet också vilket jag inte har tagit med i resonemanget och det försvagar förstås energiöverföringen ytterligare men det vet alla redan så.

Nej, inte för den här observatören. Om ett solsegel "i stiltje" inte drabbas av en kraft, kommer det stå där, och solsegel förblir ointressant och nåt märkligt icke-fungerande jox.

Snacket om "men perfekt reflekterade fotoner har inget rödskift, så inget arbete kan ha utförts" är kanske det man vill få utrett - är det imperfektion i spegeln som ger drift? Du målar upp hörn och försöker krypa under dom, tbh å

Det utsätts för en kraft, men arbete är, om du glömt gymnasiefysiken, kraft*sträcka. Stillastående solsegel = ingen sträcka dvs inget arbete hur stor kraften än är. Först när seglet börjar få upp fart börjar det tillföras energi som då precis motsvarar den som fotonerna förlorar.

Bättre att slopa den typen av påhopp så slipper du stå där som ett fån när du hade fel.